Imorse var jag på vårdcentralen ungefär en kvart över åtta. Jag smet förbi alla pensionärer och två provrör senare var jag ute igen. Smidigt, det där.
I dörren till provtagnings-rummet mötte jag en av de mina, dvs tjej i 30-årsåldern med sjal runt huvudet.
Lite förvånade tittade vi på varandra för att sedan hälsa igenkännande och leende till varandra. (Ungefär som förr när jag var liten och vi bilade i utlandet. Så fort det kom en bil med S på bilen så blinkade och tutade man till varandra - just bara för att man var svensk.)
Jag är inte bara svensk nu utan har också medlemskap i "Vi som har sjal på huvudet-landet". Ett trevligt folkslag av sällan skådat slag - tack och lov.....
Något som också sammanbinder, kanske speciellt oss 70-talister, är att prata om barndomen,
t ex tv-program, barnprogram osv osv.
Det kan bli prat om Professor Bathazar, Fem myror, Ballongen spricker, Hajk osv osv.
För mig dyker det speciellt upp en figur. En figur som jag gillade mycket och vars låt jag fortfarande kan sjunga högt för mina barn.
Därför har jag idag lagt in en bild på Daniel Doppsko, från Sålundastad - precis så som jag minns honom.
Håll till godo!
Kram på er! A-K
Här och nu
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar