Detta jäkla snöande! Jo, visst det är kul för barnen - de har sportlov nästa vecka, men JAG då??
Jag tar det från början...
Imorse tittade jag ut och såg att det var alldeles vitt ute och det fortsatte snöa.
Snäll mamma, som jag är när andan faller på, så tänkte jag skjutsa L till skolan
(så slapp han dra pulka, termobyxor, vantar, mössa och väska till skolan och framförallt, så slapp han komma hem med bara en vante och ingenting annat, iklädd ett stort fågelungegap när jag, Arga mamman, hade undrat var i h-vete resten tagit vägen....)
Jag tassade ut, pulsade visade det sig sedan, och skyfflade bort all snö från bilen och så startade jag den, så att den skulle vara varm och skön när vi skulle iväg.
Det jag inte såg, var att bakom bilen mot vägen, låg en jäääätestooor driva (nja, det var kanske överdrivet, men en driva för en hel karl, det var det) som plogbilen hade varit omtänksam nog att skyffla upp mitt för vår infart.
Jag hade stora planer för imorse; L skulle skjutsas till skolan, A till dagis, jag skulle in till vårdcentralen för blodprovstagning och sedan skulle jag åka till jobbet, utan att passera GÅ...
När jag hade tvingat i L frukost och A hade gnällt lite om att hans vinterskor var såååååå gamla och fula, så satt vi alla i bilen och jag rättade till backspegeln och skulle precis backa. DÅ såg jag den, ja drivan alltså!
Så det var bara att skotta bort det värsta i full fart (shit, jag är skyldig svärburken en hel förmögenhet!), lämpa av L och A, åka till vårdcentralen och sen släpa mig in i soffan hemma. För inte fan orkade jag åka till jobbet efter allt skottande!
Den energin som jag hade i morse, ligger ute i snödrivorna på vår infart!
Resultatet blir att jag istället får åka inom jobbet imorgon innan jag ska spola picc-linen.
När barnen kom hem följde jag med dem ut och så åkte vi snow-racer och hade snöbollskrig. En halvtimme senare låg jag och sov på soffan.
Kontentan är att jag måste hushålla mer med den eventuella energin som jag har. Den räcker bra mycket mindre än jag är van vid och rätt som det är så blir jag sååååå trött att jag inte orkar stå upp ens och då måste soffan/sängen finnas till hands för en sliten mamma med cellgift i kroppen.
Men, bortsett från skottandet idag, så har jag haft en "frisk" dag!
Kram på er! A-K
Här och nu
1 år sedan
Visst är det konstigt med tröttheten... Den bara kommer, sen är den försvunnen i flera dagar! I lördags kände jag, för första gången efter behandlingen, energi i kroppen! O jisses vad jag nyttjade den, handling, perukhämtning o kalas, när kl var 19 så sov jag... ända till morgonen... himla kul sällskap! ;) men det var en härlig dag! Visst är det härligt att kunna känna sig "frisk"!
SvaraRaderaMåste erkänna att jag skrattade när jag läste om din morgon, det är skönt att läsa din blogg, en person som går igenom samma sak som mig.. hur som helst, det ger mig styrka!
Så nu skickar jag tillbaka lite styrka till dig som ersättning för den som hamnade i snöhögen! Kramar
Hej!
SvaraRaderaHatar när det inte blir som man tänkt sig...du planerade ju allt så bra :-)
Sitter här och har så dåligt samvete, orkade inte laga mat utan öppnade en barnmatsburk till min dotters kvällsmat. Så får det bli ibland. Hon älskat festlig kycklinggryta som luktar bajs när man öppnar den, så henne går det ingen nöd på.
Jag gjorde magnetröntgen idag ska få alla svar senast på tis...verkar som det blir operation den 25 feb utan cellgifter innan om inget drastiskt dyker upp på plåtarna och i Cyto. provet.
När ska du opereras?
Underbart med snö, här i Gbg är det bara svinkallt :-)
Lycka till på jobbet imorgon!
Kram Katrin