Shit, igår var jag sjuk! Jag mådde illa, var trött, yr och ont i kroppen. Jag låg i sängen mest hela dagen och då var det inte så lätt att tänka positiva tankar....
Jag var arg, ledsen och bitter. Ja, bitter på hela den här jävla cancerinvaderingen. Varför ska jag behöva tappa håret, må skit och dessutom bli stympad? Varför just jag, liksom?
Jag inser nu, att jag inte kommer att kunna gå igenom den här skiten och bara rycka på axlarna.
Det är verkligt och jävligt och jag är mitt inne i det.
Bara tanken på de där två påsarna med cellgifter får mig att må illa (jag får kräksaliv i mungiporna bara jag tänker på det...).
Ungefär som den gången jag blev skitfull på att bara dricka hotshots hela kvällen - jag kunde inte dricka hotshots på flera år och knappt ens nu.
Idag känner jag mig bättre. Jag är fortfarande lite illamående och lite trött, men inte alls i närheten av gårdagen.
Världens bästa syster har precis varit här och fått med mig ut på en promenad. En kort en, på tjugo minuter, för jag orkar inte längre idag. Det var skönt att få lite frisk luft - jag har suttit inne i fyra dagar och inte orkat mer än att glänta på terrassdörren och snabbandats frisk luft.
Utslagen har bleknat vid picc-linen, så jag antar att det nya plastet fungerar.
På onsdag ska jag ta blodprov och på torsdag ska jag få picc-linen spolad.
Nu ska jag lägga mig en stund och invänta barnens hemkomst. Lugnet före stormen.
Kram på er! A-K
Här och nu
1 år sedan
Åh, vad jag känner med dig men så skönt att du mår bättre idag! Förstår att du får ångest bara du tänker på cellgifterna. Jag hade enorm ångest inför behandlingarna och fick med mig lugnande tabletter hem. Tog dem när ångesten slog till och det funkade klockrent. Resonerade som så att allt som kan hjälpa använder jag såklart. Varför må skit om man inte behöver? Man mår ju nog skit i alla fall.
SvaraRaderaSkickar många styrkekramar! Malin
Hej! Jag känner också igen mig. Går igenom samma varje gång, men det är skönt när det vänder och man har två bra veckor innan det är dags för nästa behandling och ny ångest. Läste Malins kommentar och jag ska också be att få något ångestdämpande inför nästa behandling. Jag och mannen ska träffa en kurator på Onkologen denna veckan. Kram vintersolsken
SvaraRaderaVad skönt att det vänt! Jag håller med, har ett motstånd i mig ang de 3 små påsarna. Vad härligt att din syster fick med dig ut, sånt betyder massor..
SvaraRaderaStyrkekramar Monne
Hej!
SvaraRaderaVet du att dina tummar hjälpte mig... imorse ringde de och hade fått ett återbud så nu var det gjort. Hoppas mitt resultat blir lika positivt som ditt :-)
Min pappa har haft bröstcancer så jag antar att jag har den genen i mig. Allt har gått bra för honom så jag hoppas att allt går lika bra för mig.
Men du vet ju hur nojig man blir känns som jag har cancer överallt. Jag fick dem tom att röntga huvudet :-) på mig.
Imorgon ska jag till kirurgavdelningen antar att det är något slags möte inför operationen som kanske ska göras den 25 feb ,beroende på hur plåtarna ser ut. Jag kan alltså slippa cellgifter innan operationen om jag har riktigt tur.
Denna eviga väntan är ju så jobbig...jag försöker jobba som vanligt för att slippa tänka. Vi kan ju hoppas de är snabba och har resultatet redan till imorgon.
Stackars dig som är mitt inne i skiten jag längtar inte dit, men det närmar sig...
Ha en bra dag imorgon hyr en rolig film eller något som piggar upp!
Kram