Tack för hållna tummar, fingrar och tår!

Idag har jag genomgått en CT röntgen thorax och buk. Datortomografi sa receptionisten, så jag antar att det är samma. Vad vet jag?

Jag fick börja med att sitta ned i väntrummet med min enliterskanna vatten + kontrastmedel och vit pappersmugg (rymde 1 dl visade det sig - ja, muggen alltså!)

Den här litern smakade inte särskilt gott - lite sött och sliskigt, ungefär som glukosbelastning som man dricker för att testa sockret när man är gravid.... fast lite mer menlöst.

2,5 dl varje kvart skulle jag få i mig och detta under en timme.

Vid samma sittgrupp satt en tant som kämpade med sin kontrast och gjorde det rapandes, hostandes, snörvlandes och harklandes. Jag kan säga att det inte gjorde det hela lättare precis.

Jag fick gömma mig bakom en Hemmets Journal och låtsas vara kolossalt intresserad av bakverksrecept medan jag klöktes i smyg åt tanten...

Efter intaget av kontrastmedlet, så visades jag in i röntgenrummet.

Bakom skynket fick jag ta av mig på överkroppen och hoppa i en jättestor blå skjorta som man kunde knyta fram. Jag fick hasa ner jeansen och lägga mig på rygg på en brits.

På britsen låg jag då medan sköterskan kämpade med att sätta en nål i en av mina rullande blodådror i armvecket. Detta gick naturligtvis inte utan hon fick sätta en nål i handen på mig istället.

Sköterskan försvann in i kontrollrummet och kvar låg jag ensam med mina lyckogrejor kvar hos mannen i väntrummet och full av glada tankar, bilder av släkt och vänner på näthinnan, ett mantra "Ingen spridning, ingen spridning" och många långa andetag.

Britsen rörde sig fram och tillbaka och någon gång skulle jag andas in och hålla andan och någon gång skulle jag andas normalt.

Sköterskan kom in efter några gånger fram och tillbaka genom röntgencirkeln och injicerade en annan kontrastvätska i nålen på handen. Du kommer att bli varm inombords, sa hon innan hon försvann in i kontrollrummet igen.

Britsen rörde sig igen och plötsligt kände jag att jag blev varm i armen och sedan hela kroppen ner till blygdbenet. Kändes som om jag kissade på mig - varmt fast inte vått - tack och lov!

Tio minuter senare var jag färdig. Nervös, men glad att det var färdigt.

Nu - väntan, hålla tummar och be till högre makter!

Kram A-K