Jo, jag har vetat om att jag skulle få ångest så fort något dök upp som inte skulle vara där... och för fyra veckor sedan kände jag att mitt vänstra översta revben - precis under nyckelbenet - var svullet och utbuktande!
Jag har sedan dess stuckit huvudet i sanden i tron om att svullnaden skulle gå ner, men icke. Dessutom gjorde min axel ont och jag var även öm på skuldran på samma sida. Den opererade sidan.
Så i måndags tog jag mod till mig och ringde in till onkologen *ångest* och berättade om min situation.
Innan dess sökte jag naturligtvis på nätet och läsningen där var ju inte sådär jätterolig.... Min största fasa var såklart att skitsjukdomen hade kommit tillbaka....
Som tur var fick jag en återbudstid och fick komma dit idag på förmiddagen. Jag träffade en helt underbar läkare som tog mig på allvar och gjorde en jättegrundlig undersökning där hon lyssnade på lungorna, tog blodtryck, lyssnade på hjärtat, kände igenom det andra bröstet och armhålorna, kände på ärret och tryckte mig på magen.
Hon tyckte att det kunde vara ett muskelfäste med tillhörande muskler som hade svullnat upp och lugnade mig med att mina symptom inte var några som hon kopplade till ett återfall.
Lungorna hördes bra och blodtrycket var perfekt - 120/65 om det säger er något....?
Men, för att vara på den säkra sidan skulle hon skicka en remiss till en skiktröntgen och så fick jag gå ner till provtagningen och lämna ett blodprov där de skulle ta en fullständig blodstatus.
Om ett par veckor ska jag röntgas och sedan dröjer det väl några dagar till innan jag får träffa doktorn och förhoppningsvis - peppar, peppar - få ett lugnande besked!
Däremot var jag jätteöm på högra sidan av magen när hon tryckte där... Det visste jag inte att jag var och när hon frågade om mensen, så kom jag ju på att jag faktiskt har haft en mellanblödning...
Och.... ibland blir jag illamående, men av någon anledning så kom jag inte mig för att nämna detta för doktorn. Jag vägrar.
Men, levern kändes normalstor - tack och lov - och mitt magonda kunde ju komma från att jag har gått och oroat mig.... Det finns ändå ett "tänk om" i bakhuvudet och jag gör mitt bästa för att trycka undan det.
Jag blir så hyper bara och om jag känner efter riktigt så har jag ju ont överallt!
Om några veckor vet jag - de ska röntga allt från halsen till bäckenet - så då vet jag.
Det känns bra. Jag tror på muskelfäste och oro. Allt annat är otänkbart.
Här och nu
1 år sedan
