Idag känns det bra. Trött, slapp och ont i leder och muskler, men bra psykiskt.
Jag och syrran ska iväg och köpa gödning, blommor och lite annat smått och gott och jag har för dagen matchat min svarta kofta och vita topp med en buff med samma färger.
Sminket sitter på. Jag har fått börja lägga en tjock rand brun ögonskugga längs med ögonfransraden - både uppe och nere - för att jag har så glesa fransar numera. Om jag inte sminkar mig, så ser jag ut som en sjuk Christoffer Reeve.....
Jag har börjat kämpa med mina extra-kilon. Man kan visst både gå upp i vikt och ned i vikt när man får Taxotere - och med min otur så går jag naturligtvis upp i vikt....vad annars???
Vi har en liten damm precis utanför vårt hus och nu när det har blivit vår så har vi fått besök av ett gräsandspar. Barnen älskar det och springer ut så fort de ser att paret vaggar upp till vår tomt. Precis vid tomtgränsen bjuds det på torrt, gammalt bröd och när måltiden är uppäten kvackar de ner till dammen igen. Jag älskar att bo såhär!
Jag läste på text-tv att bland bröstcancerpatienterna lever 88% fortfarande efter 5 år! Det är ju jättebra och naturligtvis tar jag detta till mig och tänker plussa på mig där och höja procenten lite till.
En bra inställning hjälper mycket - i allafall rent psykiskt! Jag tänker inte låtsas som om jag inte är rädd att jag ska tillhöra den andra delen av procentsumman - jag är skiträdd. Men, den rädslan och den ångesten åker ner i ett blått paket och så in i garderoben.
Kram på er! A-K
Här och nu
1 år sedan
Hej, Ja visst är man lite rädd i bland för att tillhöra den andra delen av procentsatsen. Värre känns det när man faktiskt känner sig sjuk (inte av cancern utan av EC fick ju min andra i onsdags). Tänker dock som dig att vi skall tillhöra de 88% ja tom de 78% som lever efter 10 år. I dessa %-sater borde väl rimligen även de som är så till åren kommna att de dött av den anledningen. Hoppas det i alla fall för då borde statistiken vara ännu bättre. Den positiva inställningen tror jag gör en jättestor skillnad och snart är vi förbi våra biverkningar och trötthet och då är vi på topp igen! Och gnäller väl aldrig för bagateller igen eller vad tror du....:-). Låter förresten som om ni har en härlig miljö att tillfriskna i. Vi bor nära havet men det blir till nog till att ha långa kläder hela sommaren för visst skall man akta sig för solen när man käkar kortison? Kram Cecilia
SvaraRaderaHej A-K!
SvaraRaderaVisst tillhör vi dom där 88%!
Finns inget annat!
Det är lite mindre att smeta på mascara på, lite extra ögonpenna vid fransroten fyller ut så bra.. =)
Men nu är det inte långt kvar förrän dom får växa fritt igen.. Jag har 2 gånger kvar o du bara 1!! Jippi!!!!
Jag är fortfarande hopplös när det gäller håret, tittar på andras hår, både på tv o på stan, vill känna o fixa till..
Härligt med fåglarna, själv har jag några dvärghöns som förser oss med ägg..
Jag har många gånger ätit kortison under sommaren men aldrig fått beskedet att man ska akta sig för solen..
Njut av våren!
Kramar Monne