Krystal Carrington...

...från Dynasty - kommer ni ihåg henne?

Just som Krystal i Dynasty, så kände jag mig idag när jag satt mitt emot min egen spegelbild och försökte kränga på mig en alldeles för trång peruk på mitt stora ballonghuvud!

Nä, Krystal hade kanske inte ett ballonghuvud, men hennes hår såg ut att bestå av två olika peruker; en stor luggperuk och så en rak nackperuk. Så såg jag ut!

- Åh, sa den förskräckta perukutproverskan och höll ofrivillligt handen för munnen, som för att hindra sig själv från att skrika eller skratta! Vi kanske ska titta i katalogen istället och så provar vi ut en när du blivit av med lite hår först.... (...och en del av ballonghuvudet...tänkte hon säkert..)

Jag tittade förnärmat igenom katalogen (och tittade upp emellanåt för att se att kvinnan i perukaffären inte hämtade sina andra kollegor och stod och pekade och skrattade åt kvinnan med Krystal-frisyren och ballonghuvudet, dvs mig...) och valde ut 2 stycken peruker med lite längre page-klippning. Beställde med lite olika slingor - vill ju inte att det ska se ut som Barbie-hår!

Så om några dagar, så kontaktar den stackars kvinnan i perukaffären mig igen och så får jag se vad det är jag har beställt.

Vilken konstig värld man har hamnat i!

Jag sov hela natten förresten! Hoppas att jag lyckas med det i natt oxå.

Imorgon är det fredag och så är det bara helgen kvar innan måndagens CT-röntgen!
Får ofrivillig kräk-känsla bara jag tänker på det....

Nä, dags för grönt te och stoppa huvudet i sanden!

Peruk - ett Kojac-moment?

Jaha, idag har jag beställt tid för peruk-utprovning.

Efter onsdag så tar det tydligen 2-3 veckor innan håret ramlar av! Det känns verkligen främmande och märkligt.

En snygg peruk ska jag ha.
A tyckte att jag kunde ha en lila, men jag håller nog med resten av familjen som tycker att jag ska ha en peruk som är så lik det hår jag har nu som möjligt. Kanske lite glansigare och finare; man kan lika bra ta i lite när man väl håller på!

A tycker att man skulle ta ut sjukdomen ur min kropp och fisa på den.
Jag kan inte annat än hålla med! Jag skulle oxå fisa på den - om jag kunde.

Idag är en mycket bättre dag än igår. Jag har ringt en massa telefonsamtal; till dagis, perukmakare, jobbet och till röntgenavdelningen. Och så har jag gått en lång promenad med syrran.

Jag ringde röntgen för att se om jag kunde få en återbudstid, men se där fick jag fikon! Med alla de här röda dagarna så är de rejält back, så det blir väl att bita i det sura jävla äpplet och vänta tills måndag.

Jag passade på att fråga om röntgen när jag ändå ringde dit. Jag ska tydligen genomgå en CT thorax buk. Och då ser de väl lever, mjälte, lungor, tarmar och så allt annat moj man har i magen!

Ångest, ångest, ångest!

Ikväll är ingen bra kväll!

Jag har ångest och tänker på mina barn och framtiden och är läskigt rädd för att jag inte ska få några bra besked den 14/1.

Jag kan inte lämna mina barn! Jag vill inte lämna dem och låta dem växa upp utan sin mamma!

Det är jävligt! Ångestfullt och jävligt att vänta!

Invasiv ductal bröstcancer...

...så heter min cancer. Alltså ingen fruktad HER 2-cancer, men vanlig bröstcancer spridd till i allafall någon lymfkörtel i armhålan.

Mina blodprover och leverprover såg bra ut (Hurra!).
Mitt blodtryck var normalt, lungorna lät bra och inget konstigt när han tryckte på magen. Skelett-test (doktor trycker ner ben och patient trycker upp benet) gick bra och "röra näsan-testet" (patient ligger ner och blundar och försöker med konststycket att föra pekfingret till näsan) var utan anmärkning!

Jag har inte fått något behandlingsschema ännu. DRYGT!
Jag måste först genomgå en CT-röntgen och kolla så att inte skiten har spridit sig ännu mer..... (ångest!).

Det finns tydligen 2 scenarier.

1. Min invasiva ductala cancer finns endast i vänster bröst och i x antal lymfkörtlar i armhålan!
Min favorit av scenarier! Detta är mitt himmelrike!

