tag:blogger.com,1999:blog-61874077338407807032012-01-26T13:51:03.429+01:00A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.comBlogger1431100tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-9252683802336624322012-01-26T13:46:00.002+01:002012-01-26T13:51:03.434+01:00<strong>Fina Arazoo Nouri</strong> har bestämt sig för att starta en insamling genom cancerfonden till förmån för bröstcancer och vill nu att jag länkar till detta på min blogg! Såklart!<br /><br /><a href="http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Insamlingar/?collection=5865">http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Insamlingar/?collection=5865 </a><br /><br />In och skänk pengar nu då!<br /><br />Kram till er och till Arazoo<br /><br />A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-925268380233662432?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-72059758223219981502011-10-27T09:45:00.002+02:002011-10-27T10:07:35.518+02:00Om man googlar på trippelnegativ bröstcancer, så är det ganska nedslående information man hittar. <br /><br />Det är en dyster statistik att läsa, där man inte kan förlita sig på någon annan behandling än just cytostatika och strålning.<br />Ingen mirakelmedicin att äta i fem år framöver, som ska minska ner risken för återfall. Bara att hålla tummarna, alltså.<br /><br />Till våren ska jag få göra en bröstrekonstruktion. Jag har varit iväg och pratat med en plastikkirurg och de tänker ta fett, vävnad och blodkärl från magen för att bygga upp ett bröst av.<br /><br />Helt fantastiskt!<br /><br />Livet går vidare. Till jul är det 3 år sedan jag fick cancerbeskedet, men min magiska tre-årsgräns passeras inte förrän i maj nästa år.<br />Tre år efter masektomin - då är risken i det närmaste minimal för att jag ska få återfall.<br /><br />Kan jag slappna av då? Troligen inte. Om jag skulle sökt för alla krämpor och symptom som jag tycker mig ha i tid och otid, så hade jag fått tälta i receptionen på onkologen.<br /><br />Om jag får ont i huvudet - så tänker jag hjärnmetastaser.<br />Om det gör ont i magen, så tänker jag levermetastaser.<br />Blir jag andfådd eller hostar, så tänker jag lungmetastaser.<br />Har jag ont i ryggen eller benen, så är det naturligtvis skelettmetastaser jag tänker på.<br /><br />Snart tre år efter beskedet, så är det fortfarande cancer som upptar mycket av min tankeverksamhet.<br /><br />Nu är jag så nära. Jag ser målsnöret nästan....<br /><br />Innan bröstrekonstruktionen ska jag göra en CT-röntgen och mammografi. Jag får ångest bara av tanken.<br /><br />Allt rörs upp igen och kanske är det för att jag har den här operationen framför mig, kanske är det för att jag har den här magiska treårs-gränsen framför mig, men jag mår sådär just nu. Psykiskt.<br /><br />Jag är fortfarande alldeles paralyserat vettskrämd. Jävla skitsjukdom.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-7205975822321998150?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com17tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-34860444034701040982010-12-14T17:11:00.002+01:002010-12-14T17:28:00.635+01:00... efter cytostatika är väl sådär, va?<br /><br />Jag åkte iväg till tandläkaren för att laga ett hål. Min vanliga tandläkare hade fullt, så jag fick en annan.<br /><br />När jag kom in satt hon och studerade mina röntgenbilder och vände sig sedan om till mig och sa:<br />- Jaha, jag ser att du har en del början till hål också... Har ni diskuterat vad du ska göra för att undvika dem?<br />- Ja, jag ska skölja med fluor, sade jag.<br />- Ja och så kan du ju bli bättre på att borsta tänderna, sade hon med ett överlägset flin. Har ni pratat om orsaken till att du har de här kariesangreppen? Du kanske får vara noggrannare när du borstar tänderna?<br />- Jag vet orsaken, sade jag och blinkade bort tårarna. Jag har genomgått cytostatikabehandlingar och slemhinnorna blir torrare då. Läkarna sa att jag kan få problem med karies....<br /><br />Hon hostade till och blev röd om kinderna.<br />- Cytostatika? Det står inte i din journal...<br />Ja, cytostatika gör ju att karies får bättre fäste i munnen och där har vi ju orsaken.<br /><br />Sedan bad hon om ursäkt och berömde min goda tandhygien när hon tittade mig i munnen.<br />Jag ryckte på axlarna och sa att det inte gjorde något. Och det gjorde det inte...då.<br /><br />När jag körde hem från tandläkaren, grät jag.<br /><br />Ja, jag har haft en jobbig dag och det var säkert droppen som fick bägaren att rinna över när hon fällde sina okänsliga kommentarer, men jag tycker ändå att det var onödigt.<br /><br />Speciellt idag och till mig.<br /><br />Har man inte haft nog med skit, kan jag tänka ibland. Idag är en sådan dag när jag öm i käken, sitter och tycker synd om mig själv.<br /><br />- Oj, vad din livmodertapp är känslig, sade gynekologen när hon skulle knipsa av ett cellprov imorse och det började blöda.<br /><br />Cytostatika gör ju att slemhinnorna blir torra, sade hon förklarande.<br /><br />Ja, det har gått ett bra tag sedan jag var sjuk men fortfarande blir jag påmind om skiten.<br /><br />Det går inte att lägga den här skiten bakom sig!<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-3486044403470104098?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-28471703204880615702010-09-16T14:00:00.002+02:002010-09-16T14:02:53.147+02:00Röntgen-svaren var bra! Blodproven var bra!<br /><br />En simpel, vanlig och helt normal inflammation i axeln!<br /><br />Tydligen är min axel försvagad pga cytostatika och strålning och jag har lättare att dra på mig inflammationer och överansträngningar!<br /><br />Helt härligt normal alltså!<br /><br />Lycka!<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-2847170320488061570?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-72347400012148370382010-09-10T14:00:00.002+02:002010-09-10T14:07:22.710+02:00Idag har jag varit "i röret", dvs på CT-röntgen!<br /><br />Innan dess fick jag blanda till mig en kontrastdrink på en liter vatten och två provrör genomskinligt, sockersött bjafs.<br /><br />Denna liter skulle jag sedan dricka på 1,5 timme, vilket låter som om man har god tid på sig, men ack nej! En minut innan jag skulle in till röntgen, svalde jag det sista och det var med full blåsa, trots toa-besök tusen gånger, och kräksmak i munnen som jag stegade in i röntgen-rummet.<br /><br />Nu får jag vänta tills på torsdag innan jag får besked på röntgen och blodprov! Hemsk väntan!<br /><br />Tänk på mig då - torsdag kl 10.00 - och håll tummarna för att det är ett inflammerat muskelfäste eller nåt annat "normalt" som inte har ett dugg med skitsjukdomen att göra!<br /><br />Kram<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-7234740001214837038?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-59194455370109844772010-08-27T19:43:00.003+02:002010-08-27T20:04:36.098+02:00Jo, jag har vetat om att jag skulle få ångest så fort något dök upp som inte skulle vara där... och för fyra veckor sedan kände jag att mitt vänstra översta revben - precis under nyckelbenet - var svullet och utbuktande!<br /><br />Jag har sedan dess stuckit huvudet i sanden i tron om att svullnaden skulle gå ner, men icke. Dessutom gjorde min axel ont och jag var även öm på skuldran på samma sida. Den opererade sidan.<br /><br />Så i måndags tog jag mod till mig och ringde in till onkologen *ångest* och berättade om min situation.<br /><br />Innan dess sökte jag naturligtvis på nätet och läsningen där var ju inte sådär jätterolig.... Min största fasa var såklart att skitsjukdomen hade kommit tillbaka....<br /><br />Som tur var fick jag en återbudstid och fick komma dit idag på förmiddagen. Jag träffade en helt underbar läkare som tog mig på allvar och gjorde en jättegrundlig undersökning där hon lyssnade på lungorna, tog blodtryck, lyssnade på hjärtat, kände igenom det andra bröstet och armhålorna, kände på ärret och tryckte mig på magen.<br /><br />Hon tyckte att det kunde vara ett muskelfäste med tillhörande muskler som hade svullnat upp och lugnade mig med att mina symptom inte var några som hon kopplade till ett återfall.<br /><br />Lungorna hördes bra och blodtrycket var perfekt - 120/65 om det säger er något....?<br /><br />Men, för att vara på den säkra sidan skulle hon skicka en remiss till en skiktröntgen och så fick jag gå ner till provtagningen och lämna ett blodprov där de skulle ta en fullständig blodstatus.<br /><br />Om ett par veckor ska jag röntgas och sedan dröjer det väl några dagar till innan jag får träffa doktorn och förhoppningsvis - peppar, peppar - få ett lugnande besked!<br /><br />Däremot var jag jätteöm på högra sidan av magen när hon tryckte där... Det visste jag inte att jag var och när hon frågade om mensen, så kom jag ju på att jag faktiskt har haft en mellanblödning...<br /><br />Och.... ibland blir jag illamående, men av någon anledning så kom jag inte mig för att nämna detta för doktorn. Jag vägrar.<br /><br />Men, levern kändes normalstor - tack och lov - och mitt magonda kunde ju komma från att jag har gått och oroat mig.... Det finns ändå ett "tänk om" i bakhuvudet och jag gör mitt bästa för att trycka undan det.<br /><br />Jag blir så hyper bara och om jag känner efter riktigt så har jag ju ont överallt!<br /><br />Om några veckor vet jag - de ska röntga allt från halsen till bäckenet - så då vet jag.<br /><br />Det känns bra. Jag tror på muskelfäste och oro. Allt annat är otänkbart.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-5919445537010984477?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-89412737395810584072010-03-23T10:48:00.003+01:002010-03-23T10:52:59.285+01:00Jag ska gå på ultraljud och mammografi varje år nu och idag gjorde jag den första.<br /><br />Det syntes ingenting - vare sig på mammografi eller ultraljud! Och jag andas ut. Kärleken och jag firade med köttbullsmacka och chokladboll!<br /><br />I veckan ska jag ringa och ställa mig i kö till bröstrekonstruktion. Det ska bli så skönt att bli hel igen - man känner sig så handikappad med ett bröst....<br /><br />Det är gott att leva!<br /><br />A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-8941273739581058407?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-12937038670921151342010-01-29T12:55:00.002+01:002010-01-29T13:15:07.000+01:00Det har gått en tid sedan jag sist skrev. Jag mår bra!<br /><br />Jag har varit på lymfödem-kontroll och allt såg bra ut. Det verkar som om jag kommer att få tillbaka all rörelse i vänsterarmen. Det har lönat sig att jag har kämpat med övningar och tänjt ut armen.<br /><br />Under den här tiden så har jag också varit lite nedstämd ett tag. Min bröstcancer-vän från Lydiagården, Petra, förlorade kampen mot cancern några dagar efter jul och hennes död satte igång en massa bearbetning hos mig.<br />Alla känslor har kommit ifatt och jag har funderat mycket - på livet, döden, glädje och sorg.<br /><br />Men, som alltid när man grottar ner sig, så måste man till slut bestämma sig för hur man vill att livet ska vara framöver.<br /><br />Jag har valt att leva full ut - att sörja alla som det inte går bra för, men hedra dem genom att LEVA!<br /><br />Om något gott har kommit ur detta, så är det att jag tycker om mig själv mer. Jag är stolt över min kropp - trots alla fel och brister! Den har ju faktiskt klarat av en hel del!<br /><br />Nu väntar jag på en remiss för mammografi av mitt befintliga bröst. Det känns skönt att få det kontrollerat.<br /><br />Längre fram i tiden, så hoppas jag också på en bröstrekonstruktion. Jag känner mig lite handikappad som enbröstad, men jag har accepterat att det är så. Det betyder inte att jag inte saknar att ha ett vänsterbröst. Det gör jag - mycket.<br /><br />Håret växer som attan! Det är just nu inne i en dryg utväxtperiod - med hår som ligger över öronen och virvlar som frestar mitt tålamod. MEN - det växer och över hela!<br /><br />En del områden på min kropp har blivit av med hårväxten. Min vänstra armhåla är nästan helt utan och på vissa ställen växer det fläckvis!<br /><br />Däremot så har mitt envisa hårstrå på hakan kommit tillbaka med full kraft och protesterar vilt när jag gång på gång rycker bort det!<br /><br />Nu går jag vidare i livet!<br /><br />Kram på er alla!<br />A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-1293703867092115134?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com14tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-40922707379345985502009-11-13T14:50:00.002+01:002009-11-13T14:56:38.663+01:00Jag är nyss hemkommen efter en helt underbar vecka på Lydiagården i Höör!