Jag sover som en klubbad säl igenom nätterna i vanliga fall, men i natt vaknade jag med ett ryck efter en dröm.
I drömmen fick jag reda på att jag skulle dö, men det var egentligen inte det läskiga. Det läskiga var att jag var helt tillfreds med beskedet. Jag accepterade att jag skulle dö och tyckte att jag var färdig med livet.
När jag vaknade protesterade jag vilt i tankarna. Jag är inte alls tillfreds med ett sånt besked! Jag är definitivt inte redo att kasta in handduken, att sätta tofflorna eller stämpla ut!
Vad betydde den drömmen egentligen?
Jag började tänka alla om-tankar.
Tänk om jag får återfall....
Tänk om jag redan nu har aggressiva jävla cancerceller överallt...
Tänk om jag inte får vara med när mina barn växer upp....
Jag fick ångest, helt enkelt - och inser att nu kommer alla dessa tankar i kapp mig.
Nu är det så fullt i den tänkta garderoben att alla blåa paket knuffar upp dörren och ramlar ut ovanpå mig.
Jag ska kämpa mig upp givetvis, men just nu är det nog bäst att jag försöker sortera bland paketen innan jag tränger ihop dem i skåpet igen.
Kram på er! A-K
Här och nu
1 år sedan
Nog sjutton väller dom över en, dom där tunga tankarna..
SvaraRaderaGår du o pratar med kurator? Jag har inte känt att det behövts än, men kollade sist jag fick behandling att jag får gå hos kuratorn fast jag inte får cyto eller strålning o det var helt ok.
Jag tror att allt som vi stoppat undan nu kommer att komma ifatt när den aktiva delen av detta är över.
Just nu är vi mitt i alltihop o har inte riktigt tid eller ork att jobba med tankarna. Vill bara ta mig igenom detta o komma ut hel o frisk.. sen kommer jobbet med att mentalt bearbeta detta..
Hoppas dagen varit lugnare för dig o att du inte blir orolig när det är sovdags igen. Du vet, vi fixar detta!!
Nu är jag SÅ godissugen så jag ska ge mig i väg o handla godis åt mig o halsont-tabletter åt sambon..
Stötte-kramar
monne
Jag upplevde det också lite så som ni beskriver.
SvaraRaderaFrån dagen jag fick beskedet, genom operation och läkning, och de första 6 behandlingarna (jag fick 8) så var jag så fokuserad på alla läkarbesök, provtagningar och annat så det var lätt att stoppa undan läskiga tankar, men när det började närma sig slutet på behandlingsperioden så kom de. Min älskade onkolog sa "Ja, det är ungefär nu som själen brukar komma ikapp" och så skrev han ut insomningspiller till mig eftersom jag inte sov på nätterna. Han sa också att det någonstans var bra att gå igenom de där otäcka tankarna, men det var dumt att göra det på natten..
kram till er båda
katarina
Jag ringde Statoil förut, de hade en släp redo. Säg till när du känner för besök så kommer jag med släpen och gräddbakelser. Med mig hem på släpen tar jag så många blåa paket jag kan.
SvaraRaderaStor kram till dig vännen!
Hej! Ett BRA tips är verkligen att gå och prata med någon professionell. Det gjorde jag under det första halvåret efter beskedet och det är jag glad för. Med tanke på hur stort, hemskt och nästan totalt ogreppbart allt är så är det svårt att klara själv. Vanligt är att få en depression när allt är avslutat och man börjar jobba igen. Och vem fan vill det liksom... hem och vara sjukskriven igen och fortsätta må som en påse skit fast på ett annat sätt som man skulle ha kunnat förhindra? Näääää tack!
SvaraRaderaFast det finns säkert många som inte behöver terapi också, frågan är bara om man har koll på det själv?
Bra är ju såklart att skriva av sig ångesten! :)
Monne: Näpp ingen kurator. Jag har inte trott att jag har behövt någon.... Tack för stöttekramar och jag skickar tillbaka några till dig oxå!
SvaraRaderaKatarina: Ja, det är absolut dumt att gå igenom tankarna på natten. Du har rätt. Kram tillbaka
KKK: Tack, vännen! Du är en klippa! Kram
Malin: Du har nog rätt. Kanske man ska prata med någon. Kram