Jag tänker inte på det....särskilt mycket.

Det här med att ha ett bröst och ett ärr.

Jag vet inte, jag trodde och hade förberett mig på att jag skulle sörja alldeles ofantligt mycket över mitt borttagna bröst, men faktum är att jag inte tänker särskilt mycket alls på det.

Jag har ju min mjuka bröstprotes på mig och när jag har den så syns det inte alls på mig att jag går omkring med ett bröst och ett ärr. Det är bara när jag är utan kläder som jag tänker på det....

Och ska sanningen fram så är det ju inte särskilt ofta som man går spritt språngande naken - om man inte bor i Playboy-mansion, är Victoria Silvstedt eller är skeppsbruten på en öde ö och kläderna man hade på sig när man var på skeppet antingen är sönderrivna eller har blivit bortspolade.... - och så är det ju inte....inte i särskilt många fall....

Fick också reda på igår att när jag ska få mitt nya bröst (om jag är frisk om två år - tvi, tvi, tvi - kattafan....) så kommer de att ta hud och fett från magen. Jag får alltså inte bara ett nytt fint bröst utan också en platt mage!

Jag hoppas också att jag får en ansiktslyftning på det andra bröstet för det kan väl ändå inte vara så att de försöker immitera den långa skinnlapp som hänger och slänger på min högra sida....väl?

Kram på er! A-K