<br /><br />Jag och 14 andra kvinnor i varierande ålder har bott ihop, promenerat, ätit, pratat, ältat och skrattat tillsammans de här 5 dygnen.<br /><br />15 kvinnor i olika åldrar, med olika yrken och helt skilda bakgrunder, men med bröstcancern gemensamt.<br /><br />Det har varit en vecka med god mat, trevliga omgivningar och helt fantastiska föreläsningar.<br /><br />Jag rekommenderar er alla, som får frågan att deltaga och som har tillfälle - ÅK!<br /><br />Kram på er alla!<br /><br />A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-4092270737934598550?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-31818016226540489642009-10-17T21:32:00.002+02:002009-10-17T21:54:51.337+02:00Jag är ju färdigbehandlad; cytostatikad, opererad och strålad. Nu är jag ju frisk, men inte helt friskförklarad.<br /><br />De närmaste tre åren är jag livrädd när jag får ont i ryggen, ont i magen, hostar eller har ont i huvudet.<br /><br />Det är jobbigt och ibland känns det som om man lever med en tidsinställd bomb; när som helst kan cancerskiten komma igen och det är bara slumpen som avgör om man är på ena eller andra sidan - återfall eller inte.<br /><br />Ibland kan man glömma av skiten och det kan gå flera timmar utan att jag ens tänker på cancer, men ibland dyker tankarna upp och då måste jag gå igenom allt som hänt mig - om och om igen.<br /><br />Från cancerbeskedet, igenom ångesten och rädslan, igenom cellgiften, illamåendet, tröttheten, håret som ramlade av i stora tussar, operationen, det beiga - huden som blev beige och avsaknaden av ögonbryn och ögonfransar, smärtan i skelettet.<br /><br />Kvällen innan beskedet från röntgen, som skulle bestämma min framtid - kronisk cancer eller chansen att bli frisk, bröt jag ihop i duschen.<br /><br />Då gick det upp för mig, på riktigt, att jag faktiskt kunde dö och vara tvungen att lämna mina barn.<br /><br />Sorgen över att jag kanske inte skulle få uppleva mina söners nästa födelsedagar.<br /><br />Sorgen över allt jag inte hunnit göra.<br /><br />Sorgen över att mitt liv skulle sluta sådär; <em>att dö i cancer</em>.<br /><br />Ångesten. Rädslan. Paniken. Förnekandet. Vägrandet.<br /><br />Jag satt, på filmvis, på golvet i duschen - med vattnet strilandes över mig - och släppte ut all gråt, ångest och rädsla.<br /><br />Sambons armar runt mig. Hans blöta tröja. Vattnet och tårarna.<br /><br />Det är en betydelsefull scen av mitt liv, som förändrade mig totalt.<br /><br />På min anslagstavla i köket hänger ett "rosa band". Det är ju tack vare forskningen som jag sitter här idag! Utan forskningen hade allt varit över.<br /><br />Kram på er!<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-3181801622654048964?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-51435006799447649272009-10-13T20:48:00.005+02:002009-10-13T21:04:59.023+02:00<a href="http://3.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/StTON5jVbcI/AAAAAAAAADE/1EV9JcF8IOc/s1600-h/%C3%85sa+h%C3%A5r.jpg"><img style="MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 320px; FLOAT: right; HEIGHT: 255px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5392161392051973570" border="0" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/StTON5jVbcI/AAAAAAAAADE/1EV9JcF8IOc/s320/%C3%85sa+h%C3%A5r.jpg" /></a>Till Marie och till alla er andra som har undrat hur det går för mitt hår!<br /><div></div><div> </div><div>Det växer som ogräs och just nu är jag, som sagt, </div><div>i hjälmfasen!</div><div> </div><div>(Jag har t o m varit hos frissan och putsat till det lite vid öronen och tonat!)</div><div> </div><div>Den uppmärksamme ser att jag har fått virvlar lite varstans på hela huvudet.</div><div> </div><div>På morgonen för jag numera ett stolt krig med gelé och kam som enda vapen. Ibland vinner jag och ibland går jag ut som Stig-Helmer med tofsar på en bit och tuppkam på en annan.</div><br /><div></div><div>Hjälmhår med toning, alltså!</div><br /><div></div><div>Det kunde jag inte tro för några månader sedan!</div><br /><div></div><div>Kram till er!</div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-5143500679944764927?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-41147623600354838252009-10-11T20:24:00.002+02:002009-10-11T20:25:31.536+02:00vem ni är som läser min blogg......<br /><br />Ibland blir jag nyfiken på hur många ni är....<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-4114762360035483825?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com21tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-20180070648215363992009-10-09T15:41:00.002+02:002009-10-09T15:46:53.807+02:00Bra besked - inga mutationer alls!<br /><br />Det verkar som om jag har haft en jäkla otur bara som fått bröstcancer - såhär pass ung!<br /><br />Jag kommer att genomgå mammografi och ultraljud varje år för att undersöka så att inte cancerskiten sätter sig i det andra bröstet - jag har 20% risk att få det i andra bröstet, nämligen.<br /><br />Doktorn undersökte mig idag också och kände på nyckelben, bröst, ärret och under armhålorna och det såg bra ut! Skönt!<br /><br />Sen lyssnade han på lungor, kände på magen och tog blodtryck - allt medan han visslade.<br /><br />Det känns bra! Nu väntar mammografi och ultraljud i december, men jag har fått VARDAG!<br /><br />Inga fler operationer! Det är en bra dag idag! En "inga-cancergener-dag"!<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-2018007064821536399?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-5267055915575226422009-10-07T19:44:00.003+02:002009-10-07T19:50:05.309+02:00Ja, jag trodde väl aldrig att jag någon gång skulle gråta av lycka när mensen kom, men johodå!<br /><br />Imorse dansade jag och sjöng och ringde och väckte mamma för att berätta den stora nyheten!<br /><br />När jag tittade mig i spegeln så såg jag att jag hade tårar i ögonen!<br /><br />Jag vet inte, men plötsligt så blir det så stort! Cancer! Cytostatika! Strålning! Inget bröst! Hård armhåla utan känsel! Ingen mens! Inget hår! MEN, så plötsligt.....plötsligt händer det!<br /><br />Håret växer - och äggstockarna klarade sig! Lycka!<br /><br />Härliga mens - härliga liv!<br /><br />Kram på er!<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-526705591557522642?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-86584396679701945872009-10-06T16:01:00.003+02:002009-10-06T16:06:52.340+02:00På fredag ska jag äntligen få reda på gen-testet!<br /><br />Jag har gått och väntat hela sommaren och tiden har sniglat sig fram. Nu kan jag knappt bärga mig!<br /><br />Jag vill bara veta! Inte förrän jag vet, kan jag gå vidare. Just nu är jag i Ingemansland.<br /><br />Har ingen koll på vad jag står inför - om jag ska opereras eller inte. Kanske kan jag faktiskt gå vidare i mitt liv. Kanske är vardagen här nu för att stanna.<br /><br />Eller så måste jag opereras. Fast även om svaret blir att jag bär på någon av de där generna, så känns det ändå okej. För då vet jag åtminstone! Då vet jag vad som ligger framför mig.<br /><br />Det här väntandet..... Jag blir galen.<br /><br />Ingen mens ännu. Håret växer som attan - just nu är jag i hjälmstadiet! Föga smickrande, men ack så roligt!<br /><br />Kram på er och håll tummarna för mig på fredag!<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-8658439667970194587?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-83093486883196090312009-10-01T16:53:00.004+02:002009-10-01T20:30:51.847+02:00När jag satt på jobbet idag och var mitt inne i en projektavstämning så lyssnade jag med ett halvt öra på Lotta Bromé. Hon pratade om bröstcancer och rosa bandet! Hurra för det ! (rosa bandet, inte bröstcancer!)<br /><br />Tydligen hade forskarna kommit fram till att vårt genomsökande av våra bröst är onödigt och skapar bara ångest. Många ofarliga knutor blir undersökta och ibland t om bortopererade! (Utropstecknet är ironi!)<br />Dödsantalet i bröstcancer har inte sjunkit sedan de gick ut med rekommendationen om att alla vi kvinnor ska känna igenom våra bröst.<br /><br />För mig är detta så dumt att det är knappt att jag ens vill kommentera det. En kvinna från cancerfonden var i radiostudion och berättade - helt enligt min linje - att de flesta kvinnor som har bröstcancer, faktiskt själv har upptäckt knutan. Inte mammografin - utan kvinnan själv!<br /><br />Det var inte detta som gjorde att jag höll på att koka över. Några projektavstämnings-sidor senare var de ute på stan (radioreportrarna inte projektavstämnings-sidorna (!)) och intervjuade folk.<br /><br />Då stöter de på en kvinna och frågar henne om hon brukar undersöka sina bröst. Hennes svar får mig att hoppa av skorna.<br /><br />- Nä, aldrig. Jag går inte ens på mammografi, säger hon stolt (!). Jag förstärker mitt immunförsvar och känner mig stark, äter bra och motionerar, så jag litar på min kropp och behöver inte känna igenom något. Sen om jag skulle få bröstcancer, så får det väl vara så.<br /><br />Vad är det med folk? undrar jag (läs: skriker och se mig framför er med rök ur öronen och stampandes med foten)<br /><br />Som om inte det var nog, så hördes en annan kvinna i etern svara på samma fråga.<br /><br />- Nä, jag känner inte igenom mina bröst. Man ska inte in och rota i kroppen. Skulle man få cancer, så kan man självläka och bli av med cancern - förutsatt att man inte är inne och rotar.<br /><br />Jaha, säger jag ironiskt - syns det inte, finns det inte.<br /><br />Låt oss alla, likt strutsen, stoppa huvudet i sanden - och självläka! (ironiskt tonfall)<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-8309348688319609031?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-38666800068181151612009-09-25T21:04:00.003+02:002009-09-25T21:22:46.047+02:00Den senaste veckan har jag haft lite misstänkt mensvärk. Lite ont i ryggen och lite ont i magen, men än har det inte hänt något....<br /><br />Vi får väl se, men att vara i klimakteriet är inte så "axelryckigt" som man skulle kunna tro.<br />Det är helt jävla jobbigt! Både humörmässigt, svettningsmässigt och slemhinnemässigt....<br /><br />Ärret efter mitt bortopererade cancerinvaderade bröst har läkt jättebra och om ett ärr kan vara fint och slätt, så är mitt det.<br /><br />Jag har fortfarande ingen känsel i armhålan och på underarmen, men känseln på ärret har delvis kommit tillbaka! Alltid något!<br /><br />Strålningen har dessutom hämmat tillväxten av armhålehår i den strålade armhålan och det är ju ingenting som man surar över precis!<br /><br />Allt hår växer som tusan (förutom det ovan nämnda armhålehåret, som sagt....) och till och med det sabla hårstrået som växer i mitt ärr under hakan (som jag tillskansade mig när syrran tvingade mig att vara häst och hoppa över ett hinder, som i verkliga livet var en liten trälist, som när jag "The clumsy horse" skulle skutta över det, bröts i två vassa delar som beslöt sig för att borra in sig i ovan nämnda underhaka!) är tillbaka med full styrka!<br /><br />Jag jobbar 75% och är helt slutkörd när jag kommer hem vid kvart i tre-snåret. Med facit i hand skulle jag naturligtvis börjat lite lugnare, men nu, för mig, är det bara rakt fram som gäller! Någon gång längre fram ska väl tröttheten ge med sig, eller?<br /><br />Stelheten håller i sig och fingrarna gör ont på morgnarna innan jag har mjukat upp dem. Jag har börjat sticka och märker att det hjälper lite mot smärtan.<br /><br />Jag har haft huvudvärk lite från och till - och naturligtvis ligger en hel hög med ångestfyllda blåa paket i den tänkta garderoben, men jag har beslutat mig för att låtsas som ingenting.<br /><br />Fortfarande inget svar från gen-testet!<br /><br />Kram till er alla därute!<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-3866680006818115161?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-38321457008830451112009-09-02T19:35:00.002+02:002009-09-02T19:40:13.988+02:00Så har den då kommit till mig; den där punkten där man känner att...nä, nu har jag faktiskt inte mer att säga om den här perioden av mitt liv.<br /><br />Jag har inget mer att skriva, inga fler ord om cancerinvaderingen och just nu, så sätter jag punkt.<br /><br />Jag återkommer när jag har lite mer att skriva om, när gentestet är färdigt, när jag har varit på Lydiagården och när/om jag blir bröstopererad.<br /><br />Jag har börjat jobba idag. Det känns skönt. Det känns vardag - och jag älskar det!<br /><br />Tills sen - ha det gott!<br /><br />Kram A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-3832145700883045111?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-71790124945420739382009-08-11T09:56:00.003+02:002009-08-11T10:05:23.509+02:00Det har nu gått en vecka sedan strålningsmuck och jag har fått lite problem med strålningsområdet.