Om när livet börjar återgå till det normala.... och om rädslan

Nu har jag gjort över hälften av strålningarna och jag mår relativt bra. Lite röd och mycket trött.

Däremot har jag börjat bli öm på bröstbenet och jag tycker mig känna en svullen lymfkörtel (tvi, tvi, tvi kattafan!)! Tanken om återfall åker rätt ner i en blå paket och in i den tänkta garderoben.

Paketet får ligga där till måndag när jag får höra med sköterskorna på strålningen om det (hoppas, hoppas) är normalt och enbart en biverkning av strålningen!!!!

Den här rädslan irriterar mig och gör mig förbannad!

Det här med att inte ha hår och nu som jag, ha kort kort hår, gör att det är många som glor på en när man är ute bland folk. Innan har jag inte direkt blivit irriterad utan mer hoppats att jag snart har blivit färdig med handlingen så att jag snabbt kunnat sätta mig i bilen och åkt bort från nyfikna blickar, men NU.....

Nu är jag så irriterad på alla som "ballglor" att jag skulle vilja fråga de rakt ut vad de är för fel på dem.

Jag fattar inte hur man som vuxen kan stå och titta ut någon utan att skämmas. Att barn gör det är sin sak, men vuxna....

Vi var på ett sommarland för ett tag sedan och då stod ett par mammor lite längre bort och verkligen studerade mig länge och noga samtidigt som de pratade lite med varandra.

I början ignorerade jag dem, men ju längre tiden gick desto argare blev jag och till slut ställde jag mig någon meter ifrån dem och riktigt glodde på dem utan att vika undan med blicken och då verkade det som om de fattade att det kanske är lite ofint att stå och glo på folk som uppenbarligen är sjuka! Jävla människor!

Igår följde barnen och Kärleken med för att titta på när jag strålades. Sköterskorna var jätterara och visade runt familjen bland strålningsmaskin och manövreringsrum och sedan stod de där, hela familjen, i manövreringsrummet och tittade på när jag blev strålad.

Det kändes viktigt på nåt sätt att de får se vad det är jag gör på morgnarna och de tyckte att det var spännande.

Idag regnar det och jag ska passa på att städa undan alla dammråttor som gömt sig lite här och där i hela huset.

Kram på er! A-K