Jag är ingen vidare trevlig person just nu...

Nyss ringde en försäljare till mig och försökte få mig att byta elbolag. Det är väl inget med det, tycker ni. Nej, det hade det väl inte varit heller om inte denna människa börjar samtalet såhär:

- Hej, jag ringer från XXXXXkraft och skulle vilja prata med den som har hand om energin i hushållet.
- Jaha, ja du kan prata med mig, säger jag då (rätt så vänligt).
- Okej, vad bra. Hur är det med dig? (frågar hon käckt med en massa sorl i bakgrunden)
- Ehh, jooohhh, det är väl bra. Hur så? (säger jag lite svävande och funderar på om jag ska säga att jag är cancersjuk och göra henne mitt av, liksom....)
- Ehh, he he, (skrattar hon lite nervös av mitt "hur så")
- Var ligger XXXX (byn där jag bor)?
- I Skåne. (säger jag kort och funderar på om jag ska be henne kolla på kartan innan hon ringer, men jag låter bli.)
- Okej, där ser man, hehe. (säger hon och förstår att hon nog får skynda sig att komma till saken innan jag blir irriterad på riktigt.)
Sen förklarar jag kort och gott att vi precis har bytat elleverantör och att jag inte är intresserad.
- Okej, då hör vi av oss igen om ett år, säger den käcka tjejen innan jag hinner säga att hon inte behöver göra sig besväret.

Vad är det med dessa försäljare som måste fråga hur man mår? Jag vet och hon vet att vi inte känner varandra och att vi inte bryr oss det minsta om hur den andre mår.

Vissa av dessa försäljare säger dessutom "tjena XXXX" när de ringer. Detta retar jag mig ännu mer på!

Ring gärna och försök sälja grejor, men försök inte smila in er hos mig genom att använda mitt namn och fråga hur jag mår.

Hm, jag antar att jag inte är en sån trevlig person just nu.

Kram på er! A-K

Om bråkstakar, näshår och mutor

Jag har aldrig ens funderat över att man har hår i näsan. Ínte förrän nu när jag har rinnsnuva och jag får snyta mig för jämnan - det finns liksom inget näshår som fångar upp.

Likadant är det på huvudet. Herregud, vad jag svettas! Nu när jag har ollonskalle, så rinner all svett ner i ögonen på mig. Tänk så mycket svett ni andra går runt och har i håret!!!!! Ni skulle bara ana.

Det är likadant när jag duschar - fast då är det tvål jag får i ögonen, inte svett...ja, ni fattar, va?

Idag har varit en dag from hell...

Av någon anledning har mina barn gjort sitt bästa för att ta livet av varandra och jag har haft fullt sjå med att sära på bråkstakarna hela dagen. De snappar upp när man inte känner sig okej och då ska de jäklas extra mycket.

När det blev för mycket fick jag muta dem med att de skulle få pengar om de städade bilarna, så det gjorde de - och jag åkte på 50 kr! Fast bilarna blev fina inuti och jag fick lugn och ro en stund.
Barnarbete är inte fel i alla lägen....

Jag och sambon kör rena maffiametoder när vi uppfostrar våra barn - fast utan lik i bakluckan och vita loafers.

Vi kör med utpressning: - Om du inte städar ditt rum, så får du ingen veckopeng!
Vi mutar: - Om du gör läxan nu, så kan vi titta på film sen.
Vi hotar: - Gör din läxa nu annars så får du inte leka med någon imorgon!

Nä, nu ska jag sätta mig med en kopp kaffe och titta på Scooby Doo.

Kram på er! A-K

Kanelbullar och bröd

Oj, idag har jag haft energi; jag har gjort korvgryta och sedan bakade jag kanelbullar och bröd. Nu är jag dessvärre rätt så sliten, men stolt över att jag orkade!

Imorgon, om orken fortsätter..., tänkte jag städa. Jag har A hemma imorgon också, så vi får se hur mycket vi hinner. Det ska ju lekas en hel del också...

10 dagar till cellgift nr 4! Jag ska njuta av dessa 10 dagar!

