Bröstrekonstruktion - i början på oktober!

Nu fick jag ett preliminärt besked om att rekonstruktionen ska bli i början på oktober.

Jag kan inte riktigt ropa hej än, eftersom jag ju vet att det kan ändras igen... MEN, det är skönt att ha något att gå efter.

Jag kommer att genomgå en mammografi-undersökning om tre månader och då ska man kolla cystorna igen. Tills dess strutsar jag och låtsas som ingenting. Vad hinner hända på tre månader liksom?
Sist hade jag ju haft min tumör i ca tio år, trodde onkologen! TIO ÅR!! Så tre månader...liksom. ;-)

Fast jag kan ju tillägga att jag känner igenom bröstet ofta, ofta! Och dessutom kollar jag noga så att inte bröstvårtan är indragen. Det visste jag ju inte innan...att det var ett tecken liksom.

Läste om att bröstcancern hade ökat i Skåne och var 20% mer här än genomsnittet... Varför?

"Enligt cancerregistret har Region Skåne ett särdeles högt antal nya bröstcancerfall per invånare och år, 20 procent över riksgenomsnittet. Mellan 2009 och 2010 ökade antalet bröstcancerfall i Skåne med 18 procent. " TV4-nyheterna
Det får mig ju att fundera över anledningen....

Annars fläskar jag mest på. Jag har gått upp i vikt och försöker stå emot att börja jogga igen... Jag måste ju ha fläskmage till rekonstruktionen. Det är tufft. Jag gillar inte att vara fläskig.

A-K

Jaha - vad är en bal på slottet?

Ringde plastikkirurgen för att förhöra mig om min påstådda bröstrekonstruktion till våren....

"Mjäe, du är inplanerad till hösten. Vi har ändrat om lite och numera utför vi bara EN sån stor operation i veckan. Därför har vi flyttat fram tiderna" säger sköterskan jag pratar med och jag får för mig att hon står och gäspar lite.

"Tidigast i mitten av oktober" gäspar hon vidare och säkert tar hon en tugga av ett päron, lite nonchalant sådär.

Inte otrevlig alls; tvärtom, men inte alls i närheten av min värld. Den värld som kretsar runt och fokuserar enbart på denna stoooora sol som i folkmun kallas för "Bröstrekonstruktion".

Så, jaha ja - 7 månader till! Grrrrrrr!

Men, jag har ju lite att pyssla med innan - jag måste ju ta kontakt med onkologen och begära ett prov på cystorna. Såklart. Grrrr igen!

Det är svårt att tänka på annat, om nätterna; annat än ondskefylla vätskeblåsor sprängfyllda av illvilliga cancerceller. Och jag vet att jag måste veta också. Det hjälper inte att de vet.

A-K

Cysta och papillom

Var på mammografi och ultraljud i måndags och där hade jag en liten nära-döden-upplevelse.

Där på skärmen, bland hälsosamma, sunda gråa trådar och kullar, dök plötsligt en oval form upp med vit ram och med svart innehåll! *PANIK*

Cystor, sade ultraljudsläkaren och nämnde även ett papillom (?) i förbifarten... (jag såg en oval form, men han såg tydligen mer....)

Googlande jag, satte genast igång med att söka efter information på nätet; "vätskefyllda blåsor som oftast är godartade" och "ohämmad celltillväxt". Det lugnade ju inte mig nämnvärt, men efter telefonsamtal till läkare nu på förmiddagen så känns det bättre.

"Du känner om cystorna växer; det gör ont och ömmar", "inget ovanligt" och "Papillom är helt ofarligt" och "Vi följer upp det med mammografi nästa år", "Det behövs inget prov".

Jaaaa, jag vet - det är ändå svårt att släppa det, men jag tycker att de borde veta, va?

Fortfarande ingen tid för rekonstruktion.... Grrrrrr..

A-K

Sånt här gör mig glad!

Fina Arazoo Nouri har bestämt sig för att starta en insamling genom cancerfonden till förmån för bröstcancer och vill nu att jag länkar till detta på min blogg! Såklart!

http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Insamlingar/?collection=5865

In och skänk pengar nu då!

Kram till er och till Arazoo

A-K

Trippelnegativ bröstcancer

Om man googlar på trippelnegativ bröstcancer, så är det ganska nedslående information man hittar.

