Om man googlar på trippelnegativ bröstcancer, så är det ganska nedslående information man hittar.
Det är en dyster statistik att läsa, där man inte kan förlita sig på någon annan behandling än just cytostatika och strålning.
Ingen mirakelmedicin att äta i fem år framöver, som ska minska ner risken för återfall. Bara att hålla tummarna, alltså.
Till våren ska jag få göra en bröstrekonstruktion. Jag har varit iväg och pratat med en plastikkirurg och de tänker ta fett, vävnad och blodkärl från magen för att bygga upp ett bröst av.
Helt fantastiskt!
Livet går vidare. Till jul är det 3 år sedan jag fick cancerbeskedet, men min magiska tre-årsgräns passeras inte förrän i maj nästa år.
Tre år efter masektomin - då är risken i det närmaste minimal för att jag ska få återfall.
Kan jag slappna av då? Troligen inte. Om jag skulle sökt för alla krämpor och symptom som jag tycker mig ha i tid och otid, så hade jag fått tälta i receptionen på onkologen.
Om jag får ont i huvudet - så tänker jag hjärnmetastaser.
Om det gör ont i magen, så tänker jag levermetastaser.
Blir jag andfådd eller hostar, så tänker jag lungmetastaser.
Har jag ont i ryggen eller benen, så är det naturligtvis skelettmetastaser jag tänker på.
Snart tre år efter beskedet, så är det fortfarande cancer som upptar mycket av min tankeverksamhet.
Nu är jag så nära. Jag ser målsnöret nästan....
Innan bröstrekonstruktionen ska jag göra en CT-röntgen och mammografi. Jag får ångest bara av tanken.
Allt rörs upp igen och kanske är det för att jag har den här operationen framför mig, kanske är det för att jag har den här magiska treårs-gränsen framför mig, men jag mår sådär just nu. Psykiskt.
Jag är fortfarande alldeles paralyserat vettskrämd. Jävla skitsjukdom.
Här och nu
1 år sedan
Hej A-K!
SvaraRaderaVi är två sjuksköterskestudenter som läser vårt sista år nu. Vi har precis avslutat vårt examensarbete, som handlar om kvinnors upplevelser av att leva med bröstcancer. Vår uppsats bygger på 4 olika bloggar och din blogg är en utav dem vi har läst.
Det har varit otroligt givande att läsa din blogg och sättet du beskriver din vardag på. Om du är intresserad så vill vi gärna ge dig en kopia av vårt arbete som ett litet tack för att vi har haft möjlighet att läsa din blogg =)
Hör gärna av dig till oss i så fall; emlihk09@rkh.se
Mvh Nicolina och Emelie
Førstår precis hur du menar. !!!!!
SvaraRaderaInte konstig du känner så - just nu inför allt som ska hända.
Det går säkert bra - men - som sagt - fattar exakt hur d känns. Lycka till !!!
Ingrid
Kära du, kära Trippel Negativ Vän,
SvaraRaderaDet skulle kunnat vara jag som skrev och sade de orden. Jepp, låt folk Googla på Trippel N och de får se vad vi lever med varje dag. Det tar all energi att vara positiv och se framåt. Jag förstår dig precis när du säger att varenda smärta är potentiell cancer. Satt idag på jobb och fick ont i ryggen (inte i musklerna utan mer skelett, tyckte jag...) Fick panik, fick resa mig från mötet, gå ut en stund för att kunna samla tankar och positivitet.
Men 3 år är bra- det är verkligen den magiska gränsen för oss. Det SKA gå bra. Du är på väg. Jag finns här och håller alla tummar och tår!
Många kramar
Annika
Bästa du bröstcancertjej någonstans i Sverige. Vill bara skriva att jag uppskattar din blogg så mycket. När jag fick min BC för dryga året sedan så var din blogg mitt ljus i mörkret. Fortfarande kikar jag in ibland för att påminna mig om hur bra det kan gå! Du är ett bra exempel och ett hopp för många!
SvaraRaderaKram från Jeanette
Nicolina och Emelie, Ingrid, Annika och Jeanette:
SvaraRaderaTack för fina ord, er omtanke och att ni läser min blogg!
Varma kramar till er
Hej A-K
SvaraRaderaTittar in här ibland och kollar om du skrivit några rader. Det är nu ett år sedan jag gjorde min rekonstruktion och jag är mycket nöjd. Håller tummarna för att allt ser bra ut vid kollen och att du snart får ett snyggt nytt bröst! :) Stora kramar från Fia
Fia! Tack för hållna tummar! Jag håller dem för dig oxå! Kram A-K
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaVi är två stycken studenter på Mälardalens Högskola som skriver en kandidatuppsats inom sociologi om bröstcancer. Vi kontaktar nu dig för att upplysa dig om att vi kommer använda oss av din blogg som underlag för vår analys. Vi vill undersöka hur kvinnor med bröstcancer som insjuknat innan de fyllt 40 år framställer sin upplevelse av bröstcancern i sina bloggar. Din blogg kommer inte att namnges i studien och på så vis kommer inte din blogg kunna knytas till vår uppsats. Det är således enbart vi som författare som kommer besitta vetskapen om vilka bloggar som använts. Materialet kommer avidentifieras från sin blogg och kommer hanteras konfidentiellt. Men vi vill även upplysa dig om att vi inte kommer att använda oss av din blogg i något annat syfte än för denna studie. Om du vill få tillgång till den färdigställda uppsatsen så kan vi självfallet bifoga den. Har du några frågor eller funderingar så får du gärna kontakta oss.
