Jag är så trött. Trött, lite kräkig (inte mycket alls) och rödmosig om kinderna.
Ligger mest i soffan och sover emellanåt och tittar teve emellanåt.
Imorgon har jag satt som en dag, då jag ska ut och promenera, men idag måste jag vila...
Jag mår faktiskt okej. Jag trodde jag skulle ligga och krama toa-stolen, men nädå - det går bra.
Picc-linen kliar lite - annars ska jag inte klaga. Jag har kanske fått en lindrig dos - vad säger ni, som vet eller som tror? Blir det värre än såhär längre fram i cellgifts-träsket?
Kram på er - jag skriver mer när jag orkar. Gäsp.
A-K
Här och nu
1 år sedan
Skönt att höra att du är ok, har varit lite orolig. Vad det gäller framtiden så är det olika för alla. Men att kroppen blir tröttare för varje behandling är ju ett faktum. Tiden med tröttheten brukar liksom utökas för varje gång.
SvaraRaderaPassa på att "koppla av" och ta hand om dig!
Kram
Tja..
SvaraRaderaPicclinen kan jag inte säga så mycket åt.. då jag inte har haft någon själv..
Luktbortfall och gråseende kommer under resans lopp.. lite dimsyn alltså.. men det försvinner på någon dag...
Kramp i vaden kan förekomma.. håravfall..överallt...
Ha det så gött.. och sköt om dig.. inga folksamlingar.. för då kan man bli jättedålig.. vet av erfarenhet..
Kram Pys
Du är en kämpe tjejen! Jag tänker på dig.
SvaraRaderaStyrkekram
Hoppas du får en bra dag i morgon med en givande promenad, en chans att fylla lungorna med frisk luft..
SvaraRaderaStöttekramar
Hoppas du mår ok fortfarande. Förstår att det är nedräkning på håret nu. Skrämmande men man får försöka skratta åt eländet så ofta man kan. Se hot ut i peruker, lära sig att sminka sin ollonskalle... Har ni någon "Look good - feel better"-kurs där du bor? Kolla upp det för den kursen var bra och man fick med sig en sminkväska med massor av smink.
SvaraRaderaVarma kramar!
Jag hade piccline och kände kanske något litet kli i början men sedan vande jag mig vid att ha den där.
SvaraRaderaJag fick min sista cyto 11/11, är i slutet av strålperioden och håret börjar komma tillbaka.
Jag hoppas att du mår OK fortsättningsvis också.
Jag hittade din blogg idag och fastnade, har precis gråtit en skvätt när jag kände igen mig i ditt "jag är inte ensam-inlägg" och när du beskriver hur plågsamt det är att vänta på besked.
kramar
Katarina