Mensen överhoppad en tredje gång....

... och jag börjar mer och mer fundera över hur jag ställer mig till att hamna i ett alldeles för tidigt klimakterie.


Ja ja, det är ju inte helt kört ännu - kroppen är väl inte helt återställd efter cellgifterna, men visst börjar man fundera.


De här svettningarna, eller vallningar som man säger när man är i klimakteriet..... Mamma säger vallningar och hon har ju varit där... är skitjobbiga!


Jag kan sitta och hålla på med något och känna mig sval och fräsch för att i nästa sekund bli alldeles varm, röd i huvudet och kallsvettig i pannan.

Ibland gör det mig förbannad! Fan vad det är jävligt, kan jag tycka! Att bli av med ett bröst, kanske komma i klimakteriet, få strålningsskador på operationsområdet och att vara förlamande rädd för återfall i tre-fyra år framöver.

Jag kan tycka så jäkla synd om mig själv ibland.

Ibland gråter jag över mitt förlorade bröst och mitt jättekorta hår. Jag känner mig så oattraktiv och så gammal!

Jag kan bli förtvivlad över att jag ska behöva lägga i en protes i behån innan jag kan visa mig för folk. I nästa stund kan jag skratta över att jag måste springa runt i huset och leta efter bröstet (protesbröstet alltså. Det andra bröstet behöver jag inte leta efter - jag brukar hitta det hängandes och slängandes i nivå med knäskålarna ungefär...hihi)

Nu kom jag bort från ämnet.... Det jag skulle komma fram till var att det finns så många känslor kring det här med att vara/ha varit sjuk.

När jag var inne på strålningsbehandling uttryckte sköterskorna sitt missnöje angående de nya sjukresorna som gör det svårare att få ersättning när man, som jag, åker in till sjukhuset varenda vardag.

Jag nickade med och hummade, men sanningen är att jag är så tacksam över att de där sjukhusmänniskorna kan hjälpa mig och bota mig, så att om det hade varit så att jag skulle behöva åka till Kiruna varenda dag och få resa sista biten med hundspann med Roger Pontare som slädkamrat och slåss med vargar på vägen, så hade jag gjort det - gladeligen.

Så grejen är att jag är så mycket - arg, förbannad, ledsen, rädd, glad, tacksam, hoppfull, ängslig och allt det där huller om buller varenda dag.

Kram på er! A-K