<br /><br />Det är rött, kliar och ärret är svullet. Man ser väldigt tydligt var strålningsområdet är och innanför det kliar det och är ilsket rött.<br /><br />Jag smörjer in mig med kortisonkräm och vanlig mjukgörande kräm utan parfym. Förhoppningsvis blir det snart bättre.<br /><br />Dessvärre så kan jag inte i nuläget ha på en "klister-protes". Jag antar att jag får vänta med den ett tag.<br /><br />Jag har blivit remitterad till Lydia-gården. "En återhämtning för själen" säger min senaste onk.läkare.<br /><br />Där kan jag tydligen gå långa promenader, vila, måla och lyssna på föreläsare och roligast av allt; prata med andra i min situation! Jag ser fram emot detta jättemycket!<br /><br />Och visst, det är som de säger..... Plötsligt så kommer alla känslorna på en och samma gång, för att citera Per Gessle....<br /><br />Det här är ju inget man går igenom med en axelryckning....<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-7179012494542073938?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-71122574309831756432009-08-04T20:32:00.002+02:002009-08-04T20:38:59.631+02:00Jag pustar ut - nu är behandlingarna över! STRÅLNINGSMUCK!<br /><br />Nu återstår det "bara" återbesöken var tredje månad - ångest!<br /><br />Men återbesöken ska jag inte tänka på idag!<br /><br />16 dec - 4 aug <br /><br />Massor av dagar, veckor och månader som jag har fått cellgifter, tagit blodprov, röntgats och strålats - nu är jag klar!<br /><br />Den 1 september går jag tillbaka till jobbet! Jag ska börja på 75% och det ska bli sååååå härligt!<br /><br />Innan dess ska Kärleken och jag ta med våra söner till Cypern en vecka. Där ska vi fira att vi har stått ut, att det har gått bra (ta i trä!) och att vi fortfarande har varandra!<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-7112257430983175643?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-44648582923384160242009-08-03T12:15:00.003+02:002009-08-03T12:43:28.775+02:00Det är märkligt, det där. Hur man så fort finner sig i situationer och skapar vanor och ritualer.<br /><br />I väntrummet på strålningen, t ex.<br />I snart fem veckor har jag träffat samma personer varje morgon och sett hur vi har anpassat oss till varandra.<br /><br />Precis där väntrummet börjar sitter en kvinna i min ålder. Hon har lite mindre hår än vad jag har, är lite mer kortisonsvullen i ansiktet och ser lite tröttare ut.<br />Varje morgon lägger hon sin väska på första bänken, går bort till kaffeautomaten och trycker på svart kaffe-knappen.<br />När hon går tillbaka mot bänken med sitt kaffe, tittar hon upp och möter oss andra med blicken och nickar halvleende som hälsning.<br /><br />Rygg i rygg med kvinnan, sitter en invandrarfamilj. Mamman är i min ålder, har burka och ser orolig och uppkörd ut, pappan har en sån där mustig mustasch och ser lite barsk ut. De har två söner, en lite äldre och en yngre som är patient. Den lille killen har svart lapp för ögat och studsar runt till synes helt oberörd av ögonlappens allvar.<br /><br />Två bänkar längre fram sitter ett äldre par. De brukar ta bussen till sjukhuset och får bråttom iväg när kvinnan är färdigstrålad.<br />Mannen är vithårig med en massa stänk av silver, har glasögon över ett par pliriga snälla ögon, och brukar studera mig i smyg när jag sitter och läser om Malin Berghagen i Se och Hör.<br />Kvinnan är i sjuttioårsåldern, har sjal för huvudet och stora mormorsglasögon. Hon är rätt så tunn i kroppen och brukar le och nicka till mig som hälsning på morgonen.<br /><br />Mitt emot det rara äldre paret brukar jag sätta mig. Jag nappar åt mig en Se och Hör, Allers eller Hemmets Journal i förbifarten innan jag sätter mig. Dessförinnan har jag nickat till alla mina strålningskollegor.<br /><br />När jag satt mig ner så kommer personalen nedrullandes med en sjuksäng med en man i sextioårsåldern. De ställer sängen på långsidan vid dörren. Jag undrar alltid hur det är med den mannen. Han ser så sjuk och trött ut, men hans nakna tår brukar röra sig, som min farmors gjorde när hon satt och såg på teve - lite trivsamt och nöjt liksom.<br /><br />Ungefär vid den tidpunkten brukar en äldre man med en lapp som näsa bli inkallad för strålning. Han har alltså ingen näsa utan bara en vit kompress.<br /><br />Vi är som en bisarr familj, på nåt sätt.<br /><br />Igår när jag blivit färdigbehandlad gick jag förbi undersökningsrummen och ut från ett sådant rum kommer min äldre rara tant - hon med sjalen och de stora runda brillorna.<br /><br />Jag skulle precis nicka igenkännande till henne när jag ser att hon var alldeles rödgråten. Hennes skakiga hand höll en vit näsduk och torkade bort tårarna under glasögonen. Hon mötte inte min blick utan fortsatte förbi mig, snyftandes och torkandes.<br /><br />Mitt leende fastnade och jag gick ut på parkeringen med en klump i halsen.<br /><br /><em>Jag sitter i dödens väntrum emellanåt.</em><br /><br />Kram A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-4464858292338416024?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-70143315447577163742009-07-29T20:56:00.002+02:002009-07-29T21:08:59.674+02:0021 gjorda strålningar och det enda som syns är att jag har blivit lite solbränd på icke-bröstet och under armhålan.<br /><br />Nu tyckte dock sköterskan att det var dags för mig att hämta ut min kortisonkräm på apoteket, så det får jag väl göra imorgon.<br /><br />Håret växer fortfarande och om ca sex veckor ska jag klippa mig! Och nej, det har inte växt SÅ mycket, men bara för att jag har det på utväxt så behöver jag ju inte se ut som ett ras..... Så tänkte jag i allafall....<br /><br />Om jag ska summera strålningen, så är det första jag tänker på att det är så drygt att ta sig till sjukhuset varenda vardag!<br /><br />Jag får lite sura uppstötningar och kan känna mig lite illamående, men det är för att de strålar över matstrupen - så det är bara att svälja undan..... hihi.<br /><br />Sen är jag, som jag skrev, lite röd och lite öm.<br /><br />Det var liksom alla biverkningar som jag har råkat ut för - inte så dramatiskt, va?<br /><br />Den 3:e augusti ska jag träffa strålningsdoktorn för samtal. Jag vet egentligen inte vad vi ska samtala om, men det får jag se.<br /><br />Annars så väntar jag egentligen bara på mitt behandlingsslut-samtal med onkolog-doktorn. Där jag får reda på om jag är bärare till de här jäkla generna (tvi, tvi, tvi kattafan!), eller inte.<br /><br />Efter det samtalet vet jag mer om hur vi/jag ska gå vidare. Om jag har någon av de här generna, så blir det väl operation av det andra bröstet och äggstockarna. Om inte, så ska jag väl "bara" på de här återbesöken med jämna mellanrum de närmaste 3 åren.<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-7014331544757716374?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-86046150095713410872009-07-20T17:44:00.002+02:002009-07-20T17:52:44.195+02:00Lite lagom skakig (<em>och trött....vi hade gäster igår och de gick vid ett på natten.... Fem timmar senare skulle jag upp.....och jag somnade inte förrän efter två timmar....) </em>åkte jag iväg till strålningen imorse.<br /><br />Det började inte så bra. Det hade varit strömavbrott och min strålningsmaskin var inte redo förrän ca 40 minuter senare....<br /><br />Väl inne, så fick jag reda på att eftersom jag gjort hälften av strålningen (<em>hurra! Viftar med flaggor och blåser i partytutor!)</em> så skulle jag röntgas.<br /><br />Det hade väl inte gjort så mycket om nu inte röntgenmojängen klöddade....och det gjorde den naturligtvis, så där låg jag blixtstilla med händerna ovanför huvudet i tio minuter extra.<br /><br />För er som inte har strålats någon gång, så kan jag berätta att det inte är världens mest bekväma brits eller kroppställning heller för den delen.<br /><br />När allt var färdigt, så bad jag en av sköterskorna känna på min "knöl". Hon kände också en "förhårdnad" och ville söka jourläkaren, så det gjorde hon och jag blev ännu mer skakig....<br /><br />En timme senare körde jag därifrån betydligt mer lättad och glad! För det visade sig att jag inte vet ett knyst om människans anatomi och min "knöl" var i själva verket en del av bröstmuskeln!<br /><br />Så det kan bli!<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-8604615009571341087?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-89905869744365493382009-07-18T10:47:00.003+02:002009-07-18T11:04:54.979+02:00Nu har jag gjort över hälften av strålningarna och jag mår relativt bra. Lite röd och mycket trött.<br /><br />Däremot har jag börjat bli öm på bröstbenet och jag tycker mig känna en svullen lymfkörtel (<em>tvi, tvi, tvi kattafan</em>!)! Tanken om återfall åker rätt ner i en blå paket och in i den tänkta garderoben.<br /><br />Paketet får ligga där till måndag när jag får höra med sköterskorna på strålningen om det (<em>hoppas, hoppas</em>) är normalt och enbart en biverkning av strålningen!!!!<br /><br />Den här rädslan irriterar mig och gör mig förbannad!<br /><br />Det här med att inte ha hår och nu som jag, ha kort kort hår, gör att det är många som glor på en när man är ute bland folk. Innan har jag inte direkt blivit irriterad utan mer hoppats att jag snart har blivit färdig med handlingen så att jag snabbt kunnat sätta mig i bilen och åkt bort från nyfikna blickar, men NU.....<br /><br />Nu är jag så irriterad på alla som "ballglor" att jag skulle vilja fråga de rakt ut vad de är för fel på dem.<br /><br />Jag fattar inte hur man som vuxen kan stå och titta ut någon utan att skämmas. Att barn gör det är sin sak, men vuxna....<br /><br />Vi var på ett sommarland för ett tag sedan och då stod ett par mammor lite längre bort och verkligen studerade mig länge och noga samtidigt som de pratade lite med varandra.<br /><br />I början ignorerade jag dem, men ju längre tiden gick desto argare blev jag och till slut ställde jag mig någon meter ifrån dem och riktigt glodde på dem utan att vika undan med blicken och då verkade det som om de fattade att det kanske är lite ofint att stå och glo på folk som uppenbarligen är sjuka! Jävla människor!<br /><br />Igår följde barnen och Kärleken med för att titta på när jag strålades. Sköterskorna var jätterara och visade runt familjen bland strålningsmaskin och manövreringsrum och sedan stod de där, hela familjen, i manövreringsrummet och tittade på när jag blev strålad.<br /><br />Det kändes viktigt på nåt sätt att de får se vad det är jag gör på morgnarna och de tyckte att det var spännande.<br /><br />Idag regnar det och jag ska passa på att städa undan alla dammråttor som gömt sig lite här och där i hela huset.<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-8990586974436549338?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-10212843048371325652009-07-13T18:23:00.002+02:002009-07-13T18:33:00.678+02:00Bomullsinlägg i all ära, men nu skulle jag vilja ha min protes i silikon!<br /><br />Jag är redo att byta ut min specialsportbehå med kardborrknäppning fram mot nya fina specialbehåar med fickor (ni vet dem som jag köpte tillsammans med en bikini för 2000 kr....ja, bikinin var ju slut, så den fick jag inte, men...ja, det är de behåarna i allafall).<br /><br />Jag vill komma tillbaka till vardagen! Jag är redo. Mitt hår har snart växt ut till en frisyr - en kort frisyr i och för sig, men dock en frisyr! Min arm funkar nästan som vanligt igen. Jag har fått tillbaka en del av känseln; inte i armhålan, men en del på undersidan av armen. Jag börjar mer och mer känna mig som en person igen.<br /><br />Hela det här året har jag känt mig som en patient; sjuk, utlämnad och rädd. Rädd är jag fortfarande, men nu tycker jag att jag är redo att ta tillbaka mitt liv.<br /><br />Så när som helst nu kommer väl en kallelse, så att jag kan få prova ut min nya silikontutte!<br /><br />Lycka!<br /><br />Kram på er!<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-1021284304837132565?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-21977091114962541602009-07-07T11:16:00.002+02:002009-07-07T11:33:54.600+02:00Jag har nu strålats fem gånger och jag börjar bli lite röd över strålningsområdet, mår lite illa och är trött, men annars funkar det bra.<br /><br />Mina små telningar har sovit hos farmor mellan söndag-tisdag och idag direkt efter strålningen körde jag glad i hågen dit för att hämta hem dem.<br /><br />Det var härligt att se dem igen och vi smidde upp planer på att de skulle få ringa varsin kompis när de kom hem, men redan i bilen hem började det.