Blås i partytutan - cellgiftsbehandling klar!!!!

Sista cellgiften är avklarad och picc-linen är utdragen. Kvar finns bara röd, irriterad hud och ett pyttesår där slangen har suttit! Hurra!

Nu är jag rödmosig som värsta försupna jultomte i snöyra och ska gå och lägga mig ett tag.

Jag skriver mer en annan dag!

Kram på er! A-K

Blodprov, doktorsbesök och öroninflammation

Det har varit en jobbig natt.... L kom in till oss vid halv tolv-snåret och grät och höll sig för örat.
4 timmar senare hade vi ännu inte somnat, trots alvedon, handtryck mot örat och ett idogt skiftande av sovställning.

När vi likt Guldlock (i sagan om Guldlock och de tre björnarna...) hade provat samtliga sängar i huset fastnade vi till slut på A:s säng (A hade för länge sedan sömnvinglat sig in till vårt sovrum när han vaknat av L:s gråt och låg och sussade sött bredvid sin pappa).

Där somnade vi till slut vid halv fem på morgonen och skulle helt klart kunnat sova mycket längre än till sju (!!!!), men jag var tvungen att gå upp då, eftersom jag skulle iväg till vårdcentralen och lämna några rör blod för provtagning.

Behöver jag skriva att jag har dåsat runt här idag som värsta Scooby Doo-zombien? Nä, antagligen inte, men jag skrev det ändå för att liksom understryka hur jäkla trött jag har varit idag!!!!

Iväg till vårdcentralen och lämnade blod alltså. Där stod jag och stampade ihop med samma bunke pensionärer som jag träffar där varje gång - och hängde på låset som om vi köade till ett biljettsläpp till Rolling Stones eller nån....

Labb-damerna var stränga idag och släppte inte in nån förrän närmare halv nio och jag knuffades utanför dörren med två envisa äldre herrar....

När jag äntligen - en aning tilltuffsad - kom därifrån, med säkerligen både digerdöds-bakterier och fågel-och svininfluensan hängandes i hälarna, var det dags att boka doktorstid för sonen.

Tio över ett var vi där och visst har han öroninflammation, så nu varvar vi mina kortisonare med sonens Kåvepenin.

Morfar tog med A på fotbollsträning och sedan mötte sambon upp på fotbollsplanen från jobbet och hämtade hem honom. Nu sover båda - och kanske sambon också... Han har inte kommit ner från nattningen ännu....

24 kortisontabletter far fram i min kropp nu och imorgon förstärker jag styrkan med 12 nya friska piller.

Imorgon är dagen D - sista cellgiftskuren! Något jag både firar och oroar mig inför. Blåser såklart i partytutan och spottar ut girlanger, eftersom det är SISTA CELLGIFTEN, men ängslas lite med oro i magen över att jag nu ska stå utan mina bästa försvarare mot fienden!

Hoppas nu bara att fienden är besegrad och bara ska få sista nådastöten av operationen och strålningen.....

MEN, imorgon är en GLAD DAG! Jag tränger undan oros-tankarna och tar fram alla partytutor, partyhattar, girlanger och ballonger jag har och sprider ut en massa små irriterande konfettistjärnor i kulörta färger överallt!

När jag går ifrån onkologen imorgon har jag klarat av 6 stycken cytostatika-kurer.

Även om jag naturligtvis har alla ev biverkningar från sista kuren framför mig är det ändå en milstolpe och fan vet om jag inte ska köpa en tårta och fira....

Så alla ni därute.... firar ni i tankarna med mig någon gång efter halv ett imorgon?

Kram på er! A-K

Laddar inför onsdag

Har haft en skön helg. Fint väder... och mycket trädgårdsarbete... för sambon... Jag har städat lite, vilat mycket och bara umgåtts med barnen.

På onsdag är det dags för den sista cellgiftsbehandlingen!

L är sjuk. Han har feber, är förkyld och har jätteont i huvudet, så han ska vara hemma från skolan imorgon. A är också ledig från dagis, så jag kan se fram emot en dag med full fart varvat med mycket mys.

Jag är trött. Den här perioden har jag inte haft en enda energirik dag och det är extra jobbigt.

Jag hade behövt städa huset, men jag orkar inte idag. Kanske imorgon.... Det hade i allafall varit skönt om det hade varit städat innan jag ska få nästa giftkur!

Vi har fått tillökning i familjen - i form av en vandrande pinne! Sönerna är mycket stolta. Jag är väl inte lika exalterad...

Det var allt för nu.

Kram på er! A-K

Ryggvärk

Taxotere som spökar - hoppas jag....

