Hemma igen!

Oj, vad vi har sovit! Sovit, ätit, promenerat och sovit igen.

Det är så härligt att vara i Spa-miljö; badrockar, vita filttofflor och människor som viskar.

Tass, tass låter det i korridorerna när gästerna tar sig mellan vilstolen och ansiktsbehandlingen.

Man blir uppassad; tallriken tas bort när den är tom, vin serveras och fylls på när glaset är tomt, man går ner till dukat bord och går iväg när man ätit färdigt. Inget diskande, inget bortplockande och inget städande - bara tass tass, liksom.

Sambon är utvilad och full av energi. Jag är fortfarande trött och seg, men nöjd med helgen.

Vi hade rum med utsikt över havet och när vi öppnade den franska balkongen, så hörde vi vågornas brus. Eftersom jag fortfarande har svettningar på nätterna, så sov vi med balkongdörren öppen - finns det något härligare än att höra vågorna när man ligger och slumrar?

Bara trötthet och ögonlocksryckningar (ögonlocken har börjat att rycka; speciellt på eftermiddagarna. Jag hoppas att det är som jag är trött och att det inte är något som jag får leva med framöver - det är rätt så drygt. Hopp, hopp och ryck, ryck i ögonlocken. Någon mer som har det så?? ) kvar av biverkningarna.

Nu börjar jag oroa mig inför operationen och sambon och jag hade långa och välbehövliga samtal om cancern, jävligheten, hoppet (inte ögonlockshoppet....det andra), orättvisan, turen, rädslan, livet - och om oss.

Att prata död, rädsla, sjukdom och jävlighet utan att hela tiden tänka sig för så att inget barn hör, är inte lätt i vardagen och det var skönt att kunna prata igenom allt.

Hålltider för veckan:
Mån: Blodprov
Fre: Samtal med narkosläkaren (någon hotade mig med att de ska tvinga upp mig på vågen, så nu måste jag försöka att komma ut på promenad varje dag och att inte - för allt smör i Småland - äta de där pringles-chipsen (jo, det är de gröna!) som ligger i skåpet och frestar mig.)

Kram på er! A-K