Idag är en pigg och "frisk" dag - "för jag är ju trots allt cancerinvaderad".
Det känns som vanligt.
Bråk med store sonen i morse, gnäll från lille sonen, frukost under hot (L hatar frukost), tandborstning med Musse Pigg-tandborstarna (elektriska varianter som spelar en trudelutt när 1 minut har gått och så byter man från underkäke till ovankäke...), ivägskick till skolan, A till dagis, iväg till jobbet, fika på jobbet, jobb, jobb, jobb och sen hem vid 12 och soffpotatis i en timme tills L kom hem från skolan, iväg och hämta A på dagis, handla, laga mat (köttfärspaj), tjat på barnen (de åt bara pajdegen - och det fast jag hade i creme fraiche med vitlök i köttfärsen.... can you believe it??), tömma diskmaskinen, skrapa all god köttfärsmoj från ungarnas tallrikar i slasken (grrrrr).., lasta i diskmaskinen, osv, osv.... .
Det är härligt med vardag - fastän inte mina barn uppskattar god mat - gjord med kärlek!
Idag kom två söta flickor och ringde på min dörr och frågade efter L.... (Aaaaaaahhhh, säger mitt modershjärta.)
( Neeeeeejjhhhh!, säger samma modershjärta när min käre son springer ner och möter upp söta flickor med bar överkropp och oknäppt gylf och håret på ända!!!!)
A kom fram till att han inte gillar flickor. Han tycker mest om fiskpinnar, spagetti och köttfärssås (inte min då alltså utan sambons - grrrr) och pizza. Och sen inte mer.
Sambon åt min köttfärspaj och tyckte den var god. Ville bara ha med det, så att ingen tror att barnen har rätt och jag fel.....
Kram på er! A-K
Här och nu
1 år sedan
Jag hittade den....
SvaraRaderaKram Pys
http://pysan.wordpress.com/2007/11/20/ska-jag-roka-pa/
Hej A-K
SvaraRaderaHar varit inne och läst din blogg, ja kan bara säga att Kämpa på, läste att du behandlas i Lund och så även min dotter Moa snart 7 år. Det som "kanske" kan hjälpa dig är att tänk framåt HELA tiden, Moa har oxå mått skit av alla behandlingar hon fått, men när dagarna är Okej så finns där alltid ljusglimtar. Du är en mamma med cancer och ja mamma till ett cancersjukt barn, två olika mammor är vi, och ja kan inte föreställa mig, om ja varit i din situation, Fy fan säger ja bara, vad livet är orättvist. Ordet är så laddat på något vis, ett fruktansvärt ord. Ja kommer att följa dig och ja önskar dig all lycka till med dina behandlingar, och glöm inte att se framåt, hur illa det kan kännas att läsa, så måste vi se framåt. Du kanske tycker det låter lätt för mig att säga...men ja har ingen susning om hur man mår under behandlingarna, har bara suttit bredvid och sett på, ja tycker ni är så starka att ni bara orkar att kämpa vidare, ja beundrar dig.
Kram från Jenny (Moas mamma 34år)
Hehe, hos oss är det så, att vi kan laga allt som dagmamman/mormor/farmor gör, men ändå duger bara deras mat, fastän vi gör preciiiiis likadant...
SvaraRaderaGud vad jag blev sugen på köttfärspaj så här på kvällskvisten! Eller piroger, med frasig smördeg...Slurp!
Nehej, nu ska man ju snart gå och lägga sig.
Kram (skönt att du haft en "vanlig" dag)
Vardagen, vardagen... vad säger man?? Har inga egna barn men bonusbarn. Är dom inte för underbara..;)
SvaraRaderaJag har bara fått min första behandling med FEC men har ont i mina armar. Är det något du känner igen? Dom är orkeslösa o ömma i armbågsleden o strålar neråt handen..
Njut av dagen!
Kram Monne
Jenny: Ja, vi är i helt olika situationer, men med cancern som gemensam nämnare.
SvaraRaderaCancer är en skitsjukdom, helt enkelt, men om någon i familjen ska vara tvungen att ha den, så har jag den hellre själv än att stå bredvid och se mitt barn kämpa!
Du beundrar mig, säger du.
Jag beundrar er som är så starka och som inte går sönder helt inuti när ni ser hur dåligt Moa mår emellanåt.
Kämpa på, ni oxå! Visst ska vi klara av det, båda två!
Tack för dina fina ord!
Kram A-K
Sis: Ja, visst är det så!
Kram A-K
Monne: Jag är ju fortfarande lite oviss kring mina cellgifter, men enligt en bröstsyster så är det EC som jag har. Jag saknar F:et. Kan det vara F:et som gör att du får ont i armarna?
Jag får ont i skulderbladen de första dagarna - öm, precis som om man har ett j-la stort blåmärke som man inte kan röra vid utan att skrika!
Hur känner du dig nu under din första cellgiftskur - är det värre än du trodde?
Kämpa på - jag tänker på dig! Kram A-K
Jag måste säga att jag är glatt överraskad. Förutom att jag nu väntar på att håret ska falla, vågar ju knappt ta i det..
SvaraRaderaHar ännu inte mått illa mer än pyttelite som gick över när jag lade mig. Jag kunde äta lättare saker några timmar in på dagen, kräm o sånt för visst påverkar den mentala biten. jag vet vad jag har fått insprutat i kroppen... 4 dagar efter behandlingen hade jag en konstig smak i munnen men det verkar höra till efter vad jag läst. Annars är det bara armarna som bråkar, framför allt den sidan där porten sitter. Känns som att sköterskan som sist tog prover i armvecket gjorde något galet, men det onda efter provtagn försvann efter en dag o nu har en annan värk kommit.. den sitter inte vid nålsticket.
hur som helst, allt kanske ändras vid nästa beh..
Sen ska jag få taxotere.. o hur reagerar man då??????
Men men, vi fixar det oxå!
Säger som du: - Kämpa på! Tänker på dig oxå, SoligaKramar!