Jag får cytostatika i 2-3 månader och sedan opereras skiten bort! Sedan cytostatika igen i 2-3 månader! Hurra!

2. Min invasiva ductala cancer har hunnit sprida sig till lever, lungor, skelett eller hjärna!
Jobbigt alternativ och skitalternativ helt enkelt!

Jag får cytostatika i x antal månader och skiten opereras inte bort utan man hoppas på cellgifter och strålning. Går troligen inte att bli av med utan man får "leva med" sin cancer och hoppas på att cellgifter och strålning håller cancern i schack! (Blä, blä och blä-alternativ!)

Något av dessa besked får jag nästa onsdag (alltså den 14/1) när doktorerna har tittat på mina röntgen-bilder.

Jag hoppas, hoppas, hoppas naturligtvis på scenario 1!

Så schema så här långt är:

Måndag den 12/1
CT-röntgen i Lund (ångest och kräkkänsla!)

Tisdag den 13/1
Blodprovtagning på vårdcentralen

Onsdag den 14/1
- Besked! av doktorn (ångest, ångest, kräkkänsla och krypa ur skinnet-känsla!)
- Insättning av Picc-line
(och jag citerar broschyren "...en tunn, mjuk silikonkateter som läggs in via kanyl i ett större blodkärl i armvecket. Kateterspetsen ligger strax ovanför hjärtats högra förmak.... Picc-line kan användas både för att ge dropp och injektioner samt till att ta blodprover ur."
Fri översättning: En moj som man får cellgifter igenom och som används när de ska ta blodprover.
- Min första cellgiftskur på eftermiddagen

Så nästa måndag och onsdag är viktiga datum! Och ännu mer väntan!

I följande 9 dagar tills besked, är planerna:
- Hålla mig ifrån snoriga, förkylda människor.
- Vila och inte jobba
- Grönt te och choklad
- Promenera och stoppa huvudet i sanden
- Läsa roliga böcker och se roliga filmer och mysa (på lagom avstånd) med mina barn och sambo!

Och så var det snö igen...

Ombytligt väder - precis som mina tankar.

Jag har nog landat nu och ser mer realistiskt på saker och ting.

Sköterskan på vårdcentralen sa ju faktiskt -.....i fortsättningen när du kommer....

Det indikerar ju faktiskt på att jag ska komma dit fler gånger, eller hur?

Idag har jag mest slappat. Dansat bort julen och stoppat ner alla tomtegubbar i lådor.

Nästa gång vi ses - tomtarna och jag - så är kanske cancern borta?

Inbrottstjyvar fast å trevliga poliser

Hihi. Nu är de fast och min cykel står på polisstationen med punka!
Mannens stereo är förstörd, men den ändå så gammal så det spelar mindre roll.

Tjyvarna hade blivit tagna på bar gärning när de var i full färd med att göra inbrott i ett annat hus här på gatan. Någon hade tydligen uppmärksammat dem och ringt polisen! Hurra!

Provtagningen gick okej. Nu är jag tydligen VIP-kund på vårdcentralen och får gå före i kön om där är många före. Mina prover måste gå iväg halv tio.

Jag blev stucken i handen och sköterskan tappade ut två provrör. Lite problem med blodflödet, tydligen. Det rann jättesakta. Kanske var hon inte riktigt inne i kärlet eller så var det temperaturen ute som gjorde att blodet inte ville rinna så fort. Vad vet jag?

Jättekallt idag! Vi hade -13 grader imorse!

Helg och sedan så är det onkolog-möte på måndag!

Gott Nytt År och inbrott!

Ett Gott Nytt År vill jag önska er. Det här är året då jag ska bli av med min cancer!

Imorse när vi vaknade efter en jättetrevlig nyårsfest hos syrran...så såg vi att vi hade haft inbrott i vårt förråd! Verktyg låg överallt på hela terrassen, förrådet var uppochnedvänt och MIN CYKEL var borta!

Efter noga överblickande av förrödelsen såg vi att vi saknade min cykel, mannens stereo från typ när Jesus var liten... och läsk och öl!

Så vi vet iallafall vad vi ska hitta på för roligt idag. Polisanmäla och städa förrådet! Hurra!

I förrgår råkade jag tvätta mannens mobiltelefon, så jag får väl kanske användning för vår Allrisk-försäkring...oxå.

Har ont i mina körtlar i armhålan idag oxå. Imorgon ska jag i allafall iväg för provtagning!

Och på måndag träffar jag onkologen!