<br /><br />L började protestera mot allt möjligt som jag sa. Jag ignorerade det de första gångerna, men rätt vad det var så började de fula orden komma och han fiskade efter att jag skulle bli arg och det lyckades till slut.<br /><br />Den arga mamma kom fram och ju mer Den arga mamman var framme desto trotsigare blev Det arga barnet. Plötsligt blev allt det rosenröda bara svart och sunkigt och väl hemma åkte L upp på rummet så att det rök om det (läs: Den arga mamman fick dra upp honom).<br /><br />När Den arga mamman drog sig tillbaka så fick jag så ont i min vänsterarm av allt dragande och all ork bara försvann och plötsligt satt jag med ansiktet i händerna och bara grät.<br /><br />Det trotsiga barnet var fortfarande kvar och satt och skrek arga ord uppe från rummet - totalt omedveten om all uppgivenhet som fanns vid köksbordet.<br /><br />Näeh, jag är definitivt inte tillbaka där jag var innan - stabil nog att handskas med trotsiga barn.<br /><br />Det trotsiga barnet sitter kvar på sitt rum och surar - jag sitter här och surar. Ibland är det pissigt att vara mamma.....<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-2197709111496254160?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-51778359922653641572009-07-02T20:49:00.002+02:002009-07-03T12:17:06.701+02:00... och jag börjar mer och mer fundera över hur jag ställer mig till att hamna i ett alldeles för tidigt klimakterie.<br /><br /><br />Ja ja, det är ju inte helt kört ännu - kroppen är väl inte helt återställd efter cellgifterna, men visst börjar man fundera.<br /><br /><br />De här svettningarna, <em>eller vallningar som man säger när man är i klimakteriet..... Mamma säger vallningar och hon har ju varit där... </em>är skitjobbiga!<br /><br /><br />Jag kan sitta och hålla på med något och känna mig sval och fräsch för att i nästa sekund bli alldeles varm, röd i huvudet och kallsvettig i pannan.<br /><br />Ibland gör det mig förbannad! Fan vad det är jävligt, kan jag tycka! Att bli av med ett bröst, kanske komma i klimakteriet, få strålningsskador på operationsområdet och att vara förlamande rädd för återfall i tre-fyra år framöver.<br /><br />Jag kan tycka så jäkla synd om mig själv ibland.<br /><br />Ibland gråter jag över mitt förlorade bröst och mitt jättekorta hår. Jag känner mig så oattraktiv och så gammal!<br /><br />Jag kan bli förtvivlad över att jag ska behöva lägga i en protes i behån innan jag kan visa mig för folk. I nästa stund kan jag skratta över att jag måste springa runt i huset och leta efter bröstet (<em>protesbröstet alltså. Det andra bröstet behöver jag inte leta efter - jag brukar hitta det hängandes och slängandes i nivå med knäskålarna ungefär...hihi</em>)<br /><br />Nu kom jag bort från ämnet.... Det jag skulle komma fram till var att det finns så många känslor kring det här med att vara/ha varit sjuk.<br /><br />När jag var inne på strålningsbehandling uttryckte sköterskorna sitt missnöje angående de nya sjukresorna som gör det svårare att få ersättning när man, som jag, åker in till sjukhuset varenda vardag.<br /><br />Jag nickade med och hummade, men sanningen är att jag är så tacksam över att de där sjukhusmänniskorna kan hjälpa mig och bota mig, så att om det hade varit så att jag skulle behöva åka till Kiruna varenda dag och få resa sista biten med hundspann med Roger Pontare som slädkamrat och slåss med vargar på vägen, så hade jag gjort det - gladeligen.<br /><br />Så grejen är att jag är så mycket - arg, förbannad, ledsen, rädd, glad, tacksam, hoppfull, ängslig och allt det där huller om buller varenda dag.<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-5177835992265364157?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-82081037318525832292009-07-01T14:56:00.002+02:002009-07-01T15:20:28.475+02:00Nu har jag gjort min första strålning! (Säger man så??)<br /><br />Det var inte så farligt även om jag var spänd som en fiolsträng när jag låg på britsen!<br /><br />Först lämnade jag mitt lilla tidkort i en behållare på strålningsavdelningen och satte mig ned och väntade - bland alla pensionärerna....<br /><br />Efter ett litet tag kom en sköterska och visade in mig i ett litet rum där vi satte oss mittemot varandra. Hon tog fram min journal - med alla mina foton. <em>Jag vet inte varför jag ser ut som fan på alla foton????? Där satt jag liksom, fastsatt med ett gem - och såg ut som om nästa anhalt var elektriska stolen. </em><br /><em></em><br />Sen berättade hon lite om vad som skulle hända och hur jag skulle göra. Det visade sig att jag mest bara skulle ligga som en säck potatis och inte röra mig, så det var ju inte så invecklat.<br /><br />Sköterskan visade mig rummet där de sitter när jag ligger i strålningsmaskinen. De tittar tydligen på en skärm och sköter strålningsapparaturen med hjälp av knappar. Inte så mycket att säga mer om det....<br /><br />Jag blev invisad i strålningsrummet och fick klä av mig på överkroppen (igen!!) bakom en skärm.<br /><br /><em>Jag fattar inte varför man ska ha en skärm att klä av sig bakom när ändå hela Sverige, verkar det som, kan se mig när jag är naken på överkroppen!!!! De sitter för tusan i ett angränsande rum och tittar på mig där jag ligger i bara mässingen med armarna ovanför mig och blottar mig för glatta livet. Varför i hela världen ska jag då ta av mig bakom en skärm?????</em><br /><em></em><br />MEN, jag tog av mig bakom skärmen. Lade mig på britsen - det är alltid bökigt att komma upp på britsen eftersom de har lagt en rumpstopp för att markera var jag ska lägga rumpan, så först måste jag måtta in var jag ska hoppa upp och sen får jag försöka vara graciös och inte klumpa mig upp på britsen.<br /><br />Väl uppe på bristen stod en sköterska på vardera sidan om mig och försökte få linjerna på min kropp att stämma överens med de röda strålarna. När de flyttade mig ett par mm åt sidan så fick jag alltså inte hjälpa till utan skull som sagt ligga som en säck potatis.<br /><br />När allt stämde tog de fram den plastfolieinpackade gummiremsan och lade den över mitt ärr och sedan snurrade apparaten runt och tog lite röntgenbilder på mig för att förvissa om att jag och mina organ låg rätt.<br /><br />Sen gick sköterskorna ut och maskinen började röra sig och pipa. Det var strålningen. Ett pip som varade i några sekunder och sen kom en sköterska in och ändrade en markör och sen ut igen, ett nytt pip och sköterskan kom in igen - och så höll det på i ca 20 minuter.<br /><br />Strålningen kändes inte utan jag fick mest koncentrera mig på att inte röra mig och att försöka slappna av.<br /><br />Nu är det alltså igång. Det känns skönt.<br /><br />Förresten, det gjorde inte ont nu att hålla vänsterarmen ovanför huvudet!<br /><br />Jag har beställt specialbehåar på internet för såna som jag som har ett bröst och en protes. Behåar med fickor. Svindyra. Jag köpte en svart och en vit och så slog jag till och köpte en bikini. Vad betalade jag för det kalaset? undrar ni. Jo, det ska jag tala om med utropsteckenröst! - 2000 kronor!!!!!!<br /><br />Det går jäklar i mig inte att vara fattig när man är sjuk!<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-8208103731852583229?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-78581470679319993222009-06-30T21:22:00.002+02:002009-06-30T21:36:29.132+02:00Ja, jag är lite nervös inför morgondagen och dessutom irriterad över den där jäkla blåa färgen som jag är målad med - ett streck på vardera sidan om bröskorgen och så ett i mitten.<br /><br />Värmen gör att färgen kladdas ut och fortsätter det så här så lär jag gå in på strålningen om ett par veckor som en smurf. Jag försöker rita i dem (linjerna) så gott det går, men så fort jag går utanför dörren så kladdar de igen.<br /><br />Mina svettningar (klimakterie-svett) gör inte det hela bättre.<br /><br />Mensen har inte kommit tillbaka och nu har den hoppat över en tredje gång. Tydligen så kan det ta tid innan äggstockarna har hämtat sig efter cellgifterna och ibland så kan det t om bli så att man hamnar i klimakteriet!<br /><br />Jag räknar kallt med att mina äggstockar ska komma igång igen, men det kan kanske ta några veckor till. Tills dess får jag väl stå ut med dessa svettningar - även om det är drygt.<br /><br />Däremot så känner jag mig stel i kroppen och när jag har suttit ett tag och ska upp och gå så gör det ont innan jag har ledat till mig. När jag har gått ett par steg så släpper det stela igen....<br /><br />Kan det vara benmärgen som ska rätta till sig och komma upp i rätt värden igen? (<em>Ångest över återfall!!!!!</em>)<br /><br />Dessutom så har jag fått svårt att sova om nätterna. Jag ligger och spänner kroppen och det är nästan omöjligt för mig att slappna av och hitta en skön sovställning.<br /><br />En natt märkte jag att jag låg och knöt händerna hårt - kanske därför jag har ont i kroppen?<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-7858147067931999322?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-43018824697021395512009-06-24T20:42:00.002+02:002009-06-24T21:04:15.352+02:00Idag har jag varit på ett första besök på strålningsavdelningen.<br /><br />Imorse var jag på fixation. Jag hade absolut ingen aning vad fixation var och för er som undrar så ska jag berätta vad det är.<br /><br />Jag fick blotta mig som vanligt - bara naken på överkroppen alltså (!) - och lägga mig på britsen. Där fick jag ett stöd under knävecken och en "rumpstopp" nedanför rumpan så att jag inte skulle kasa ner. Ett stöd fördes in under nacken på mig och sen fick jag lägga upp mina armar ovanför huvudet i speciella armhållare (såg ut som benstöden i en gynekologstol ungefär - fast för armar).<br /><br />Det var inte skönt, kan jag säga, att hålla vänsterarmen ovanför huvudet. Det gör fortfarande ont att ha armen så högt även fast jag kämpar på med mina sjukgymnaströrelser.<br /><br />Jag fick flytta mig lite och anpassa mig efter de röda ljusstrålarna, som lyste på mig, så att jag låg rätt på britsen.<br /><br />Ingvar, som han hette, lade en plastbit ovanför ärret och ritade av ärret på plasten. Sen klippte han ut en gummiremsa som jag ska ha ovanför ärret när jag strålas.<br /><br />Det var alltså fixationen.<br /><br />Efter fixationen röntgades jag för att de skulle kunna rita in var strålarna ska komma så att det skadar så lite organ som möjligt.<br /><br />Jag lade mig på britsen och så passade de in mig så att jag stämde med de röda ljusstrålarna igen. Sen tejpade de fast koppartrådar runt det obefintliga bröstet (så att doktorn skulle kunna se var bröstet har suttit).<br /><br />Den där gummiremsan klistrades fast över ärret och in i röret åkte jag alltså. Varför är det så svårt att slappna av när man ligger där i det där röret?<br /><br />När det hade surrat färdigt och jag åkte ut igen från röret så började man rita en massa linjer på mig. Några linjer på båda sidorna av bröstkorgen och så en linje mitt emellan brösten (t).<br /><br />Efter det så tog dem kort på linjerna - och på mig! Kanske jag dyker upp som en twistad Playmate of the year!<br /><br />Sen var jag färdig! Jag fick en penna med mig - att fylla i linjerna med när jag har duschat.<br /><br />En vecka till strålning! Nu är det snart igång!<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-4301882469702139551?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-30106221799295416232009-06-23T20:09:00.002+02:002009-06-23T20:31:33.259+02:00Läste <a href="http://malinlonn.blogspot.com/2009/06/vila-i-frid-b.html">Malin blogg</a> och blev alldeles kall. Sådär kall som jag blir när det plötsligt slår mig att det faktiskt inte går bra för alla. Att man faktiskt kan dö av det här.<br /><br />Jag började tänka på prognoser; min prognos för min framtid. Onkologdoktorn har skickligt undvikit mina frågor och pratat runt om gammal statistik och om irrelevansen kring dessa "prognoser", som han anser är oviktiga och osanna eftersom allt handlar, som han säger, om individen.<br /><br />Då tänker jag på min individ. Hur är jag? Min kropp? Min ålder? Min inställning?<br />Jag blir genast mer positiv och tänker att om det handlar om min individ så ska väl allt gå vägen, eller?<br /><br />Sen tänker jag på den här andra tjejen i Malins blogg. Hur kände hon inför sin egna individ? Sin kropp? Sin inställning? Var hon lika bestämd över att klara sig undan återfall som jag är?<br /><br />Då blir jag kall och rädd igen. Vad är det egentligen som bestämmer vem som kommer undan och vem som inte gör det?<br /><br />Vill jag egentligen veta min prognos? Spelar den någon roll?<br /><br />Jag har bestämt att prognosen spelar roll enbart om den är bra. Då ger den mig extra kraft och styrka att klara mig igenom den mest kritiska perioden.