Jag, en bloggare....

Hej! (Börjar man så i blogger-världen?)

Jag heter A-K och är 33 år. Mamma till världens finaste barn, L är 8 år och A är 5 år.
Jag bor med världens finaste man i en liten by i södra Sverige.
So far so good....

För några månader sedan upptäckte jag att min vänstra bröstvårta ibland sjönk in lite, men tänkte inte mer på det... Trodde att det var BH:n som hade suttit konstigt eller nåt.

I mitten av november i år dök plötsligt en stor knöl (jag hatar knöl-ordet) upp i mitt vänstra bröst. Jag stötte liksom till den hela tiden med min vänsterarm - en stor hård klump.

Jag blev undersökt en vecka senare. Remiss in till bröstmottagningen i Lund för punktion och mammografi två veckor senare - även ultraljud och vävnadsprov blev taget..
(Gjorde ont och var obehagligt, men jätterara människor!)
Ultraljudsläkaren var nästan helt säker på att det inte var något farligt. Jag gick därifrån och kände mig lite bättre till mods även om jag tyckte att punktionsläkaren såg tveksam ut...

En vecka senare ringde de och ville att jag skulle komma in och prata....
- Ta någon med dig, sa sköterskan och jag blev alldeles kall.

Jag hade ju hela tiden trott att det var en bindvävsknuta och ultraljudsläkaren hade ju sagt... och jag var ju för ung och ingen bröstcancer i släkten... Inte kunde väl jag ha...cancer?

Jag grät och var hysterisk och min man kom hem. Mina föräldrar kom hem. Min syster kom hem från jobbet. Plötsligt satt vi alla i mitt vardagsrum och grät och vägrade.

När jag kom in i rummet hos läkaren var jag nervös och rädd. En sköterska drog fram en stol och satte sig bredvid doktorn. De såg ledsna och medkännande ut.

- Tyvärr så har du bröstcancer och den lymfkörtel som var svullen har också cancerceller i sig.

Min värld rämnade igen, men jag tror inte att jag grät.

Plötsligt inom loppet av några minuter hade jag cancer och var sjukskriven en månad framåt.

Den 5 januari ska jag in till onkologen för en första träff och genomgång och jag är naturligtvis jätterädd.

A-K