Det är en dyster statistik att läsa, där man inte kan förlita sig på någon annan behandling än just cytostatika och strålning.
Ingen mirakelmedicin att äta i fem år framöver, som ska minska ner risken för återfall. Bara att hålla tummarna, alltså.

Till våren ska jag få göra en bröstrekonstruktion. Jag har varit iväg och pratat med en plastikkirurg och de tänker ta fett, vävnad och blodkärl från magen för att bygga upp ett bröst av.

Helt fantastiskt!

Livet går vidare. Till jul är det 3 år sedan jag fick cancerbeskedet, men min magiska tre-årsgräns passeras inte förrän i maj nästa år.
Tre år efter masektomin - då är risken i det närmaste minimal för att jag ska få återfall.

Kan jag slappna av då? Troligen inte. Om jag skulle sökt för alla krämpor och symptom som jag tycker mig ha i tid och otid, så hade jag fått tälta i receptionen på onkologen.

Om jag får ont i huvudet - så tänker jag hjärnmetastaser.
Om det gör ont i magen, så tänker jag levermetastaser.
Blir jag andfådd eller hostar, så tänker jag lungmetastaser.
Har jag ont i ryggen eller benen, så är det naturligtvis skelettmetastaser jag tänker på.

Snart tre år efter beskedet, så är det fortfarande cancer som upptar mycket av min tankeverksamhet.

Nu är jag så nära. Jag ser målsnöret nästan....

Innan bröstrekonstruktionen ska jag göra en CT-röntgen och mammografi. Jag får ångest bara av tanken.

Allt rörs upp igen och kanske är det för att jag har den här operationen framför mig, kanske är det för att jag har den här magiska treårs-gränsen framför mig, men jag mår sådär just nu. Psykiskt.

Jag är fortfarande alldeles paralyserat vettskrämd. Jävla skitsjukdom.

Det här med tänderna...

... efter cytostatika är väl sådär, va?

Jag åkte iväg till tandläkaren för att laga ett hål. Min vanliga tandläkare hade fullt, så jag fick en annan.

När jag kom in satt hon och studerade mina röntgenbilder och vände sig sedan om till mig och sa:
- Jaha, jag ser att du har en del början till hål också... Har ni diskuterat vad du ska göra för att undvika dem?
- Ja, jag ska skölja med fluor, sade jag.
- Ja och så kan du ju bli bättre på att borsta tänderna, sade hon med ett överlägset flin. Har ni pratat om orsaken till att du har de här kariesangreppen? Du kanske får vara noggrannare när du borstar tänderna?
- Jag vet orsaken, sade jag och blinkade bort tårarna. Jag har genomgått cytostatikabehandlingar och slemhinnorna blir torrare då. Läkarna sa att jag kan få problem med karies....

Hon hostade till och blev röd om kinderna.
- Cytostatika? Det står inte i din journal...
Ja, cytostatika gör ju att karies får bättre fäste i munnen och där har vi ju orsaken.

Sedan bad hon om ursäkt och berömde min goda tandhygien när hon tittade mig i munnen.
Jag ryckte på axlarna och sa att det inte gjorde något. Och det gjorde det inte...då.

När jag körde hem från tandläkaren, grät jag.

Ja, jag har haft en jobbig dag och det var säkert droppen som fick bägaren att rinna över när hon fällde sina okänsliga kommentarer, men jag tycker ändå att det var onödigt.

Speciellt idag och till mig.

Har man inte haft nog med skit, kan jag tänka ibland. Idag är en sådan dag när jag öm i käken, sitter och tycker synd om mig själv.

- Oj, vad din livmodertapp är känslig, sade gynekologen när hon skulle knipsa av ett cellprov imorse och det började blöda.

Cytostatika gör ju att slemhinnorna blir torra, sade hon förklarande.

Ja, det har gått ett bra tag sedan jag var sjuk men fortfarande blir jag påmind om skiten.

Det går inte att lägga den här skiten bakom sig!

Inflammation i axeln!

Röntgen-svaren var bra! Blodproven var bra!

En simpel, vanlig och helt normal inflammation i axeln!

Tydligen är min axel försvagad pga cytostatika och strålning och jag har lättare att dra på mig inflammationer och överansträngningar!

Helt härligt normal alltså!

Lycka!