Jag har ont i ryggen, har början till någon inflammation i ögonen och är så jävla trött.

Torra händer och fötter - trots att jag smörjer som tusan.

Det är så jäkla skönt att jag ska på sista cellgiften om en vecka! Sen är det över och jag kan börja leva igen.... Även om jag ska gå igenom operation och strålning också förstås....

Mitt ulliga hårfjun har börjat göra ont, så jag antar att det kommer att ramla av? Men jag har varit så glad över den tid som det har växt, har schamponerat noga och tagit väl hand om fjunen. Det har varit som en försmak på att håret faktiskt kommer tillbaka!

Under ett lager av cellgift finns det där - slumrande - och bara väntar på att växa sig långt och fint. Det känns bra.

Jag längtar efter MIG. Mitt gamla jag. Hoppas att JAG tittar fram när hela den här skiten är över!

Idag har jag varit och fikat på jobbet. Jag har kopierat mitt sjukintyg - har blivit sjukskriven till och med augusti och sedan ska jag börja arbetsträna. Det känns skönt att ha ett datum då mitt liv börjar igen.

Sen fick jag sjukersättning från Alecta. Tydligen ersätter de mig med 10 % av lönen efter 90 dagars sjukskrivning. Det är ju jättebra! Alltid välkommet med extra pengar!

Kram på er! A-K

Ångestnatt

Jag sover som en klubbad säl igenom nätterna i vanliga fall, men i natt vaknade jag med ett ryck efter en dröm.

I drömmen fick jag reda på att jag skulle dö, men det var egentligen inte det läskiga. Det läskiga var att jag var helt tillfreds med beskedet. Jag accepterade att jag skulle dö och tyckte att jag var färdig med livet.

När jag vaknade protesterade jag vilt i tankarna. Jag är inte alls tillfreds med ett sånt besked! Jag är definitivt inte redo att kasta in handduken, att sätta tofflorna eller stämpla ut!

Vad betydde den drömmen egentligen?

Jag började tänka alla om-tankar.

Tänk om jag får återfall....
Tänk om jag redan nu har aggressiva jävla cancerceller överallt...
Tänk om jag inte får vara med när mina barn växer upp....

Jag fick ångest, helt enkelt - och inser att nu kommer alla dessa tankar i kapp mig.

Nu är det så fullt i den tänkta garderoben att alla blåa paket knuffar upp dörren och ramlar ut ovanpå mig.

Jag ska kämpa mig upp givetvis, men just nu är det nog bäst att jag försöker sortera bland paketen innan jag tränger ihop dem i skåpet igen.

Kram på er! A-K

Släktskap med tvättbjörn

Igår eftermiddag när jag gick förbi spegeln såg jag en tvättbjörn... Det var jag, visade det sig sen.

Jag har mörka, röda, vistna och svullna påsar under ögonen. Jag vet inte om det är tröttheten eller om det är kortisonet eller om jag från och med igår faktiskt ser ut såhär.....

Operation "Concealer" har tagit sin början....

Kram på er! A-K

Om att göra det bästa av situationen

Idag känns det bra. Trött, slapp och ont i leder och muskler, men bra psykiskt.

Jag och syrran ska iväg och köpa gödning, blommor och lite annat smått och gott och jag har för dagen matchat min svarta kofta och vita topp med en buff med samma färger.

Sminket sitter på. Jag har fått börja lägga en tjock rand brun ögonskugga längs med ögonfransraden - både uppe och nere - för att jag har så glesa fransar numera. Om jag inte sminkar mig, så ser jag ut som en sjuk Christoffer Reeve.....

Jag har börjat kämpa med mina extra-kilon. Man kan visst både gå upp i vikt och ned i vikt när man får Taxotere - och med min otur så går jag naturligtvis upp i vikt....vad annars???

Vi har en liten damm precis utanför vårt hus och nu när det har blivit vår så har vi fått besök av ett gräsandspar. Barnen älskar det och springer ut så fort de ser att paret vaggar upp till vår tomt. Precis vid tomtgränsen bjuds det på torrt, gammalt bröd och när måltiden är uppäten kvackar de ner till dammen igen. Jag älskar att bo såhär!

Jag läste på text-tv att bland bröstcancerpatienterna lever 88% fortfarande efter 5 år! Det är ju jättebra och naturligtvis tar jag detta till mig och tänker plussa på mig där och höja procenten lite till.

En bra inställning hjälper mycket - i allafall rent psykiskt! Jag tänker inte låtsas som om jag inte är rädd att jag ska tillhöra den andra delen av procentsumman - jag är skiträdd. Men, den rädslan och den ångesten åker ner i ett blått paket och så in i garderoben.

Kram på er! A-K