Det är bra med smärta, det är bra med smärta, det är bra med smärta!

Regn, regn och regn! Jäkla sommarväder!

Äldste sonen hade avslutning i kyrkan igår. Som vanligt kunde jag inte hålla tårarna borta när förväntansfulla barnröster sjöng "Den blomstertid nu kommer".

Det är så fint och så stämningsfullt och jag antar att det var fler än jag som grät så det skvalade!

L var sommarfin i kortärmad skjorta och friserat hår och stod där framme högtidligt rak i ryggen med ett generat leende och sjöng.

A hade sin sista dagisdag igår och jag lämnade rosbuketter till tre rörda fröknar. A var lite lagom generad, men gick till slut med på att krama dem och önska dem en trevlig sommar.

Till hösten börjar han nollan och jag har inget dagisbarn längre - bara skolbarn! Herregud vad tiden går!

Jag läker ihop fint igen efter operationen. Kroppen har börjat att ta hand om lymfvätskan själv och jag märker inget av operationen om man bortser från min handikappade arm.

Den måste jag stretcha och tänja allt som oftast och ibland har jag så ont att den minsta beröring får mig att skrika rakt ut.

Det är bra med smärta, säger min bröstsköterska (jo, jag har en egen sån!). Då vet du att nerverna håller på att hitta tillbaka till varandra.

Det säger jag till mig själv som ett mantra när jag försöker ligga på magen när jag ska sova och det gör ont så att jag får bita mig i läppen.

Det påminner jag mig själv om när jag ska ta på en tröja och jag inte kan ta bak armen så långt utan att det gör jätteont.

Det är bra med smärta, det är bra med smärta, det är bra med smärta!

Idag har varit en hektisk dag för att vara första sommarlovsdagen.

Vi har varit och handlat paket till en av L:s vänner - han ska på kalas idag.

Sen åkte vi till en av mina väninnor och drack en kopp kaffe. Hem igen för att käka lunch och sen iväg igen för att åka till frissan.

Mjäe, det var inte jag som skulle friseras även om håret växer som ogräs. Det var grabbarna som behövde korta av barret en aning.

Och så till ångestgrejen.... Jag har känt en knuta ovanför ärret; på ett revben ovanför liksom. Det är en hård knutgrej som inte känns något (okej, jag har ju ingen känsel där överhuvudtaget, så det spelar kanske ingen roll, det där med känseln....)!

Det kan vara en bit revben som bular ut sig (revbenen är ju inte helt släta....), det kan vara äckelvätska, det kan också vara ärrbildning efter dränageslangen...... Vad vet jag?

Det får vara precis vad fan det vill förutom cancerhelvetets återkomst! Jag får ångest bara jag tänker på det.

På onsdag ska jag träffa kirurgen för ett efter-operationen-samtal och då ska jag fråga om ångest-grejen. Tills dess har jag beslutat mig för att svepa in den i ett blått paket och så svisch in i den tänkta garderoben!

Med huvudet i sanden - kram! A-K