Jag har opererats. Operationen tog 5 timmar och sen låg jag på uppvaket i ytterligare 6 timmar!
När jag vaknade upp, så ångrade jag mig direkt! Det gjorde så jävla ont! Jag ångrade mig sen i omgångar hela tiden det första dygnet. Ångern byttes ut mot glädje ungefär samtidigt som de sprutade in morfinet i min fot. Sen byttes glädjen mot ångern igen och sen kom morfinet..och sådär höll det på.
Det första dygnet väcktes jag varje timme för att de skulle kolla blodflödet i bröstet med en ultraljudsmojäng. Det hördes ungefär som när man lyssnade på bebishjärta när man var gravid.
Lite jobbigt att bli väckt varje timme, men redan nästa dygn blev det varannan och till slut behövdes det inte. Skönt.
Varje dag kom det in en sköterska och satte en spruta med blodförtunnande i mitt lår! Saftiga blåmärken blev det, men bättre det än blodproppar!
Dränagslangarna som jag hade från vardera höft gjorde ap-ont att ta bort! De låg omlott och sköterskan fick dra ut slangarna i omgångar samtidigt som jag försökte att andas djupt.
Dränaget från bröstet gjorde inte alls ont. Det kan i och för sig bero på att jag inte alls har någon känsel där..., men det får jag ha osagt.
Känseln ja.. Jag har ingen i bröstet och ingen på hela magen. Kanske kommer det tillbaka och kanske inte. Vi får väl se, men jag är ju rätt van. Jag har ju ingen känsel i överarmen heller sedan tidigare.
Jag har stygn runt hela naveln också. De har tydligen flyttat på den! Iuuuuwwwhh.
Jag låg på sjukhus mån-fre och sen kom jag hem, något halt och lytt. Magen är värst. Stygnen går från höftben till höftben och utan gördeln så känns det som om stygnen ska poppa upp ett efter ett om man andas för djupt.
Gördeln ska jag ha dygnet runt den första månaden och sedan "bara" dagtid i ytterligare två månader.
Drygt, men det känns att jag måste ha den.
Bröstet gör inte alls ont. Det är lite svullet fortfarande och en aning hårt längst upp. Fettnekros, tyckte jag att min plastikkirurg sade... Det betyder i allafall att fettet dör och blir hårt för att sedan brytas ner av kroppen.
Det låter inte bra, säger ni... och nä, det är det ju inte heller. Fast om det bara är lite så gör det inte så mycket. Tydligen helt normalt och inget att oroa sig, tyckte doktorn och då tycker jag likadant.
Bröstet ja... Oj, det blev jättebra! Redan nu - fast det är utan brösvårta och omgärdas av kirurgtejp.
Jättefint! Det ser ut som ett bröst. Faktiskt.
Om två månader ska jag på återbesök och vi ska då bestämma vad som ska justeras och göras med det nya bröstet och det gamla. Det gamla ska lyftas, påpekade min plastikkirurg något oartigt för mig, men jag kan bara hålla med. Om jag får bestämma så skulle skinnpåsen även behöva fyllas med något..., men vi får väl se vad det blir av det.
Jag är nöjd - som det är nu. Två bröst!!!! Overkligt!
Kram A-K
