Om cykelnycklar och kallelser

Idag är en stor dag för L och hans mamma. Idag har nämligen L cyklat till skolan själv och därigenom fått ansvar för cykelnyckel.

Om några minuter ska han komma hem - stolt cyklandes förhoppningsvis. Om det inte är så att samme L lyckats glömma stänga ryggsäcksfacket och blivit av med nyckeln... Då kommer han troligtvis gåendes och något slokörad....

I posten idag låg en kallelse till strålning! Den 1 juli ska jag genomgå min första strålning! Det är en sån milstolpe för mig! Nu kan jag liksom se slutet på skiten.

Någon dag innan (24/6) ska jag in till strålningsenheten för fixering och CT....
Är lite osäker på vad detta är, men jag antar att CT:n görs för att säkerställa rätt strålningsställe? Men vad är fixering??

Så min plan för v 27-31 är strålning varenda vardag - goodbye semester!
Sambon tröstade mig med att han och barnen kunde åka till Mallis istället... Grrrrr.

Nu ska jag leta resor på nätet.... Ja, inte till sambon och pojkarna....utan till hela familjen i september.

Då är jag färdigbehandlad och då ska vi iväg och fira att den här perioden är över! Åhhhh, vad jag längtar!

Taxen har gett med sig! Och nu med facit i hand, så har jag inte fått särskilt många bett av hundjäkelen.

Att förvänta sig inför nästa Taxotere-behandling:

- efter ca 2-3 dagar få ont i hela skelettet - först jävligt och sen bli gammal trött käring.
- förstoppning och sen diarré - det där poffet....
- nageltrasning
- svettningar
- tröttheten

Skelettsmärtor, de riktigt jävliga, höll i sig i ungefär 2 dagar. Sen blev det hanterbart och gammal käring-smärtor.

Back on track någotsånär, om man bortser från tröttheten, ca 9 dagar senare....från cellgiftsdatum.

Den andra cellgiften - EC - som jag fick innan, var värre med illamåendet.
Taxoteren - är värre med skelettsmärtorna.

Men det blir nog jämt lopp dem emellan. Jäkla doktor som skrämde mig med pratet om skärselden! Så farlig tyckte jag definitivt inte att den var.

Ska bli kul (fel ordval...) att se hur min bröstsyster Monne upplever sin Taxotere....

Jag är glad. Det är vår i luften, sonen kom hem med cykel och cykelnyckel (!), det är fredag och jag har fått datum för strålning!!!!!

Kram på er! A-K

Tax-bett

Okej, nageltrasning kom som ett brev på posten. Jag har ändå oljat in, filat ned och målat med skyddande genomskinligt nagellack, men det räckte tydligen inte.....

Det fina nagelskydds-kitet fick jag från onkologen, innehållande ovanstående produkter och en informationsfolder där det stod om Taxoteres inverkan på naglarna.

Den värsta smärtan är över! Jag har lite ont i revbenen och i min högra stortå, men inget att tala om; så då gör jag inte det heller....

Tröttheten är kvar och det känns som om någon skyfflat in ett helt lass sand under ögonlocken på mig, så jag går omkring som en zombie. Idag orkade ändå zombien att sminka sig, så jag ser det som ett stort framsteg!

A fick trippel-vaccination + stelkramp igår. Idag är han lite låg och gnällig. Det värker i armen och han ser sliten ut. Ingen dagis imorgon, månne?

Imorgon ska jag iväg till vårdcentralen för omläggning av picc-linen.

Eftersom jag fick den där vitablodkropps-sprutan så slipper jag åka dit i tid och otid för att ta blodprov.

Enligt doktorn ska mina blodvärden ligga uppe på en bra nivå under mesta delen av perioden och då räckte det tydligen om jag kollar hela blodstatusen dagen innan nästa cellgift.

Svettningarna är kvar och jag svettas varmt och kallt omvartannat, men jag antar om det är allt vad "tax-bett" jag får, så ska jag nog vara tacksam.... eller tax-sam...hihi - jag var tvungen...

Kram på er! A-K

Arga mamman!

Jodå, likt ett framrusande, lätt haltande... ånglok for jag fram och skrek och hade mig på äldste sonen för en stund sedan. A hade slagit honom med leksakssvärdet på benet varvid L tog skölden och slog allt vad han kunde med den smala änden på A:s skuldra, som sprack upp i ett sår med blå bultande svullnad runt om.

När A lugnat sig lite fick han också en släng av sleven och jag tog både svärd och sköld ifrån dem!

Jag håller på att bli galen! Blir galen på att vara här inne i huset i 24 timmar om dygnet, galen på bråkiga barn och galen på den här jävla sjukdomen som begränsar mig och gör mig till en dålig mamma!

Framför mig ser jag familjen Annorlunda från teve, som på ett pedagogiskt och lugnt sätt hade satt sig ner på huk framför L och A och förklarat för dem båda att det är fel att slåss och göra varandra illa. Inget skrik, inget ånglokande och inget dåligt samvete. Bara kärlek och kramar.

