fredag 16 mars 2012

Jaha - vad är en bal på slottet?

Ringde plastikkirurgen för att förhöra mig om min påstådda bröstrekonstruktion till våren....

"Mjäe, du är inplanerad till hösten. Vi har ändrat om lite och numera utför vi bara EN sån stor operation i veckan. Därför har vi flyttat fram tiderna" säger sköterskan jag pratar med och jag får för mig att hon står och gäspar lite.

"Tidigast i mitten av oktober" gäspar hon vidare och säkert tar hon en tugga av ett päron, lite nonchalant sådär.

Inte otrevlig alls; tvärtom, men inte alls i närheten av min värld. Den värld som kretsar runt och fokuserar enbart på denna stoooora sol som i folkmun kallas för "Bröstrekonstruktion".

Så, jaha ja - 7 månader till! Grrrrrrr!

Men, jag har ju lite att pyssla med innan - jag måste ju ta kontakt med onkologen och begära ett prov på cystorna. Såklart. Grrrr igen!

Det är svårt att tänka på annat, om nätterna; annat än ondskefylla vätskeblåsor sprängfyllda av illvilliga cancerceller. Och jag vet att jag måste veta också. Det hjälper inte att de vet.

A-K

4 kommentarer:

  1. Varför kan vi inte bara få åka räkmacka någon gång??

    Jag har också varit till gyn o blivit kollad, hade också en cysta men jag kommer inte ihåg vad hon kallade det. Har haft jätteproblem vid ägglossning och dagarna däromkring (tror jag), fruktansvärd smärta..
    Håller tummarna att det går smidigt för dig och framför allt, att det inte är några illvilliga typer därinne!
    Och så denna väntan..
    Stöttekram Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Monica och ja, jag håller med dig!Det tar så mycket energi - den här oron och väntan. Massor av kramar!

      Radera
  2. Hittade precis din blogg och har läst alla inlägg med andan i halsen och tårar i ögonen. Du skrev i din profil att du hoppades kunna hjälpa någon bröstsyster med ditt skrivande och jag finns i alla fall på den listan. Om en vecka ska jag in på min första taxotere. Innan jag läste om dina upplevelser var jag jätterädd, men nu känner jag mig lugnare. Jag är också mamma, upptäckte en knöl i december och plötsligt var jag opererad och full med cellgifter. Vad hände egentligen? Känner så väl igen mig i det du har skrivit de senaste åren och ville egentligen bara tacka! Hoppas allt går bra med bröstrekonstruktionen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Tilla75! När jag läste din kommentar, så fick jag gåshud och blev tillbakakastad i all Taxotere-ångest! Jag vill ge dig en jättevarm kram och en massa styrka. Kom ihåg att när kroppen gör som ondast, så har skitsjukdomen som sämst! Jag tänker på dig och håller tummarna!
      Så glad jag blev när jag läste att du blev lugnare av min blogg och tack för fina ord! =)
      Stor stor kram

      Radera