fredag 25 september 2009

Det finns nog liv i mina äggstockar....

Den senaste veckan har jag haft lite misstänkt mensvärk. Lite ont i ryggen och lite ont i magen, men än har det inte hänt något....

Vi får väl se, men att vara i klimakteriet är inte så "axelryckigt" som man skulle kunna tro.
Det är helt jävla jobbigt! Både humörmässigt, svettningsmässigt och slemhinnemässigt....

Ärret efter mitt bortopererade cancerinvaderade bröst har läkt jättebra och om ett ärr kan vara fint och slätt, så är mitt det.

Jag har fortfarande ingen känsel i armhålan och på underarmen, men känseln på ärret har delvis kommit tillbaka! Alltid något!

Strålningen har dessutom hämmat tillväxten av armhålehår i den strålade armhålan och det är ju ingenting som man surar över precis!

Allt hår växer som tusan (förutom det ovan nämnda armhålehåret, som sagt....) och till och med det sabla hårstrået som växer i mitt ärr under hakan (som jag tillskansade mig när syrran tvingade mig att vara häst och hoppa över ett hinder, som i verkliga livet var en liten trälist, som när jag "The clumsy horse" skulle skutta över det, bröts i två vassa delar som beslöt sig för att borra in sig i ovan nämnda underhaka!) är tillbaka med full styrka!

Jag jobbar 75% och är helt slutkörd när jag kommer hem vid kvart i tre-snåret. Med facit i hand skulle jag naturligtvis börjat lite lugnare, men nu, för mig, är det bara rakt fram som gäller! Någon gång längre fram ska väl tröttheten ge med sig, eller?

Stelheten håller i sig och fingrarna gör ont på morgnarna innan jag har mjukat upp dem. Jag har börjat sticka och märker att det hjälper lite mot smärtan.

Jag har haft huvudvärk lite från och till - och naturligtvis ligger en hel hög med ångestfyllda blåa paket i den tänkta garderoben, men jag har beslutat mig för att låtsas som ingenting.

Fortfarande inget svar från gen-testet!

Kram till er alla därute!

5 kommentarer:

  1. Men kom igen då mensjäkel! Visa dig!!! :) Kul att höra lite hur du mår fina vännen... tänker på dig ofta hur du har det där på jobbet.. men du... ska du inte gå ner lite i tid om du känner dig trött??.... ingen tackar dig... eller? Hur lång tid brukar det ta att få gensvartestet? *stampar med foten och fräser något om att vi betalar skatt*

    SvaraRadera
  2. Har läst din blogg och fått skratta rejält mellan tårarna många gånger. Hoppas att du fortsätter att skriva.
    Jag är också klar med mina behandlingar och har börjat jobba 25 % i sept. Härligt att få en "vardag.
    Mina svettningar har jag genom akupunktur fått hjälp med. Upp till 85% har jag lovat att bli av med. Efter 7 behandl så är nästan ALLT borta. Helt underbart.
    Lev livet och försök att njuta!! Kram kram
    /Maggan

    SvaraRadera
  3. Tack för att du delar med dig, även av det som är privat! Det är konstigt att man kan längta efter att ha mens och mensvärk :). Stor Kram Anna

    SvaraRadera
  4. Har tittat in många gånger för att se om du skrivit något. Kul att se att där var något nu. Ta det lugnt och var rädd om dig. Ingen som tackar dig för att du kör på för hårt! Jag får själv huvudvärk när jag är för trött. Är också i klimakteriet av beh. För mig är vallningarna värst än så länge och jag sover så himla dåligt. Vaknar och är jättevarm. Håller tummarna att gentestet kommer att vara bra. Jag skall till onkogenetiska i okt så får vi se om jag får ta blodprov. Många kramar Cecilia

    SvaraRadera
  5. Jag minns inget mer än kanske milt tvång...i den där hästleken. Listen minns jag och blodet...huga!
    Men tack vare detta (mig indirekt då) så har du ett väldigt klädsamt ärr som dessutom krönts med ett stolt hårstrå som vajjar för vinden!! (Jo, jag har sett det och JO det vajjar verkligen!)
    Mitt ärr på halsen bär samma stolta krona! ...men det ska väl synas att vi är systrar!!?
    Kramar!!!

    SvaraRadera