I vårt bråk kom inte kärleken och kramarna förrän arga mamman hade slutat att pysa rök ur öronen och L motvilligt gått med på att krama lillebror och de båda sagt förlåt.

Nu sitter de med huvudena ihop och spelar Nintendo DS. Jag sitter och skäms och önskar Arga mamman all världens väg in i den tänkta garderoben.

Jag har fått nog av min sjukdom, min trötthet och mina begränsningar. Jag är trött på cancer, sjalar, ollonskallar, picc-line, sjukhus och fan å hans mormor.

Jag vill tillbaka till tiden då jag hade gissat att picc-line var någon sorts gasledning eller nåt; till den tiden när man kunde planera semestrar och utflykter; när jag orkade åka iväg och shoppa och inte blev trött av bara tanken.

Tillbaka till den tiden då bröstcancer var något som drabbade andra och inte mig eller någon i min närhet.

Jag vill tillbaka till tiden då jag var en bra mamma; en mamma som orkade hoppa studsmatta och jaga barnen runt med häxhår och häxnäsa. Tillbaka till den person/mamma/sambo jag var då.

Kram på er! A-K

Fysisk smärta!

I natt har jag sovit rätt så bra, faktiskt. Jag har fortfarande ont, men hanterbart.

Än så länge så känner jag så här av Taxoteren:

- ont i hela skelettet (känns inuti skelettet, ungefär som om skelettet ska brytas av)
- värk i knä, rygg, fingrar och tår (gammal tanta-krämpor)
- förstoppning och diarré (jätteont i magen i någon dag och sen poff (!)...ja, ni förstår själv....)
- ollonskallesvett (kall- och varm svettig omvartannat)
- trött, trött, trött
- beige (jag är beige utan färgskiftningar - över hela kroppen beige, liksom. Som om jag vore tecknad....)

Det som är bra med denna cellgiften är:

- inget illamående!!!!
- det tar 2-3 dagar innan biverkningarna sätter in

Doktorn sa att om det skulle bli riktigt jävligt med biverkningarna; om jag t ex grät och skrek av smärta, så kunde jag få morfin utskrivet. Vanliga värktabletter hjälper inte, enligt doktorn.

Jag, för det är nog väldigt olika, behöver inget morfin. Min smärta är hanterbar. Jag känner mig bara mörbultad och gammal.

Nu när jag läser igenom vad jag skriver, så låter det som om jag har det riktigt jävligt - så är det inte. Jag ligger i soffan och dåsar, ändrar ställning, upp och går emellanåt och så tillbaka till soffan igen....

Det känns tvärtom lite bättre idag än vad det gjorde igår.

Mitt skäggstrå på hakan har förresten tackat för sig och gått till sällare jaktmarker. Se där ja, inget ont som inte för något gott med sig....

Tack för era fina kommentarer och för att ni tänker på mig! Det betyder så mycket!
Kram på er! A-K

Se där ja, man ska inte ropa hej.....

Nu har de kommit! Jag har ont överallt! I hela skelettet, i ryggen, bröstet, knäna, nacken, armarna, benen och min högra stortå!

Jag har inte sovit många minuter i natt. Så fort jag ligger mer än fem minuter i samma sovställning, så får jag ont och måste vända mig.

Jag stelnar till som en gammal tanta och måste upp och röra mig emellanåt för att överhuvudtaget kunna böja knäna.

Min tunga är full av svamp och det gör rejält ont när jag äter, tungan domnar bort emellanåt och så är det de där jäkla myrkrypningarna som håller på att göra mig galen!

Men annars är det bra! Jag hör av mig när jag orkar!

Kram A-K

Fortfarande ingen läskig biverkning =)

Jag kan säkert inte ropa hej ännu, men än så länge så känner jag mig oförskämt bra. Trött, rödmosig och lite lite ont i ryggen och bröstkorgen, men inte alls som förra gången som jag tog den där jäkla vitablodkropps-sprutan.

Ev. biverkningar beträffande Taxoteren kan jag nog förvänta mig att åka på imorgon. Doktorn sa att det tog 2-3 dagar innan jag skulle känna av den....

Men då är då och nu är nu. Idag ska jag ta med sambon på en promenad i skogen och njuta av att jag faktiskt orkar det!

Fortfarande stekhet på kinderna och frusen på ollonskallen!

Jag skriver mer när jag vet mer....

Kram på er och tack för att ni orkar läsa! A-K

Taxotere och ny spruta!

Idag har jag fått min fjärde cellgiftsbehandling - den första kuren Taxotere.

Dessutom fick jag en ny sån där jävla vita blodkroppsspruta! Blä!!!!

Just nu är jag rödmosig i ansiktet - man skulle kunna steka ägg på mina kinder, om man hade velat....

Trött, trött och trött!

Vi hörs när jag orkar skriva lite mer om ev. biverkningar!

Kramar till er! A-K