<br /><br />Om den är dålig - räcker jag fingret åt den!<br /><br />Jag ska klara detta - det är vi som skriver framtidens statistik och jag ska förbättra den.<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-3010622179929541623?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-9880638346270471572009-06-21T20:14:00.005+02:002009-06-21T20:27:29.137+02:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/Sj54wylY8wI/AAAAAAAAAC8/dRcJl74P_Dw/s1600-h/Jag.jpg"><img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 266px; height: 199px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/Sj54wylY8wI/AAAAAAAAAC8/dRcJl74P_Dw/s320/Jag.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5349846186970379010" border="0" /></a><br /><br />Håret växer! Den uppmärksamme ser att det nu t o m lägger sig på örat!<br /><br />Lyckliga jag! Nu kan jag strunta i att det stod <span style="font-style: italic;">"håret kommer </span><span style="font-weight: bold; font-style: italic;">oftast</span><span style="font-style: italic;"> tillbaka"</span> i cellgifts-broschyren!<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-988063834627047157?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-54882237425587958332009-06-18T13:47:00.002+02:002009-06-18T13:59:20.595+02:00Det här med att ha ett bröst och ett ärr.<br /><br />Jag vet inte, jag trodde och hade förberett mig på att jag skulle sörja alldeles ofantligt mycket över mitt borttagna bröst, men faktum är att jag inte tänker särskilt mycket alls på det.<br /><br />Jag har ju min mjuka bröstprotes på mig och när jag har den så syns det inte alls på mig att jag går omkring med ett bröst och ett ärr. Det är bara när jag är utan kläder som jag tänker på det....<br /><br />Och ska sanningen fram så är det ju inte särskilt ofta som man går spritt språngande naken - om man inte bor i Playboy-mansion, är Victoria Silvstedt eller är skeppsbruten på en öde ö och kläderna man hade på sig när man var på skeppet antingen är sönderrivna eller har blivit bortspolade.... - och så är det ju inte....inte i särskilt många fall....<br /><br />Fick också reda på igår att när jag ska få mitt nya bröst (om jag är frisk om två år - tvi, tvi, tvi - kattafan....) så kommer de att ta hud och fett från magen. Jag får alltså inte bara ett nytt fint bröst utan också en platt mage!<br /><br />Jag hoppas också att jag får en ansiktslyftning på det andra bröstet för det kan väl ändå inte vara så att de försöker immitera den långa skinnlapp som hänger och slänger på min högra sida....väl?<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-5488223742558795833?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-10666393273913531392009-06-17T16:04:00.002+02:002009-06-17T16:08:35.936+02:00Hurra, hurra, hurra, hurra!<br /><br />Inga cancerceller i vare sig bröst eller körtlar!<br /><br />De hade tagit ut 14 körtlar och i 3 av dem fanns det ärrvävnad, vilket visar att cancern har funnits där - men INGA kvarvarande cancerceller!!!!!<br /><br />I bröstet fanns också ärrvävnad, men INGA cancerceller där heller!<br /><br />Vi ska fira idag med grillat, godis, chips och kakor!<br /><br />Firardag idag!<br /><br />Ångestknutan är revben, konstaterade läkaren vant och tyckte vidare att ärret såg fint ut.<br /><br />Tack för att ni har tänkt på mig! Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-1066639327391353139?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-8350168749757446742009-06-12T16:13:00.003+02:002009-06-12T16:38:21.673+02:00Regn, regn och regn! Jäkla sommarväder!<br /><br />Äldste sonen hade avslutning i kyrkan igår. Som vanligt kunde jag inte hålla tårarna borta när förväntansfulla barnröster sjöng "Den blomstertid nu kommer".<br /><br />Det är så fint och så stämningsfullt och jag antar att det var fler än jag som grät så det skvalade!<br /><br />L var sommarfin i kortärmad skjorta och friserat hår och stod där framme högtidligt rak i ryggen med ett generat leende och sjöng.<br /><br />A hade sin sista dagisdag igår och jag lämnade rosbuketter till tre rörda fröknar. A var lite lagom generad, men gick till slut med på att krama dem och önska dem en trevlig sommar.<br /><br />Till hösten börjar han nollan och jag har inget dagisbarn längre - bara skolbarn! Herregud vad tiden går!<br /><br />Jag läker ihop fint igen efter operationen. Kroppen har börjat att ta hand om lymfvätskan själv och jag märker inget av operationen om man bortser från min handikappade arm.<br /><br />Den måste jag stretcha och tänja allt som oftast och ibland har jag så ont att den minsta beröring får mig att skrika rakt ut.<br /><br />Det är bra med smärta, säger min bröstsköterska (jo, jag har en egen sån!). Då vet du att nerverna håller på att hitta tillbaka till varandra.<br /><br />Det säger jag till mig själv som ett mantra när jag försöker ligga på magen när jag ska sova och det gör ont så att jag får bita mig i läppen.<br /><br />Det påminner jag mig själv om när jag ska ta på en tröja och jag inte kan ta bak armen så långt utan att det gör jätteont.<br /><br />Det är bra med smärta, det är bra med smärta, det är bra med smärta!<br /><br />Idag har varit en hektisk dag för att vara första sommarlovsdagen.<br /><br />Vi har varit och handlat paket till en av L:s vänner - han ska på kalas idag.<br /><br />Sen åkte vi till en av mina väninnor och drack en kopp kaffe. Hem igen för att käka lunch och sen iväg igen för att åka till frissan.<br /><br />Mjäe, det var inte jag som skulle friseras även om håret växer som ogräs. Det var grabbarna som behövde korta av barret en aning.<br /><br />Och så till ångestgrejen.... Jag har känt en knuta ovanför ärret; på ett revben ovanför liksom. Det är en hård knutgrej som inte känns något (okej, jag har ju ingen känsel där överhuvudtaget, så det spelar kanske ingen roll, det där med känseln....)!<br /><br />Det kan vara en bit revben som bular ut sig (revbenen är ju inte helt släta....), det kan vara äckelvätska, det kan också vara ärrbildning efter dränageslangen...... Vad vet jag?<br /><br />Det får vara precis vad fan det vill förutom cancerhelvetets återkomst! Jag får ångest bara jag tänker på det.<br /><br />På onsdag ska jag träffa kirurgen för ett efter-operationen-samtal och då ska jag fråga om ångest-grejen. Tills dess har jag beslutat mig för att svepa in den i ett blått paket och så svisch in i den tänkta garderoben!<br /><br />Med huvudet i sanden - kram! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-835016874975744674?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-75202719084391017232009-06-09T20:24:00.002+02:002009-06-09T20:37:36.097+02:00Igår var jag inne och tömde ut lymfvätska ur min ömmande armhåla! Det stod en golfbollsknuta ut från armhålan och svullnaden sträckte sig under hela armhålan och jag hade ont och var skrämmande öm.<br /><br />Därför var jag också skrämmande rädd när jag satt på britsen och sköterskan tog fram en grov nål som hon skulle sticka mig med! Rakt in i golfbollsknutan skulle hon sticka mig och jag knep ihop ögonen och var spänd som en fiolsträng i hela kroppen.<br /><br />- Du har väl ingen känsel här, fortsatte sköterskan lugnt som om hon var totalt ovetandes om att jag satt och gick igenom mitt testamente så rädd jag var....<br /><br />Jag satt och väntade på den rejäla benkrossande smärtan som jag snart skulle få utstå när sköterskan frågade om jag kände något....<br /><br />Sprutan var inne i golfbollen och snart sög den ut knallgul vätska i mängder (tyckte jag; sen visade det sig att sköterskan envisades med att säga "bara" så fort hon nämnde mängden....).<br /><br />En hel deciliter gul äcklig vätska satt och spände i min armhåla! Sköterskan tonade ner min upplevelse genom att säga att ibland samlas 3-4 deciliter i bröstet, men hon förstod min smärta eftersom min äckelvätska satt i armhålan och inte i bröstet.<br /><br />Smärtan lättade rejält och nu kan jag t om ha armen längs kroppen utan att ha ont.<br /><br />Håret har börjat växa som bara den! A kände med handen på mitt stubb och tyckte att jag hade "skägghår".<br /><br />- Du har skägghår och jag har hårhår!<br /><br />Jag håller inte riktigt med A. Visst är det stubbigt, men det är bebismjukt och inte alls likt skägg! Så det så!<br /><br />Snart kan jag lägga hucklet!<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-7520271908439101723?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-17990858307589371672009-06-05T21:37:00.002+02:002009-06-05T22:10:19.877+02:00Jag har inte skrivit på ett tag och det beror på att jag har haft det lite jobbigt med både dränagen och sårvätskan!<br /><br />Bröstdränaget drog de dagen efter operationen och det gjorde ont - inte ont ont, så att jag skrek och grät och betedde mig - utan ont som i obehagligt ont.<br /><br />Det skrapade på insidan hela vägen från där det satt till det kom ut och alltsammans avslutades med ett noga avvägt "splash" som batikfärgade min Landstinget-skjorta och min specialbehå i en nyans av sårvätskegul och blodplasmaröd....<br /><br />Armhåledränaget fick jag ha i sex dagar. Dränaget var en gummislang från ett ingångshål en bit nedanför armhålan. Slangen satt fast i en liten blåsa och under blåsan satt en dränagepåse fastskruvad.<br /><br />Eftersom det inte var en så vacker syn med äckelvätskan i slangen fick jag ett blått och vitt Landstinget-örngott att stoppa hela härligheten i och sen fäste jag fast örngottet med två säkerhetsnålar i mina brallor. Smart eller hur?<br /><br />Det var lite jobbigt att gå på toa med äckelpåsen bara. Den hängde ju fast i brallorna, så när jag knäppte upp dem och satte mig på toa, så åkte ju byxorna ned och med byxorna åkte även påsen ned och drog i dränaget - aj! Sen lärde jag mig att hålla i påsen.....<br /><br />När dränagepåsen innehöll mindre än 50 ml äckelvätska på ett dygn var det dags att dra bort dränaget. För mig hände det aldrig, men tydligen får man inte ha ett dränage mer än 5-6 dygn, så jag fick ta bort mitt fast det var 60-70 ml i sista dagen.<br /><br />Armhåledränaget gjorde inte alls ont. Det satt inte så långt in, men däremot kom det mer splash och när dränet var draget, så läckte jag igenom ett par stycken bandage.<br /><br />De drog mitt armhåledränage i måndags. På onsdagen tog jag bort bandaget över ingångshålet för att det skulle sluta sig.<br /><br />Samma onsdag skulle jag följa äldste sonen till skolan. Han skulle ta inlines och hans räddhare till mamma tyckte att det var säkrast att gå bredvid ifall ifall liksom.<br /><br />Halvvägs till skolan kom jag på att jag hade glömt att lägga ned vanliga gympadojjor till honom och eftersom vi började få knappt om tid, så fick jag för mig att jag skulle springa hem och hämta hans skor!<br /><br />Jo, tjena! Om ni drar armhåledränage - spring inte de första dagarna efter! Följden blev att när jag sprang, pumpade det ut äckelvätska ut ur ingångshålet och blötte ned min behå, min t-shirt och min jacka. Jag var fullkomligen täckt av äckelvätska när vi kom fram till skolan!<br /><br />Det rann nedför magen på mig och fortsatte att rinna hela dagen så fort jag rörde armen.<br /><br />På torsdagen höll jag mig stilla och märkte till min glädje att jag hade fått en skorpa på ingångshålet!<br /><br />Nu pumpas äckelvätska ut i min armhåla istället och jag har en stor bula vid sidan av armhålan och en under armhålan.<br /><br />Kanske måste jag in på avdelningen redan nu i helgen och be dem tömma ut vätskan, så att jag slipper ha ont.<br /><br />Avslutningsvis vill jag berätta om en incident som gjorde att jag kände mig gammal.<br /><br />L sjöng "We are the champions" och jag frågade honom om han visste vem det var som sjöng den låten..... Jo, det visste han sa han och jag tänkte att jag hade en musikbegåvad son som redan nu lyssnade på Queen.<br /><br />- Crazy Frog! triumferade han och sjöng vidare på en rapliknande vers.....<br /><br />Ridå!<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-1799085830758937167?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-27163267913598780652009-05-30T19:15:00.003+02:002009-05-31T21:07:30.581+02:00Jag dök upp på Kirurgenavdelningen vid kvart i sju på morgonen; nyduschad med sån där tvättmoj, osminkad, onagelackad och supernervös. Sambon var med och såg liten och rädd ut i stor Puma-tröja.<br /><br /><br />Jag anmälde mig i receptionen och lämnade min rosa lapp där jag godkände att de fick lämna ut att jag var inlagd. Sköterskan bläddrade igenom ett stort anteckningsblock tills hon hittade mitt namn och jag blev invisad till väntrummet/matsalen.