Med vänliga hälsningar
Jessika Meng & Emelie Wessel
Jessika Meng
jessika_meng@hotmail.com
Emelie Wessel
emelie.1989@hotmail.com
Jessika och Emelie - Ni får gärna använda min blogg i er uppsats. Lycka till!
SvaraRadera/AK
Hej A-K!
SvaraRaderaFast jag hade en hormonkänslig tumör och får piller-behandlingen under 5 år så lever jag med skräcken för återfall.. Varje konstig grej, öm punkt osv registreras i hjärnan som cancer, innan logiken tar över, men då har redan massor av energi jag inte har, gått åt. Jag var på mammografi i måndags, det är ett sådant starkt stresspåslag och massor av obehagkänslor. I morgon är det 3 år sedan jag opererade bort tumören..tänk att det gått 3 år.. Är fortfarande med, men ack så sliten.. Önskar dig lugn och ro. Många kramar Monne
Monne - vad härligt att höra ifrån dig!
SvaraRaderaSåklart att ni känner likadant. Det var inte min mening att minska ner era upplevelser! =(
Lycka till med mammografi-svaren! Jag ska snart genomgå CT-röntgen och mammografi och blir alldeles blek av bara tanken!
Jag tänker ofta på dig! Kram A-K
Jag tog det inte som att du "minskade ner" =D ville bara dela med mig av min upplevelse.
SvaraRaderaFick svar från mammo, allt var bra!
Håller tummarna för dig!
Det är fruktansvärt vad laddat det är med återbesök o kontroller, mer än vad jag var medveten om, men man är ju duktig på att dölja för sig själv..
Du får gärna uppdatera bloggen efter besöket. Tänker på dig också och undrar hur du hanterar allt..
Kram Monne
Åh vad länge sedan! När jag fick min bc såg jag fram emot avslutad behandling, när allt var över och livet kunde gå vidare. Det är över 4 år sedan jag fick min diagnos och visst har livet gått vidare. Men det blir aldrig som det var.
SvaraRaderaEra ord skulle kunna vara mina. Rädslan, inbillningen och allt. Jag har insett att det alltid kommer att vara med mig och att jag hela tiden får jobba med att försöka bearbeta dessa känslor. Nyligen gick jag en kontaktpersonutbildning för just bc-drabbade och det har varit bra. Jag har fått ännu mer verktyg att använda mig av.
En tanke som jag försöker hålla fast vid är att - Varför förstöra de dagar jag har med oro och rädsla när jag har chansen att njuta av att jag faktiskt är frisk här och nu? Jag tror att ju mer man tillåter sig att känna rädsla desto mer tar den över. Vad tror ni?
Kramar från Malin <3 (SnoppogaMalin :)
Fina Malin! Vad roligt att höra ifrån dig! Jag tror som du. Så måste vi leva. Kram på dig! A-K
SvaraRaderaRoligt att "se" dig också A-K! Jag har en fundering... har ju kontakt med några bc-tjejer i min ålder och inser att behovet finns av att finnas för/stöttas av andra tjejer som gått igenom eller går igenom samma sak. Bröstcancerföreningarna består ofta av äldre kvinnor och ibland kan det vara svårt att känna samhörighet. Så då tänkte jag; varför inte starta upp en grupp på Fb?
SvaraRaderaI flera städer finns samtalsgrupper för unga bc-drabbade och det är super MEN man kommer ju till en punk där man inte har behov av det på samma sätt. För mig är det så men jag känner ändå - ibland - ett behov av att kunna uttrycka oro, glädje och sorg för andra i samma situation utan att behöva träffas. Ingen annan än andra drabbade kan dessutom riktigt förstå.
Vad tycker du A-K och ni andra här? Ska vi starta upp en grupp på Fb?
Kramar Malin
Finfin idé, Malin! Det gör vi! Precis så känner jag; en grupp utan tvång på träffar och fullkomlig aktivitet. Man går in och skriver några rader när man känner för det! Jag är med! Vad döper vi gruppen till?
SvaraRaderaA-K
Hej!
SvaraRaderaMitt namn är Arazoo Nouri och går sista året på Naturvetenskapsprogrammet I Luleå och ska i år utföra ett projektarbete. Jag väljer därför att starta en insamling till bröstcancerforskningen som mitt projektarbete. Jag får nu möjligheten att göra något som verkligen betyder någonting för mig och som verkligen gör skillnad.
Målet är 10 000: - kronor fram till 8 april 2012. Då mitt projektarbete ska vara inlämnat.
Jag undrar då om du kan länka på din blogg, till min insamling. Som du själv vet så går pengar oavkortat till cancerforskningen, utan några mellanhänder.
Länken till min insamling: http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Insamlingar/?collection=5865
Länken till min blogg: http://stodcancerforskningen.webblogg.se/
Hjälp till i kampen mot det onda! Tillsammans kan vi göra skillnad! Tillsammans ska vi besegra cancer! ♥
Med Vänliga Hälsningar
Arazoo Nouri