Först ska jag sätta mig i soffan en stund och sedan ska jag upp och hjälpa barnen göra en riddarborg i lego.

Kram på er! A-K

Jag har hittat den!

Vår bröllopsång! Den här ska vi ha när vi gifter oss. Jag tänker mig att vi står på toppen av Stens huvud och när vi har sagt ja, så spelas den här låten upp!

Vad tror ni?

http://www.youtube.com/watch?v=eG-oeVVqPBg#

Fredag idag!

Jag känner mig okej, men ganska så trött och tömd på energi.

Idag är A ledig från dagis. Han är full av energi och vill allt samtidigt. Då får jag plocka fram gamla ordspråk och säga som Alfons Åbergs pappa: "Allt har sin tid" och " En sak i taget".

Vi har spelat Mario Kart, jagat varandra och spelat Alfons Åberg på datorn. Emellanåt har jag fått ta lite pauser och lagt mig med filt i soffan och då har han snällt tagit fram nån leksak och lekt själv.

A är så mycket bättre än jag på Nintendo DS. Tänk att bli omkörd av en femåring när man verkligen gör sitt bästa och skjuter honom så fort man får chansen med gröna missiler....

Plitorna under och runt om piccline-omslaget har blossat upp igen; röda, kliiga och elaka.

Jag har smort de rackarna som är från förra omslaget med Kortison-kräm, men det verkar bara hjälpa för stunden.

L har fått hosta och ont i halsen. Jag försöker att inte vara ända in i ansiktet på honom, men hur lätt är det när han kryper upp i knäet på mig och vill sitta nära?

Igår pluggade vi rättstavning, L och jag. Det var svåra ord som: vattenkanna, ritblock och blomkruka. Han gillade inte det där med att plugga ord och det blev både bråk, skrik och grimaser (från L alltså - jag försökte att inte räcka ut tungan till honom även om jag var sugen ibland att göra en riktigt ful grimas).

Till slut kunde han stava alla orden och jag får hoppas att stavningen inte åkte ut ur hjärnan på honom till förmån för någon annan obetydlig vetskap på väg till skolan i morse.

Han kan så mycket och ibland lägger han huvudet på sned och rättar mig när jag, som igår t ex, säger att djuret på teven är en hyena.

- Men mamma, det är ingen hyena - det är en vildhund. Det ser du ju på öronen.

Kram på er! A-K

Mary har ju blivit blind....

Jag lullar runt lite på dagarna - någon timme är jag på jobbet och några timmar i soffan framför teven. Jag har börjat bli inbiten "Hem till gården-tittare" och "Lilla huset på prärien-tittare och gråtare.." Ja, vad ska jag säga.....Mary har ju blivit blind...

Många har undrat (mjä, kanske ingen egentligen, men visst låter det bra att börja en mening så?) hur det ligger till med min kroppsbehåring och jag får väl säga att det är blandat.

Några hårstrå växer fortfarande bak i nacken annars har jag bara diffusa luddiga fjun på skallen - bortsett från ett på den vänstra sidan av pannan. Det står stolt och vajar i vinden och jag tycker att det är synd att rycka bort det. Det har blivit som en symbol - som fågel Fenix ungefär....

På benen växer inte många strån. Jag rakade mig precis i början av första cellgiftsbehandlingen och de har inte kommit tillbaka. Samma med håret under armhålorna - och könshåret.

De hårstråna saknar jag inte och det är bara skönt att slippa hålla på att raka och raka och raka för att sedan nästa dag mötas av vassa små stubb igen...

Jag har fått behålla mina ögonfransar och ögonbryn - än så länge... Ta i trä, ta i trä, tvi tvi tvi kattafan.....(tittar mig över vänstra axeln...- visst är det väl vänstra, va...när det går en svart katt över vägen...??), men jag har ju tre cellgifter kvar att ta, så....man vet ju aldrig.