<br /><br /><br />Jag hann precis nappa åt mig en Allers innan en annan sköterska ropade upp mitt namn och gick före oss in till rum nr 5 där vi blev visade min säng. Jag fick fönsterplats!<br /><br /><br />Rummet delade jag med en annan tanta i 50+ årsåldern.<br /><br /><br />Sköterskan hämtade en urtvättad smutsvit landstinget-skjorta, som sett sina bästa dagar då Jesus var liten.... Ovanpå den skulle jag ha en blå morgonrock (så kallade sköterskan den - jag kallar den ännu en skjorta, fast blå). Trosorna skulle jag ha på. <em>För dagen hade jag valt ett par trosor utan spets och utan string - och det var jag tacksam för eftersom jag skulle visa dem för en hel arsenal av människor under operationen.</em><br /><em></em><br /><em>Det finns en tid för spets och string och sen finns det en tid för mormorstrosor! </em><br /><br /><br />Jag krängde på mig skjortorna och satte mig på sängkanten och dinglade med benen och väntade på kirurgen som skulle "rita på mig".<br /><br /><br />Så kom han då, äntligen - den där doktorn. Jättelång, jättesmal, mycket hår i en kort frisyr med jättekort lugg och stora trygga glasögon. En doktor helt enkelt.<br /><br />Han bad mig knäppa upp skjortan. <em>(Nu är jag så van att flasha inför gubbar i femtioårsåldern att jag nästan är rädd för att jag ska göra det av bara farten i vanliga livet)</em>.<br /><br />Han ritade med en svart tuschpenna runt hela bröstet och gjorde pilar och streck. <em>Jag blev lugn när jag såg att vi var överens om vilket bröst det handlade om i allafall - man har ju läst och hört så mycket om att kirurger opererar på fel ställen.....</em><br /><br /><br />Eftersom jag inte fick något lugnande inför operationen, så fick jag - hör å häpna - GÅ till operationen!<br />Inget åka rullsäng här inte! Jag mumlade något argt om indragningar i vården, men fick inget gehör, så det var bara att lomma efter sköterskan.<br /><br /><br />Sambon följde med ända upp till operationsrummet, men sen fick han inte gå längre.<br /><br /><br />Sköterskan knackade på dörren och väl där inne möttes vi av en massa människor i gröna kläder och stora munskydd och mössor som sprang hit och dit i sina tofflor med gummisulor.<br /><br /><br />En brits rullades fram och den fick jag lägga mig på. Sen åkte jag in på operationsrummet <em>(jag behövde inte gå längre...)</em>.<br /><br />En käck sköterska i skogsgrön rock pratade lite om ditten och datten (fel uttryck!) och undrade om jag var allergisk mot något och sen så frågade hon om jag hade kissat nyligen.<br /><br />Kissat hade jag ju gjort på morgonen där hemma, men sen eftersom jag inte hade druckit något, så hade jag inte blivit kissig, men nu när hon nämnde det så kände jag till min förtret att jag nog hade kunnat pressa fram några droppar - om jag hade fått!<br /><br />Men, det fick jag inte minsann.<br /><br />Sköterskan antydde att man när man var under narkos tydligen kunde kissa på sig!<br />Jo, tjena! Det var precis det jag ville höra!<br /><br />Det hade jag inte ens tänkt på - tänk om jag där på operationsbordet - när jag ligger med skjortan öppen och - inte bara visar mina bröst - utan ligger med munnen öppen och antagligen både saglar och snarkar - även kissar ner mig! Kanske fiser! Men herregud - när bajsade jag sist???? Jag blev alldeles kallsvettig och fick svälja flera gånger medan jag försökte känna efter om jag kände mig gasig eller rent av bajsig?!<br /><br />Om hon, den där käcka sköterskan - genom detta småprat försökte lugna mig, så gjorde hon inget särskilt bra jobb, det kan jag lova!<br /><br />Hon mumlade något om ultraljud över urinblåsan som de tydligen kunde göra och ev. sätta kateter när jag var sövd - OM det nu skulle visa sig att det fanns urin i blåsan....<br /><br />Innan jag hann fråga om det kunde vara så att man faktiskt kunde bajsa ner sig under narkosen - kom narkosläkaren in och presenterade sig på knagglig svenska.<br /><br />Jo, just det - när den käcka sköterskan babblade på om hur mycket jag kunde förnedra mig under narkosen - så passade den andra på att sätta en nål i min högra hand och genom den nålen sprutade nu narkosläkaren in något medel.<br /><br /><em>- Men, ska du verkligen spruta in det där?</em> tyckte jag sköterskan frågade!<br />Hon kan också ha sagt<br /><em>- Ska du spruta in det nu? </em><br /><br />Vad hon nu än sa, så kommer jag ihåg att jag tänkte: <em>Okej, nu kommer det att gå åt helvete helt. Narkosläkaren vet inte vad han gör! Nu är det kört! </em><br /><em></em><br />Då brände det till i handen och i hela högerarmen och ungefär samtidigt som jag mumlar att det gör jätteont, så får jag en mask över munnen och näsan.<br /><br />- Syre, <em>tror</em> jag att sköterskan sa (jag hoppades att hon inte sa "<em>Syra"</em>, men vid det laget var allt helt dimmigt och jag blev så trött, så att andas var det enda jag orkade göra; först vanligt sen lååånga andetag).<br /><em>Tänk om jag bajsar och kissar ner mig,</em> tänkte jag och sen minns jag inget mer förrän jag vaknade upp av att någon kallar mitt namn och mäter mitt blodtryck.<br /><br />Jag orkade bara titta upp med ett öga i taget och sedan sov jag en stund till tills den där sköterskan kom tillbaka och spände blodtrycksmätaren runt armen igen.<br /><br />När de tyckte att jag var vaken, så fick en Robin rulla upp mig på avdelningen medan jag halvslumrade.<br /><br />Jag var fortfarande dimmig, men jag tror att de även uppe på avdelningen fortsatte med att störa mig och ta blodtryck stup i kvarten.<br /><br />Jag kommer inte ihåg någon smärta, men väl dränage-slangarna som var två till antalet; en från armhålan och en från bröstet.<br /><br />När jag vaknat på riktigt gläntade jag lite på min sjukhusrock och tittade ned mot där bröstet hade suttit. Det såg ganska okej ut. Ungefär som om jag hade tejpat ner bröstet och satt en vit tejpremsa över bröstvårtan.<br /><br />Jag tittade också ner på mina mormorstrosor och jag pustade ut och tänkte att då kunde jag inte ha gjort vare sig nr 1 eller nr 2 - där på operationsbordet.<br /><br />Sen fick jag fika; två halva frallor med ost och skinka. Jättegott, men jag hade inte så mycket aptit så jag åt bara den ena.<br /><br />Jag mådde inte alls illa efter narkosen och var uppe och gick ett par timmar efter operationen.<br /><br />Sen pratade jag med kirurgen och både han och sköterskorna log så där vänligt mot mig - nästan lite hånfullt, inbillade jag mig -vad pratar de om på sina fikaraster.... Kan jag ha fisit, månne??<br /><br />- Allt gick bra, försäkrade kirurgen mig. Inga komplikationer alls.<br /><br />Om jag har förnedrat mig eller inte lär jag nog aldrig få veta. Det är ju inget sånt man frågar om precis. Jag visslar och låtsas som ingenting.....<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-2716326791359878065?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-80951016450681291262009-05-29T12:52:00.003+02:002009-05-29T13:06:52.454+02:00Nu är jag hemma igen! Jag har legat på patienthotellet eftersom jag har dränage och det har kommit en hel del äckelvätska (blod och sårvätska).<br /><br />Jag mår relativt bra - är trött och har så där lite lagom ont som man kan ha när någon har skurit av ens bröst och karvat ut en sisådär 10-15 körtlar ur armhålan på en!<br /><br />Jag ska redogöra för operationen - så mycket jag minns av den - en annan dag.<br /><br />Så här ser jag ut nu:<br /><br />- Lite bebisfjun på huvudet<br />- Pyttelite ögonfransar och ögonbryn<br />- Beige<br />- Ett bröst, men det märker man inte eftersom jag har stoppat en damstrumpefärgad kuddprotes över icke-bröstet - på sjukhusets inrådan, vill jag poängtera.<br />- En blod- och vätskefylld slang ur armhålan ned i ett Region Skåne-örngott, som gömmer en dränagepåse med samma äckelinnehåll<br />- En stor och svullen armhåla utan känsel<br /><br />Nu ska jag gå och dra något gammalt över mig - inte sambon då alltså.... Han är och hämtar store sonen i skolan.....<br /><br />Jag skriver mer en annan dag!<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-8095101645068129126?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-71033189963511226222009-05-25T20:58:00.004+02:002009-05-25T21:34:03.645+02:00Att bli sjuk är en hemsk upplevelse. Man störtar ner i ett djupt hål och runt omkring en finns bara mörker.<br /><br />När jag fick beskedet om att jag har bröstcancer var jag vettskrämd, ängslig, ledsen, i chock och full av ångest omvartannat. Men jag var aldrig ensam.<br /><br />Ända sedan den där dagen i december när min värld kastades omkull fanns hela mitt skyddsnät av familj och vänner där och fångade upp mig.<br /><br />Jag har ältat, diskuterat, gråtit och ältat igen om cancern och inte en enda gång har någon av dem suckat djupt och himlat med ögonen eller tänkt på annat.<br /><br />Min syster har varit ett otroligt stöd för mig. Vi har pratat och haft djupa diskussioner om livet, döden och återfall och varenda gång har det slutat med att jag mått bättre.<br /><br />Hon finns alltid där när jag behöver prata. Kommer alltid när jag behöver sällskap. Hon är på så många sätt en mycket bättre människa, syster och vän än vad jag är.<br /><br />Idag när hon kom och hälsade på hade hon med sig ett jättefint silversmycke till mig. Min sambos namn och mina barns namn var ingraverade i det och på själva smycket stod det på latin: <em>Jag kom, jag såg, jag segrade.</em><br /><br />Jag har mycket lättare för att skriva ned vad jag känner än för att säga det rakt ut. Jag tror inte att jag fick fram precis hur mycket det där betydde för mig.<br /><br />Som en symbol för min kamp mot den här jävla skiten - vår kamp.<br /><br />Syrran, du betyder så mycket för mig! Här har jag kopierat från internet lite meningar om systrar.<br />Jag är så tacksam för min!<br /><br /><em>Avstånd betyder ingenting, vi kan gå olika vägar, för du är ändå alltid nära och har din speciella plats i mitt liv </em><br /><em></em><br /><em> En syster är... </em><br /><em>Någon att tala om hemligheter för, någon att uppleva äventyr med, någon att visa allt nytt för, någon som står på ens sida, någon att bry sig om, någon att hålla i handen när man är rädd, sjuk eller glad. Någon som är precis som du. </em><br /><em></em><br /><em>En syster ber om hjälp när hon är i knipa. En syster stönar när hon måste hålla en sällskap. En syster stoppar om en när man är förkyld. En syster håller retstickor på avstånd. En syster älskar en. Nästan jämt. Alla behöver en syster. </em><br /><em></em><br /><em>En syster vet mer om en än någon annan i hela världen. </em><br /><em>Hon har samma minnen från barndomen. Hon tänker på samma stigar, samma blåbärsställen och samma stora stenar vid vägkanten. Det är så skönt att ha någon som accepterar en precis som man är. En mors kärlek är lite blind, men aldrig en systers. </em><br /><em></em><br /><em>Vänner får nöja sig med en censurerad skildring av vad som hänt tidigare i livet. Systrar har tillgång till orginaltexten.</em><br /><em></em><br /><em>Vi firar Mors dag och Fars dag, men det borde finnas en speciell dag för alla systrar också. Speciellt för dig! </em><br /><em></em><br /><em>Vänner kan man alltid byta. Systrar har man för alltid. Därför lär vi oss att acceptera varandra som vi är. Bra sidor och dåliga. Det är skönt. </em><br /><em></em><br /><em>Ens älskade är underbar. Men små angelägenheter inom familjen diskuteras helt med en syster. Som du. </em><br /><em><br />En syster Av: Siv Andersson </em><br /><em>En syster är ett stöd och en hjälpande hand. Hon är bunden till dig med ett kärleksfullt band. Som lilla… eller stora…är hon dig ganska lik. Hon finns i många minnen och hon gör din levnad rik. Det känns tryggt att hon vet varifrån du kom, att hon ser vad du gör och att hon bryr sig om. Med henne kan du dela både sorger och skratt…En syster är en gåva– en ovärderlig skatt. </em><br /><br /><em> En syster är en liten bit av barndomen som aldrig kan gå förlorad /Marion C Garretty </em><br /><em></em><br /><em>En syster är den första att kritisera dig, men om någon annan försöker göra det kommer din syster att försvara dig till världens undergång. /Lisette Favier </em><br /><em></em><br /><em>Att vara systrar och vänner är dubbel lycka /Anonym </em><br /><em></em><br /><em>Ty det finns ingen vän som en syster i storm eller lugnt väder; att liva den som gråhet ser, att hämta den som vilse går, att lyfta den som faller ner, att stärka den som står. /Christina Rossetti </em><br /><em></em><br /><em>Att ha en syster är att ha en av de vackraste och mest unika av mänskliga relationer /Anonym </em><br /><em></em><br /><em>Vid våra vändpunkter är vi varandras referenspunkt /Elizabeth Fishel </em><br /><em></em><br /><em>En syster är både din spegel och din motsats /Elizabeth Fishel </em><br /><em></em><br /><em>Låt aldrig en arg syster kamma ditt hår /Particia McCann</em><br /><em></em><br /><em> ...en syster är tjat och retfullhet, viskningar och hemlisar. Mutor. Smockor. Lån. Kras. Pussar och kramar. Överraskningar. Försvar och tröst. Ett välkommen hem. /Pam Brown </em><br /><em></em><br /><em>Systrar brukar dela skratt och torka tårar /Anonym </em><br /><em></em><br /><em>Storasystrar är grädden i livets kaffe /Particia McCann </em><br /><em></em><br /><em>Att ha en syster är som att ha en bästa vän på besök hela livet. /Amanda Hector </em><br /><em></em><br /><em>En syster är dig alltid kär ty hon finns för all framtid med i de dyrbara minnen som du bär närmast hjärtat /Anonym </em><br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-7103318996351122622?