Japp, nu har jag laddat upp med kortison inför morgondagens femte behandling!
Som fågel Fenix ska jag lyfta från askan...(påsktema, tänkte jag.... fågel=kyckling...) och bli dålig först och sedan bli så frisk, så frisk, så frisk!
Idag drabbades jag av en sån enorm trötthet att jag bara somnade i soffan, som en klubbad säl, efter inhandlingen av påskäggen till mina bortskämda små illbattingar...
Trots Skattkammarön, Lalandia och Skånes Djurpark, så får mina små älsklingar "inte göra nåt roligt - nångång!!!!" Dessutom är det "tråkigt hemma för du e bara sjuk och trött"....
Men påskägg har den tråkiga mamman fixat till de små (påsk)lammen. Hrmpf!
Jag har också varit en runda på Vårdcentralen och tagit blodprov - peppar, peppar, kattafan - att de är bra, så jag får behandling imorgon!
När jag skuttar ifrån onkologen imorgon, så har jag bara en futtig behandling kvar och jag funderar starkt på att dansa till parkeringen, likt en kärlekskrank Laila mot sin Niclas....fast i mitt fall - en skallig, trött åttioåring mot en måttligt road sambo.....
Tolv kortisonare till imorgon bitti och sen är jag fulltankad och redo inför Taxoteren!
Jag är säkerligen inte lika tuff imorgon och följande vecka, men sen, sen är jag på gång igen!
Glad Påsk på er - och käka lite (läs mycket) godis för mig oxå!
Kram A-K
Här och nu
1 år sedan
God morgon från en kortisonrusig rödblossig dagen-efter taxoteren tjej!
SvaraRaderaTummen upp för att du fixat äggen till dom stackars barnen som inte roas alls! ;)
Ingen känsla av taxen än men kortisonet.. det har jag dock erfarenhet av sedan tidigare.
Har sovit som en kratta i natt men kan tänka mig att jag kommer sova ikapp om någon dag eller kanske vecka. Till frukost nr 2 väntar 16 betapred (kortison) o 1 st antiillamående.. Bara att tuta o köra!
Japp, vi är strax på gång igen! Bara 2 taxar kvar, dvs sex veckor av cytostatika!!!
Men fy vad påverkad hjärnan blir av dessa mediciner. Är ju helt snurrig, koll på saker o ting har jag inte, måste fråga om o om igen.. jösses!
Fortsätt gärna skriva om dina upplevelser av taxen.. då vet jag att jag inte är ensam mitt i detta..
Stöttekramar Monne
Tröttheten har med cancern att göra.. den heter fatigue och du kan läsa om den här:
SvaraRaderahttp://cancerfonden.se/sv/Om-cancer/Vardagen-forandras/Trotthet-vid-cancer/
Den fick jag och jag var helt nollställd... det var jättejobbigt.. var så i två månader.. när jag varken såg framåt eller bakåt.. jag var i någon slags bubbla...
Kram Pys
Yeah, snart bara en gång kvar - underbart och härligt jobbat! Hoppas du får bra dagar nu med mycket ork och glädje!
SvaraRaderaKram :)
Monne: Ja, det är den beryktade cytohjärnan som ställer till det!
SvaraRaderaJag kände inte heller av något förrän efter 3-4 dagar. Hoppas att du får så lite som möjligt av det jobbiga! Haha, ja, man ser ut som en alkoholiserad, rödmosig tant.
Snart är vi klara! Hang in there! Kraaaam
Pys: Tack för länken! Jag ska kolla in den så fort jag blir lite piggare! Kraaaam
Malin: Jaaa, bara en gång kvar! Hurra! Kraaaam tillbaka!
Grattis till att du bara har en behandling kvar!! De där barnen... Ibland är de inte nöjda trots att man slår knut på sig och ibland är man världens bästa trots att man känner sig som sämsta mamman. Våra är hos mormor och morfar och sover över två dagar. Då får de lite påsklov utan trött mammma. Jag mår så dåligt på förmiddagarna för att sedan må bättre på kvällarna. Känner du igen det? Förhoppningsvis får jag några hela bra dagar med familjen resten av påsken innan 2:an av EC sätter in på onsdag. Då kan jag fira att 25% är gjorda fast jag kanske skall vänta tills biverkningarna klingat av:-) Kram Cecilia
SvaraRaderaCecilia: Ja, med EC:n kände jag mig oxå sämre på förmiddagarna; illamående och trötthet, men nu med Taxoteren är det precis tvärtom! Nu är det eftermiddagarna som är värst! Kraaam tillbaka
SvaraRaderaHoppas du slipper en massa biverkningar och att du får en bra påsk! Ja, nu har vi bara en behandling kvar. :) Trodde aldrig det skulle gå så fort som det ändå gjort! Tack för att jag får ta del av din vardag och tillvaro. Det är skönt att kunna känna igen sig, vilket jag ofta gör. :) Massa styrkekramar från vintersolsken
SvaraRadera