Ett underskattat utflyktsmål

Imorse, innan jag hann tänka på hur trött jag alltid är nuförtiden, så hävde jag ur mig till nymornade barn att vi skulle åka till Skånes Djurpark.

Sagt och gjort - efter ett kaffebälande som hade platsat i Guinness Rekordbok, begav vi oss iväg till detta underskattade utflyktsmål.

Barnen har varit där tusentals gånger, men skuttar ändå lika förväntansfulla ur bilen och småspringer till entrén varenda gång vi kommer dit.

Det mysigaste är den medhavda matsäcken. Den ska gärna avnjutas direkt efter sälarna - som idag visade upp en bedårande vit sälkut - och överblivna smulor ska kastas åt hungriga svanar, gräsänder och diverse andra nyfikna fjäderfän.

Jag håller mig och min rumpa på behörigt avstånd från svanarna. Min syster blev jagad av en när hon var liten (svan - inte rumpa!). Den sprang efter henne och bet henne i häcken! Det är lömska djur, de där fjäderbeklädda monsterna!

Det bästa för en sliten, cellgiftstrött tvåbarnsmamma är Tarzan-banan. Idag fick de klättra, balansera och gå armgång två gånger, medan jag tacksamt satt på bänken mittemot med solen i ansiktet. Härligt!

Ungefär två timmar senare befann vi oss vid visenterna; barnen fortfarande med spring i benen och jag mer och mer benhasande och med tungan dragandes i asfalten.... Herregud, vad jag har dålig kondis nuförtiden. Jag flåsar och pustar värre än Stora Stygga Vargen när han ska blåsa ner de tre små grisarnas hus.

Nu håller jag på att tvätta. Barnen är ute och skjuter prick med vattenpistol. Det är vår!

Kram på er! A-K