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-14517141328293438552009-05-25T14:21:00.002+02:002009-05-25T14:34:12.369+02:00Ja, jag skulle ljuga om jag skrev att jag inte var nervös!<br /><br />Inte nervös för själva operationen - jag ska ju bara ligga där - men nervös för det onda efteråt, dränage-slangar och min reaktion när bröstet är borta.<br /><br />Okej, jag har inget val. Jag vill ju leva, liksom. Ett bröst är bara ett bröst. Det är ju lätt att tycka och säga, men det värsta är ju att nu är det ju MITT bröst det handlar om.<br /><br /><span style="color:#ff99ff;">HYLLNING TILL MITT VÄNSTRA BRÖST</span><br /><br /><span style="color:#ff99ff;">Du har ammat båda mina barn i åtta månader och det har alltid gått att lita på dig. Mjölk fullkomligen sprutade ur dig och mättade otåliga bebisar.</span><br /><span style="color:#ff99ff;"></span><br /><span style="color:#ff99ff;">Med åren och efter amningen måste jag ju medge att du säckade ihop en aning och gravitationen har börjat ta ut sin rätt.... och visserligen är du litet - bara futtiga kupa B - och jag har många gånger pratat om att förstora både dig och syrran bredvid, men det har liksom inte riktigt blivit av. Med den där långa meningen vill jag ändå säga att jag trots allt sörjer en aning över att du ska lämna min kropp.</span><br /><span style="color:#ff99ff;"></span><br /><span style="color:#ff99ff;">Om ett par år, så kanske du återuppstår i en ny, större och förhoppningsvis fastare skepnad (!)och kanske syrran din får en ansiktslyftning och lite implantat.....??</span><br /><span style="color:#ff99ff;"></span><br /><span style="color:#ff99ff;">Tack för den här tiden! </span><br /><br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-1451714132829343855?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-15145898492463478632009-05-22T16:26:00.003+02:002009-05-22T16:54:46.821+02:00Narkosläkaren var stressad och kom i värsta "Scrub"-monderingen. Grönklädd och med käck liten grön mössa stormade hon in och frågade om min vikt och längd med imponerande hastighet.<br /><br />Hurra, jag slapp väga mig (<em>dansar "grytan" och ser så där lagom nöjd ut....</em>) och putsade till min vikt med ett eller ett par kilon, men herregud.... vad förväntar de sig egentligen?? De måste ju ha en felmarginal på ett par kilon, eller hur?<br /><br />Jag ska tydligen få bedövning i handen och sen ska jag andas i en mask - lätt som en plätt!<br /><br />Hon sade att jag nog kommer att må illa när jag vaknar upp och därför ger de inte lugnande inför operationen. Det lät självklart när hon sa det, men nu undrar jag, som ni antagligen..., vad det har för samband med vartannat.....<br /><br />Sen pratade jag med en jättebra sjuksköterska som berättade om operationen, självhäftande proteser, lösa proteser och dränage.<br /><br />Det visade sig att mitt blodvärde var lite lågt; 105 (det ska tydligen ligga på ungefär 125...), de vita var på 3,1 (ska vara på 3,5), men de andra proverna såg bra ut.<br />Hon såg inte helt förskräckt ut av mina provsvar, så jag antar att det inte var så farligt.<br /><br />Efter operationen får jag en tillfällig protes som jag ska ha de sex första veckorna. Den kändes som en kudde och var av bomull. Efter 6-8 veckor ska jag prova ut två "riktiga" proteser av silikon. Jag ska ha en självhäftande och en som man lägger i en sorts ficka på behån.<br /><br />Behåar med speciella protesfickor finns att köpa i utvalda affärer, på nätet eller via bröstmottagningen och jag fick en broschyr med mig hem.<br /><br />Jag passade på att köpa ett par mjuka "specialbehåar" på apoteket. De är speciellt anpassade för de som precis genomgått en bröstoperation; med kardborrband mellan brösten (jaja, bröstet och icke bröstet....), så att man lätt kan kränga av sig den utan att tråckla alldeles för mycket.<br /><br />Sen fick jag med mig två paket "dusch-mojs". Jag ska tvätta av mig med en dusch-moj kvällen innan operation och sen ska jag duscha av mig med den andra dusch-mojen på morgonen. <em>Dusch-moj=en sorts svamp med desinfektionsgrejs.<br /></em><br />På tisdag vid 07-tiden ska jag dyka upp - nyduschmojad, svinhungrig (jag får inte äta eller dricka efter 12 på natten) - på kirurg-avdelningen med necessär, ombyteskläder, specialbehåar, tidningar och annat som man har när man är patient.<br /><br />Min operation blir ungefär vid halv åtta-tiden på tisdagmorgon. Håll tummarna och tänk på mig då!<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-1514589849246347863?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-866378257307881392009-05-20T16:24:00.002+02:002009-05-20T16:40:44.364+02:00Idag skulle jag egentligen fått ny cellgift - om det nu inte hade varit så att jag faktiskt inte har fler behandlingar!!!!! Det innebär att jag nu börjar känna igen mig själv igen.<br /><br />Jag känner mig piggare och friskare och har en hel del energi.<br /><br />Just nu laddar jag inför operationen och försöker förlika mig med att mitt vänstra bröst snart är ett minne blott.... Det känns märkligt. Sorgligt, jävligt, märkligt, men även - skönt.<br /><br />Det är en slags milstolpe och efter det så är jag på väg uppåt igen liksom! Därför är det skönt, men visst undrar jag lite hur jag ska känna när jag väl ligger där efter operationen med bara ett bröst....<br /><br />"Tvätta håret med eget schampo" stod det i informationsfoldern inför operationen.... Haha, jo sparka på de som ligger....Men jag ska göra det. Jag gör det redan varje gång jag duschar; schamponerar och balsamerar de små fjunen...<br /><br />Den 1 september ska jag börja arbetsträna och det ska bli såååååå skönt! Jag känner det, jag är på väg upp - upp ur skiten. Jag håller på att ta tillbaka mitt liv och räcker fingret åt cancern!<br /><br />(Med det sagt, så knackar jag också i bordet och säger ta i trä, ta i trä.....och tvi tvi kattafan....för att vara på den säkra sidan alltså....)<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-86637825730788139?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-56727471392627843782009-05-17T17:48:00.002+02:002009-05-17T18:15:10.879+02:00Oj, vad vi har sovit! Sovit, ätit, promenerat och sovit igen.<br /><br />Det är så härligt att vara i Spa-miljö; badrockar, vita filttofflor och människor som viskar.<br /><br />Tass, tass låter det i korridorerna när gästerna tar sig mellan vilstolen och ansiktsbehandlingen.<br /><br />Man blir uppassad; tallriken tas bort när den är tom, vin serveras och fylls på när glaset är tomt, man går ner till dukat bord och går iväg när man ätit färdigt. Inget diskande, inget bortplockande och inget städande - bara tass tass, liksom.<br /><br />Sambon är utvilad och full av energi. Jag är fortfarande trött och seg, men nöjd med helgen.<br /><br />Vi hade rum med utsikt över havet och när vi öppnade den franska balkongen, så hörde vi vågornas brus. Eftersom jag fortfarande har svettningar på nätterna, så sov vi med balkongdörren öppen - finns det något härligare än att höra vågorna när man ligger och slumrar?<br /><br />Bara trötthet och ögonlocksryckningar (<em>ögonlocken har börjat att rycka; speciellt på eftermiddagarna. Jag hoppas att det är som jag är trött och att det inte är något som jag får leva med framöver - det är rätt så drygt. Hopp, hopp och ryck, ryck i ögonlocken. Någon mer som har det så??</em> ) kvar av biverkningarna.<br /><br />Nu börjar jag oroa mig inför operationen och sambon och jag hade långa och välbehövliga samtal om cancern, jävligheten, hoppet (inte ögonlockshoppet....det andra), orättvisan, turen, rädslan, livet - och om oss.<br /><br />Att prata död, rädsla, sjukdom och jävlighet utan att hela tiden tänka sig för så att inget barn hör, är inte lätt i vardagen och det var skönt att kunna prata igenom allt.<br /><br />Hålltider för veckan:<br />Mån: Blodprov<br />Fre: Samtal med narkosläkaren (någon hotade mig med att de ska tvinga upp mig på vågen, så nu måste jag försöka att komma ut på promenad varje dag och att inte - för allt smör i Småland - äta de där pringles-chipsen (jo, det är de gröna!) som ligger i skåpet och frestar mig.)<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-5672747139262784378?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-76177338493415201832009-05-14T11:19:00.002+02:002009-05-14T11:41:16.248+02:00Igår var jag iväg och pratade med en doktor på kirurgen inför min operation.<br /><br />Operationen blir den 26 maj. Då ska jag dyka upp vid 07-tiden och läggas in för operation.<br /><br />Den 22 maj ska jag in och träffa narkosläkaren, som då ska bestämma vilken narkos jag ska ha och även gå igenom mina blodprover som jag ska ta den 18 maj.<br /><br />Blodproverna behöver de för att se att jag inte förblöder på operationsbordet och dessutom vill de ha koll på mina vita blodkroppar.<br /><br />Vänstra bröstet ska avlägsnas helt och sen går de in i armhålan och skär bort "fettkudden" (jo, hon sa så.... Jag hoppas att alla har en fettkudde under armhålan och att det inte är som jag är fet...). I "fettkudden" finns ett tjugotal körtlar och de ska bort. Tydligen har man ca 40 lymfkörtlar i armhålan.<br /><br />Ett fruktansvärt fult ärr kommer sedan att gå horisontellt där bröstet har suttit. Jag fick se bilder och det såg både knöligt och fult ut. Men å andra sidan - det måste ju bli ett ärr av det hela.<br /><br />Rekonstruktion kommer inte att ske förrän efter två år. Då tar man tydligen hud från magen och det verkar vara en rätt så stor operation.<br /><br />Det borttagna bröstet och "fettkudden" kommer skickas till patologen (nä, jag tror inte att det namnet har någon koppling till patte....! =)) för analysering. Resultatet, dvs om det fanns cancerceller eller inte, får jag presenterats för mig två veckor senare.<br /><br />När jag vaknar upp efter operationen (den tar ca 1,5 timme) kommer jag att ha två stycken dräneringsslangar ut från min kropp. En slang från armhålan och en från det ställe där bröstet har suttit.<br /><br />Det är sår- och lymfvätska som ska dräneras ut. Dränet från armhålan ska tas bort dagen efter och bröst-dränet kan få sitta i upp till 6 dagar, beroende på hur mycket sårvätska som kommer ut. Det läskiga i det hela är att jag bara sover över på sjukhuset i ett par nätter och sedan ska jag tydligen själv kunna fixa det där med dränaget, dvs byta sårvätske-påse - blä!<br /><br />När båda slangarna är borta så kunde det bildas sårvätska ändå i operationsområdet. Om det skulle bli mycket - så det skvalpar (!) - så får jag komma in och tömma ut vätskan - blä igen!<br /><br />Som sagt - minst en övernattning kanske fler, beroende på hur det blir med dränaget.<br /><br />Nu ska jag vila mig lite - innan sönerna kommer hem.<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-7617733849341520183?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-58615211345281756602009-05-12T15:50:00.002+02:002009-05-12T16:07:53.430+02:00.... och jag med dem...<br /><br />Herregud, när jag är igenom detta helt så måste jag ta tag i min vikt!!!!! Jag är rund som en fotboll i huvudet - och är man då, som jag, dessutom nästan skallig, så är det inte så smickrande.<br /><br />Annars mår jag rätt så okej. Energin har kommit tillbaka. Jag har städat - en våning igår och en idag. Visserligen är jag dödstrött på kvällarna, men innan orkade jag bara tänka att jag skulle städa och så slutade energin där.....<br /><br />Jag blir så mycket gladare när jag får städa. (Jag vet, det är en störning av nåt slag, men jag älskar att städa....).<br /><br />Imorgon ska jag till kirurgen för ett "inför operation-samtal" - vad nu det innebär.