Idag blev en jättebra dag!
Röntgen-plåtarna såg bra ut; alltså ingen spridning på cancerhelvetet!
Klockan nio skulle vi vara där - och det var vi. Doktorn däremot var där inte förrän halv tio!
Halv tio! Och den halvtimmen var den längsta i mitt liv.
Jag kunde inte ens läsa Hänt extra - fast det var den där tidningen med den omskrivna artikeln där Emma och Carl-Philip har gjort slut!
Jag passade på medan jag väntade, att haffa en sköterska som hjälpte mig att trycka ut lagom mycket Embla-kräm (bedövningskräm) och sätta ett stort genomskinligt plåster över.
När doktorn kom kallade han in mig och jag och mannen lommade in i rummet. Jag var så nervös att jag skakade och kräk-känslorna kom över mig i vågor.
Doktorn visade poker-fejs och tittade på sin data-skärm.
- Ja, vi inväntade ju röntgen-svaren och de har kommit nu.
Lång väntan och sneglande över glasögonen...
De ser bra ut.
Poker-fejs igen.
Fågelholks-A-K:
- Fanns där ingenting konstigt. Inga tumörer, prickar, fläckar eller någonting annat?
Pokerfejs-doktor:
- Nä. Förutom tumören i bröstet och de (han sa de, så jag antar att det är fler än en lymfkörtel som är smittad...) i armhålan så såg det väldigt bra ut.
Pokerfejs-doktor flyttar sig närmare och tittar mig i ögonen.
- Nu ska du bli frisk!
Åh, herregud, vad jag blev glad. Glad och trött! Alla spänningar släppte och jag kände mig matt, trött och så jävla glad!
Efter att ha ringt till mina föräldrar, min syster och SMS:at en kompis, så var det dags för Picc-line insättning. Och det är lika läskigt som det låter...
Mjä, det var inte så läskigt. Man fick lägga sig på en brits och så tvättade en snäll sköterska av armen med en tvättsvamp och så en massa sprit.
Efter det så packades det upp en faslans massa grejor från ett skåp.
Det var precis som på film; en sköterska packar upp och ger vidare till en helt grönklädd specialistsköterska med mun-skydd.
Ett sånt där rostfritt bord på hjul rullas fram och på en liten pappersduk ligger alla olika verktyg, kompresser, tvättlappar, plåsterlappar och nålar snyggt uppradade.
En liten ultraljudsskärm bredvid min brits och så sattes det igång. Den grönklädda specialistsköterskan förde runt ultraljuds-mojjen på min högra innerarm (ovanför armvecket) för att hitta en bra ven att föra in picc-linen i.
När en bra ven hittades så stack hon in nålen och rotade runt lite tills slangen var inne i venen och sen frågade hon hur lång jag var. Jag sa 1 och 67 och hon sa 46,8 minus 5. Så 42 blev det. Jag var fortfarande rusig av röntgen-beskedet, men jag tror att det var måttet på själva slangen.... Rätta mig om jag har fel... (Ingen panik - när jag gick ut ur rummet så kändes jag fortfarande som 1 och 67!)
Innan jag gick ut så tappade den grönklädda ut två rör med blod, som hon skulle skicka med den lustiga rör-posten som de har. Det var en dubbelkoll - jag antar att även de är kvalitets-certifierade! - för att säkerställa att det var en ven de var inne i och inte en artär.
Efter det så fick jag bege mig upp till lung-röntgen. Jag kom in direkt - har aldrig hänt mig förr. Jag antar att det kan bli förödande om Picc-linen ligger fel!
Ännu en gång fick jag flasha mig. Jag har aldrig visat brösten för så många män på så kort tid - inte på flera år i allafall, hihi. Nu känner jag mig inte ens obekväm längre.
- Ta av dig på överkroppen, säger de.
Jag tar av mig.
- Vad heter du?
- Vad vill du jag ska heta, säger jag....
Mjä, så säger jag kanske inte. Det är inget humoristiskt med att ha cancer, men jag måste skratta åt eländet ibland. Annars blir man knäpp.
I allafall - picc-linen låg rätt och jag fick åka hem. Jag skulle egentligen fått cellgift redan idag, men eftersom jag ändå måste in dit imorgon för att lägga om picc-linen och spola den. (Jag återkommer imorgon med att berätta hur det går till, för det vet jag inte ännu...)
Nu är behandlings-schemat såhär:
Imorgon:
Spolning och omläggning av Picc-line
Cellgifter
Fredag:
Syrran och jag ska iväg och prova peruker! Det kan bli spännande. Spännande och tragiskt.
Cellgifter ska jag få i 3 omgångar innan operation och sedan strålning och cellgifter igen!
Jag blev sjukskriven till den 30/4. Om jag känner mig okej av cytostatikan så kan jag nog jobba lite emellanåt. Hoppas det.
Innan vi åkte hem så hämtade jag en massa mediciner mot illamående, så nu är jag redo!
Tack för alla glada tankar och hållna tummar!
Kram A-K
Här och nu
2 år sedan
Gråter glädjetårar min älskade vän! Vilken underbart besked! Så glad, så glad, så glad!
SvaraRaderaÅHHHHHH vad glad jag blir!!!!!! Så skönt, vilken lättnad ..... Stor kram på dig och hela din underbara familj. NU JÄ***R ska det tillfrisknas!
SvaraRaderaKRAM
Det funkade!!!!! Jag visste det!! Sitter med klump i halsen och lust att gråta glädjetårar för din skull!!!
SvaraRaderaHere we go!!!! On a winning streake!!
Kram Mona
Detta är bara kanon...
SvaraRaderaJag hade en port-a-cath istället för Piccen.. för det finns ingen som kan lägga en picc på mitt sjukhus...
Tänk bara på en sak.. när du slutar med cyton inför op.. så kommer håret att växa ut en bra bit.. och så börjar du med cyto igen.. då faller det... det var hemskare än första gången...
Kram Pysan
Härligt med bra besked. :) Hoppas du nu får må någorlunda under behandlingen!! Kram vintersolsken
SvaraRaderaHoppas det har gått bra idag! Kram
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaNågra tankar om perukval:
Har nu ungefär en cm långt hår, har gått 3 1/2 månad sen min sista cyto. Valde en mycket kortklippt peruk (Min egen frisyr var klassisk page)för att övergången från att sluta med peruk inte skulle vara så drastisk, och för att korta ner på användningstiden. Slutade med peruken för några veckor sedan.
P