måndag 13 juli 2009

Jag väntar på min silikontutte!

Bomullsinlägg i all ära, men nu skulle jag vilja ha min protes i silikon!

Jag är redo att byta ut min specialsportbehå med kardborrknäppning fram mot nya fina specialbehåar med fickor (ni vet dem som jag köpte tillsammans med en bikini för 2000 kr....ja, bikinin var ju slut, så den fick jag inte, men...ja, det är de behåarna i allafall).

Jag vill komma tillbaka till vardagen! Jag är redo. Mitt hår har snart växt ut till en frisyr - en kort frisyr i och för sig, men dock en frisyr! Min arm funkar nästan som vanligt igen. Jag har fått tillbaka en del av känseln; inte i armhålan, men en del på undersidan av armen. Jag börjar mer och mer känna mig som en person igen.

Hela det här året har jag känt mig som en patient; sjuk, utlämnad och rädd. Rädd är jag fortfarande, men nu tycker jag att jag är redo att ta tillbaka mitt liv.

Så när som helst nu kommer väl en kallelse, så att jag kan få prova ut min nya silikontutte!

Lycka!

Kram på er!

9 kommentarer:

  1. Jaa, du har rätt, det är ju hår!! Och det är ljuvligt! Snart är det dags att slänga allt vad kamouflage heter, bara en liten bit till!! Tack för dina fina ord i min blogg!
    Precis som du skriver känslan om att ta tillbaka sitt liv, så känner jag oxå! Nu är det dags! Och jag förstår att din silikontutte kommer att göra susen och att du längtar efter den! Lycka till!
    stor kram från mig
    Kamilla

    SvaraRadera
  2. Vad härligt att håret snart blivit en frisyr. På torsdag skall jag få sist taxotere behandl. vilket känns så skönt. Mådde sämre av förra. På fredag röntgen och strålningsinfo. Själva strålningen börjar om 3,5 veckor. Hur går det med strålningen? Mår du bra av den eller blir du tröttare? Blir huden irriterad? Jag åkte och skulle köpa hudkräm idag för jag har fått toxitet i huden i ansiktet av taxen. Kom på när jag skulle gå av bilen att jag glömt ena bröstet hemma. Det var lite kul faktiskt... kram Cecilia

    SvaraRadera
  3. Jag har fortfarande inte hel känsel i armhålan.. och lite ut på undersidan av armen.. så var beredd att det kan ta tid..

    Och i dag har jag scintat mig.. och i morgon är det cyto igen..
    Bara att kavla upp ärmarna och ta tjuren vid hornen..

    Kram i massor
    Pys

    SvaraRadera
  4. Visst är det så att man vill ha tillbaka sitt liv... Jag kan knappt tro att för ett år sen låg jag sjuk av cellggifter och operationer och missade hela barnens sommarlov... Jag har fått en kort frisyr med och det känns underbart!! Hoppas att du snart får din protes.. Kramar från Linda

    SvaraRadera
  5. Tänk att vi kommit så långt att håret växer ut igen!!! UNDERBART!!!
    Jag kände igen mig i bilden du lade ut, då du visade "snagget"..

    Det är skönt att ha kommit in i efterspelet av behandlingen.
    Jag går hos kurator, vilket känns bra. Hur det än är så svallar känslorna, tillsammans med klimakterievallningarna!!
    Huden har fått sig en rejäl törn under armen o på "knappen mitt på". Gör riktigt ont så jag har fått tunn skumgummi att lägga på så inget skaver.. sen gäller det att smörja, smörja o åter smörja!
    Jag har problem med behåar med båge, dom skaver precis där strålskadan är..

    Ha det skönt i sommaren, Kram Monne

    SvaraRadera
  6. VIsst är det tråkigt när ungarna är på pissigt humör... Nu har dock Nora lugnat sig och det tackar jag gudarna för... Kramar på dig

    SvaraRadera
  7. Hej! Tack för uppmuntrande kommentar i min blogg. Har nu läst en del av din blogg, ska läsa mer när jag får tid över. Det är lustigt (om man kan kalla något lustigt som har med cancer att göra) att man känner så lika. Lycka till! Kram Anna

    SvaraRadera
  8. Ja, det är riktigt skönt när man får sin silikontutte! Och nu har jag fått en med klister, det är nästan som en riktig, funkar jättebra!

    SvaraRadera
  9. Hej!
    Jag ska också bli färdig att ta itu med tuttarna ;-) Jag ska prova ut två, fördelen med det är att kunna välja storlek.
    Luften gick ur efter alla behandlingarna, men nu börjar det kännas kul att kunna klä upp sig lite igen. Det är så skönt när håret börjar återvända.
    Kram på dig, medsyster
    Linda

    SvaraRadera