fredag 29 januari 2010

Jag mår bra!

Det har gått en tid sedan jag sist skrev. Jag mår bra!

Jag har varit på lymfödem-kontroll och allt såg bra ut. Det verkar som om jag kommer att få tillbaka all rörelse i vänsterarmen. Det har lönat sig att jag har kämpat med övningar och tänjt ut armen.

Under den här tiden så har jag också varit lite nedstämd ett tag. Min bröstcancer-vän från Lydiagården, Petra, förlorade kampen mot cancern några dagar efter jul och hennes död satte igång en massa bearbetning hos mig.
Alla känslor har kommit ifatt och jag har funderat mycket - på livet, döden, glädje och sorg.

Men, som alltid när man grottar ner sig, så måste man till slut bestämma sig för hur man vill att livet ska vara framöver.

Jag har valt att leva full ut - att sörja alla som det inte går bra för, men hedra dem genom att LEVA!

Om något gott har kommit ur detta, så är det att jag tycker om mig själv mer. Jag är stolt över min kropp - trots alla fel och brister! Den har ju faktiskt klarat av en hel del!

Nu väntar jag på en remiss för mammografi av mitt befintliga bröst. Det känns skönt att få det kontrollerat.

Längre fram i tiden, så hoppas jag också på en bröstrekonstruktion. Jag känner mig lite handikappad som enbröstad, men jag har accepterat att det är så. Det betyder inte att jag inte saknar att ha ett vänsterbröst. Det gör jag - mycket.

Håret växer som attan! Det är just nu inne i en dryg utväxtperiod - med hår som ligger över öronen och virvlar som frestar mitt tålamod. MEN - det växer och över hela!

En del områden på min kropp har blivit av med hårväxten. Min vänstra armhåla är nästan helt utan och på vissa ställen växer det fläckvis!

Däremot så har mitt envisa hårstrå på hakan kommit tillbaka med full kraft och protesterar vilt när jag gång på gång rycker bort det!

Nu går jag vidare i livet!

Kram på er alla!
A-K

fredag 13 november 2009

Lydiagården!

Jag är nyss hemkommen efter en helt underbar vecka på Lydiagården i Höör!

Jag och 14 andra kvinnor i varierande ålder har bott ihop, promenerat, ätit, pratat, ältat och skrattat tillsammans de här 5 dygnen.

15 kvinnor i olika åldrar, med olika yrken och helt skilda bakgrunder, men med bröstcancern gemensamt.

Det har varit en vecka med god mat, trevliga omgivningar och helt fantastiska föreläsningar.

Jag rekommenderar er alla, som får frågan att deltaga och som har tillfälle - ÅK!

Kram på er alla!

A-K

lördag 17 oktober 2009

Om ångest och rädsla

Jag är ju färdigbehandlad; cytostatikad, opererad och strålad. Nu är jag ju frisk, men inte helt friskförklarad.

De närmaste tre åren är jag livrädd när jag får ont i ryggen, ont i magen, hostar eller har ont i huvudet.

Det är jobbigt och ibland känns det som om man lever med en tidsinställd bomb; när som helst kan cancerskiten komma igen och det är bara slumpen som avgör om man är på ena eller andra sidan - återfall eller inte.

Ibland kan man glömma av skiten och det kan gå flera timmar utan att jag ens tänker på cancer, men ibland dyker tankarna upp och då måste jag gå igenom allt som hänt mig - om och om igen.

Från cancerbeskedet, igenom ångesten och rädslan, igenom cellgiften, illamåendet, tröttheten, håret som ramlade av i stora tussar, operationen, det beiga - huden som blev beige och avsaknaden av ögonbryn och ögonfransar, smärtan i skelettet.

Kvällen innan beskedet från röntgen, som skulle bestämma min framtid - kronisk cancer eller chansen att bli frisk, bröt jag ihop i duschen.

Då gick det upp för mig, på riktigt, att jag faktiskt kunde dö och vara tvungen att lämna mina barn.

Sorgen över att jag kanske inte skulle få uppleva mina söners nästa födelsedagar.

Sorgen över allt jag inte hunnit göra.

Sorgen över att mitt liv skulle sluta sådär; att dö i cancer.

Ångesten. Rädslan. Paniken. Förnekandet. Vägrandet.

Jag satt, på filmvis, på golvet i duschen - med vattnet strilandes över mig - och släppte ut all gråt, ångest och rädsla.

Sambons armar runt mig. Hans blöta tröja. Vattnet och tårarna.

Det är en betydelsefull scen av mitt liv, som förändrade mig totalt.

På min anslagstavla i köket hänger ett "rosa band". Det är ju tack vare forskningen som jag sitter här idag! Utan forskningen hade allt varit över.

Kram på er!

tisdag 13 oktober 2009

Hjälmhår med toning!

Till Marie och till alla er andra som har undrat hur det går för mitt hår!
Det växer som ogräs och just nu är jag, som sagt,
i hjälmfasen!
(Jag har t o m varit hos frissan och putsat till det lite vid öronen och tonat!)
Den uppmärksamme ser att jag har fått virvlar lite varstans på hela huvudet.
På morgonen för jag numera ett stolt krig med gelé och kam som enda vapen. Ibland vinner jag och ibland går jag ut som Stig-Helmer med tofsar på en bit och tuppkam på en annan.

Hjälmhår med toning, alltså!

Det kunde jag inte tro för några månader sedan!

Kram till er!

söndag 11 oktober 2009

Ibland undrar jag.....

vem ni är som läser min blogg......

Ibland blir jag nyfiken på hur många ni är....

fredag 9 oktober 2009

Inga cancergener här, inte!

Bra besked - inga mutationer alls!

Det verkar som om jag har haft en jäkla otur bara som fått bröstcancer - såhär pass ung!

Jag kommer att genomgå mammografi och ultraljud varje år för att undersöka så att inte cancerskiten sätter sig i det andra bröstet - jag har 20% risk att få det i andra bröstet, nämligen.

Doktorn undersökte mig idag också och kände på nyckelben, bröst, ärret och under armhålorna och det såg bra ut! Skönt!

Sen lyssnade han på lungor, kände på magen och tog blodtryck - allt medan han visslade.

Det känns bra! Nu väntar mammografi och ultraljud i december, men jag har fått VARDAG!

Inga fler operationer! Det är en bra dag idag! En "inga-cancergener-dag"!

Kram på er! A-K

onsdag 7 oktober 2009

Plötsligt händer det!

Ja, jag trodde väl aldrig att jag någon gång skulle gråta av lycka när mensen kom, men johodå!

Imorse dansade jag och sjöng och ringde och väckte mamma för att berätta den stora nyheten!

När jag tittade mig i spegeln så såg jag att jag hade tårar i ögonen!

Jag vet inte, men plötsligt så blir det så stort! Cancer! Cytostatika! Strålning! Inget bröst! Hård armhåla utan känsel! Ingen mens! Inget hår! MEN, så plötsligt.....plötsligt händer det!

Håret växer - och äggstockarna klarade sig! Lycka!

Härliga mens - härliga liv!

Kram på er!