Så summan av kardemumman... Det är väl egentligen bara håret på skallen som jag saknar...
Och oj, vad jag saknar det nu. Att sätta upp i klämmor, gummisnuddar eller bara knyta överhåret och köra en penna igenom....

Tanten bredvid oss (hon är över nittio...) var ute och räfsade idag när jag gick ut för att slänga sopor. Hon tittade väldigt underligt på mig med avsmalnade ögon och nånstans kunde jag höra hennes tankar...

"Har hon nu gått och blivit muslim? Visst är det väl dem som går runt med sjalar runt huvudena... (räfs, räfs) Undrar om hon ska göra en minaret av skorstenen och väcka mig varje morgon med dagens ord från Koranen. (räfs, räfs) Behöver hon inte bygglov till det? Kan jag sätta mig emot ett religionsbyte, tro? Jag måste ringa kommunen....."

Jag har varit och tagit blodprov idag och peppar, peppar, så har de inte ringt så då tror jag helt sonika att jag har bra värden. Hurra!

Imorgon är det spolning av picc-line, L har fotbollsträning och dessutom har jag själv bokat in en klippning för båda av barnen, så det blir fullt upp hela dagen...

Kram på er! A-K

Åh, det var bara en jultomte!

Nu är jag tillbaka igen från några dagar "from hell".

Jag fick ju den där jäkla sprutan, den som skulle hjälpa min kropp att producera fler vita blodkroppar.

Doktorn sa att jag kunde få influensasymptom i ett par dagar, men då tänkte jag inte direkt på att det skulle vara jävligt - jag menar...jag får ju cellgifter! Vad kan vara värre än det, eller hur?

Jo, vitablodkropps-sprutan, skulle det visa sig. Jag har legat i sängen ända sedan i torsdags och idag är första dagen som jag faktiskt vistas i köket mer än ett par sekunder i taget.

Illamående, ont i bröstbenet, ont i nacken, en huvudvärk som skulle chocka självaste Ipren-gubben, trötthet (bara förnamnet.....), en törst som inte gick att stilla, ständiga toalettbesök (bara nr 1), förstoppning, otrolig kallsvettning, frossa osv osv....

Jag har sovit kanske en kvart i taget och sedan har jag vaknat av att jag antingen har varit kissnödig, illamående, kallsvettig eller bara haft ont i hela kroppen.

Det har varit jävligt och igår ringde jag till mamma och grät, klagade och malde om och om igen hur jävla orättvist allting är och hur jävla synd det är om mig!

Även syrran har fått sin beskärda del av klagomål, men det är så skönt att få medlidande av sin mamma och syster. De tycker så synd om mig - och det behöver jag när jag är låg.

Ja, även sambon har gång på gång intygat att han också tycker synd om mig, så han kommer inte undan, han heller....

Idag mår jag bra, bortsett från lite illamående då och då. Förstoppningen har löst sig (hihi...) och när jag var på toa fick jag världens chock.

Jag satt i godan ro, där på toa, och läste Kvällsposten och var mitt uppe i att läsa om Agnes och hennes problem med hörsnäckorna i gårdagens Melodifestival, när jag kände att det onda i magen lättade och att jag faktiskt kunde leverera (! ja, jag vet bajs, bajs, bajs!).

Till historien hör också att vi hade slut på toapapper, så jag snodde med mig några servetter in på toan.

I allafall jag torkade mig och skulle precis till att spola när jag råkade titta ner i toastolen. Jag vet inte varför, kanske för att försäkra mig om att jag verkligen hade gjort något, men jag blev helt kall när jag såg att det var helt rött i hela toastolen! Shit, tänkte jag. Nu är det kört, nu har något i min kropp gått helt itu, organen är sönder, tarmarna sönderfrätna och ja, nu har jag typ sekunder innan jag segnar ner och dör liksom.

Då får jag plötsligt se formen av en fröjdefull jultomte med stor julklapps-säck och stort tomteskägg i toa-vattnet - jag hade ju torkat mig med julservetter och det röda var inget annat än en stor, lagom tjock jultomte!

Se där ja, det var väl en julsaga om någon?

Kram på er! A-K