<br /><br />Jag tänkte att jag skulle fråga lite om hur länge jag måste ligga kvar på sjukhuset efter operationen och hur länge jag måste ha dränage. Sen undrar jag naturligtvis om själva operationen och om situationen tillåter, så kanske jag t om ska bry mig om var "förrädaren", dvs bröstet, hamnar när det inte får vara på min kropp längre....<br /><br />Nu är picc-line-armen nästan helt läkt. Lite spår fortfarande av de allergiska utslagen med läderhud som följd och en hård liten kula där ingångshålet var, men annars så har det läkt fint.<br /><br />Det är så skönt att duscha utan Ica-påse och isoleringstejp över armen!<br /><br />På lördag till söndag ska Kärleken (ja, det namnet snodde jag rakt av, Malin....) och jag på SPA!<br />De små yrväderna lämnar vi till farmor redan på fredag. Det innebär att här hemma är yrväders-fritt även på fredag-kväll. Så det blir en låååååång sovmorgon innan vi packar oss iväg till spa:et! Det ska bli så skönt att komma iväg och bara vara - sambo och sambo, liksom.<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-5861521134528175660?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-68188467862382213402009-05-09T11:11:00.003+02:002009-05-09T11:19:23.286+02:00Jag vet inte om det är för att jag har blivit färdig med cellgifterna - och jag är så glad - eller om det faktiskt är så att jag är igenom! För, hör å häpna.... Jag är pigg!<br /><br />Jag känner mig frisk! Inget ont och ingen värk och INGEN TRÖTTHET!<br /><br />Nu ska jag iväg och tvinga en väninna att ut och gå med mig och sen så ska jag bara njuta av min nyvunna frisk- och pigghet!<br /><br />Jag vet, man ska inte ropa hej än, men det tänker jag göra ändå.... Så HEJ HEJ HEJ, ropar jag och hoppar över ån!<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-6818846786238221340?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-70903766529340839052009-05-07T20:41:00.002+02:002009-05-07T21:02:20.023+02:00Blir bättre och bättre för varje dag och tror mig känna att jag snart är helt igenom sista cellgiften!<br /><br />Idag har jag varit ute på en lagom lång promenad. Det var mulet och grått, men lukten av våt asfalt och vått gräs är fantastisk och jag njöt i fulla drag!<br /><br />Min sänka är tydligen för hög, men om jag inte får tillbaka febern, så kunde jag låtsas som ingenting - så det gör jag. Febern är borta och tempen ligger nu på stadiga och stabila och otroligt friska 37,2!<br /><br />De enda känningar som jag har kvar nu av sista cellgiften är:<br /><br />- Svamp i munnen och en tunga som dammar när jag pratar. Jag är helt otroligt torr i näbben och svampen har gjort min tunga till en raggsocka á la Lillstrumpa! Av någon anledning så är kall glass mot raggsockan en himmelsk upplevelse!<br /><br />- Ont i leder, skelett och muskler. Nacken är värst.<br /><br />- Mensen kommer och går utan schema. Just nu verkar det som om den vill hoppa över en månad och jag är inte den som protesterar precis.<br /><br />- Tröttheten. Vissa dagar är bättre och andra sämre. Idag är en pigg dag.<br /><br />Den 13:e maj ska jag in och prata med kirurgen som ska operera bort mitt bröst. Sambon ska med. Jag är lite nervös och vet inte riktigt vad jag ska fråga om.<br /><br />Då får jag nog mitt operationsdatum.... Nu närmar det sig med stormsteg!<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-7090376652934083905?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-17847749973492639112009-05-05T19:17:00.002+02:002009-05-05T19:23:12.501+02:00Nu har jag haft feber ett par dagar och käkat penicillin.<br /><br />Jag tog blodprover i måndags och det visade sig att jag har lite för låga vita blodkroppar, så jag fick dubbla dosen penicillin. Jag har varit feberfri idag, men för en stund sedan hade jag 37,7 - räknas det som feber?<br /><br />Imorgon ska jag ta nya blodprover - leukocyter, trombocyter, neutrofila, hb och så även en snabbsänka för att se om min infektion är bakteriell eller inte...<br /><br />Febern hör inte till cellgifterna utan är en infektion av något slag. Eftersom jag hade låga vita blodkroppar, så fick jag ta penicillin så att inte infektionen skulle utveckla sig till lunginflammation eller något sånt.<br /><br />Förutom feber-grejen så känner jag mig oförskämt bra. Ont i ryggen, bröstkorgen och nacken förstås, men inte på långa vägar som förra cellgifts-omgången.<br /><br />Håll tummarna för bra blodvärde imorgon!<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-1784774997349263911?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-42414337395433272802009-05-03T13:31:00.002+02:002009-05-03T13:34:01.216+02:00Tavenic i sju dagar och så ska jag ta blodprov i början på nästa vecka, så att värdena är okej.<br /><br />Lagom ont i kroppen. Inte det jävligaste alltså.<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-4241433739543327280?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-15045177929911490812009-05-02T19:26:00.003+02:002009-05-02T19:28:50.290+02:00Feber och ont i örat! Jag har ringt in till onkologen och väntar på att doktorn ska ringa.<br /><br />Kanske får jag penicillin - kanske inte, men det är väl bäst att ringa experterna, va?<br /><br />Jag skriver sen när jag vet mer....<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-1504517792991149081?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-49427487952012219102009-04-29T17:29:00.002+02:002009-04-29T17:31:42.735+02:00Sista cellgiften är avklarad och picc-linen är utdragen. Kvar finns bara röd, irriterad hud och ett pyttesår där slangen har suttit! Hurra!<br /><br />Nu är jag rödmosig som värsta försupna jultomte i snöyra och ska gå och lägga mig ett tag.<br /><br />Jag skriver mer en annan dag!<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-4942748795201221910?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-12922989243040896832009-04-28T20:30:00.002+02:002009-04-28T20:57:55.226+02:00Det har varit en jobbig natt.... L kom in till oss vid halv tolv-snåret och grät och höll sig för örat.<br />4 timmar senare hade vi ännu inte somnat, trots alvedon, handtryck mot örat och ett idogt skiftande av sovställning.<br /><br />När vi likt Guldlock (i sagan om Guldlock och de tre björnarna...) hade provat samtliga sängar i huset fastnade vi till slut på A:s säng (A hade för länge sedan sömnvinglat sig in till vårt sovrum när han vaknat av L:s gråt och låg och sussade sött bredvid sin pappa).<br /><br />Där somnade vi till slut vid halv fem på morgonen och skulle helt klart kunnat sova mycket längre än till sju (!!!!), men jag var tvungen att gå upp då, eftersom jag skulle iväg till vårdcentralen och lämna några rör blod för provtagning.<br /><br />Behöver jag skriva att jag har dåsat runt här idag som värsta Scooby Doo-zombien? Nä, antagligen inte, men jag skrev det ändå för att liksom understryka hur jäkla trött jag har varit idag!!!!<br /><br />Iväg till vårdcentralen och lämnade blod alltså. Där stod jag och stampade ihop med samma bunke pensionärer som jag träffar där varje gång - och hängde på låset som om vi köade till ett biljettsläpp till Rolling Stones eller nån....<br /><br />Labb-damerna var stränga idag och släppte inte in nån förrän närmare halv nio och jag knuffades utanför dörren med två envisa äldre herrar....<br /><br />När jag äntligen - en aning tilltuffsad - kom därifrån, med säkerligen både digerdöds-bakterier och fågel-och svininfluensan hängandes i hälarna, var det dags att boka doktorstid för sonen.<br /><br />Tio över ett var vi där och visst har han öroninflammation, så nu varvar vi mina kortisonare med sonens Kåvepenin.<br /><br />Morfar tog med A på fotbollsträning och sedan mötte sambon upp på fotbollsplanen från jobbet och hämtade hem honom. Nu sover båda - och kanske sambon också... Han har inte kommit ner från nattningen ännu....<br /><br />24 kortisontabletter far fram i min kropp nu och imorgon förstärker jag styrkan med 12 nya friska piller.<br /><br />Imorgon är dagen D - sista cellgiftskuren! Något jag både firar och oroar mig inför. Blåser såklart i partytutan och spottar ut girlanger, eftersom det är SISTA CELLGIFTEN, men ängslas lite med oro i magen över att jag nu ska stå utan mina bästa försvarare mot fienden!<br /><br />Hoppas nu bara att fienden är besegrad och bara ska få sista nådastöten av operationen och strålningen.....<br /><br />MEN, imorgon är en GLAD DAG! Jag tränger undan oros-tankarna och tar fram alla partytutor, partyhattar, girlanger och ballonger jag har och sprider ut en massa små irriterande konfettistjärnor i kulörta färger överallt!<br /><br />När jag går ifrån onkologen imorgon har jag klarat av 6 stycken cytostatika-kurer.<br /><br />Även om jag naturligtvis har alla ev biverkningar från sista kuren framför mig är det ändå en milstolpe och fan vet om jag inte ska köpa en tårta och fira....<br /><br />Så alla ni därute.... firar ni i tankarna med mig någon gång efter halv ett imorgon?<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-1292298924304089683?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-91290775911748576832009-04-26T16:22:00.004+02:002009-04-26T16:30:04.539+02:00Har haft en skön helg. Fint väder... och mycket trädgårdsarbete... för sambon... Jag har städat lite, vilat mycket och bara umgåtts med barnen.<br /><br />På onsdag är det dags för den sista cellgiftsbehandlingen!<br /><br />L är sjuk. Han har feber, är förkyld och har jätteont i huvudet, så han ska vara hemma från skolan imorgon. A är också ledig från dagis, så jag kan se fram emot en dag med full fart varvat med mycket mys.<br /><br />Jag är trött. Den här perioden har jag inte haft en enda energirik dag och det är extra jobbigt.<br /><br />Jag hade behövt städa huset, men jag orkar inte idag. Kanske imorgon.... Det hade i allafall varit skönt om det hade varit städat innan jag ska få nästa giftkur!<br /><br />Vi har fått tillökning i familjen - i form av en vandrande pinne! Sönerna är mycket stolta. Jag är väl inte lika exalterad...<br /><br />Det var allt för nu.<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-9129077591174857683?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-57237354632306306702009-04-22T17:11:00.003+02:002009-04-22T17:19:37.415+02:00Taxotere som spökar - hoppas jag....<br /><br />Jag har ont i ryggen, har början till någon inflammation i ögonen och är så jävla trött.<br /><br />Torra händer och fötter - trots att jag smörjer som tusan.<br /><br />Det är så jäkla skönt att jag ska på sista cellgiften om en vecka! Sen är det över och jag kan börja leva igen.... Även om jag ska gå igenom operation och strålning också förstås....<br /><br />Mitt ulliga hårfjun har börjat göra ont, så jag antar att det kommer att ramla av? Men jag har varit så glad över den tid som det har växt, har schamponerat noga och tagit väl hand om fjunen. Det har varit som en försmak på att håret faktiskt kommer tillbaka!<br /><br />Under ett lager av cellgift finns det där - slumrande - och bara väntar på att växa sig långt och fint. Det känns bra.<br /><br />Jag längtar efter MIG. Mitt gamla jag. Hoppas att JAG tittar fram när hela den här skiten är över!<br /><br />Idag har jag varit och fikat på jobbet. Jag har kopierat mitt sjukintyg - har blivit sjukskriven till och med augusti och sedan ska jag börja arbetsträna. Det känns skönt att ha ett datum då mitt liv börjar igen.<br /><br />Sen fick jag sjukersättning från Alecta. Tydligen ersätter de mig med 10 % av lönen efter 90 dagars sjukskrivning. Det är ju jättebra! Alltid välkommet med extra pengar!<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-5723735463230630670?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-15324263964331496292009-04-21T12:35:00.002+02:002009-04-21T12:45:26.308+02:00Jag sover som en klubbad säl igenom nätterna i vanliga fall, men i natt vaknade jag med ett ryck efter en dröm.<br /><br />I drömmen fick jag reda på att jag skulle dö, men det var egentligen inte det läskiga. Det läskiga var att jag var helt tillfreds med beskedet. Jag accepterade att jag skulle dö och tyckte att jag var färdig med livet.<br /><br />När jag vaknade protesterade jag vilt i tankarna. Jag är inte alls tillfreds med ett sånt besked! Jag är definitivt inte redo att kasta in handduken, att sätta tofflorna eller stämpla ut!<br /><br />Vad betydde den drömmen egentligen?<br /><br />Jag började tänka alla om-tankar.<br /><br />Tänk om jag får återfall....<br />Tänk om jag redan nu har aggressiva jävla cancerceller överallt...<br />Tänk om jag inte får vara med när mina barn växer upp....<br /><br />Jag fick ångest, helt enkelt - och inser att nu kommer alla dessa tankar i kapp mig.<br /><br />Nu är det så fullt i den tänkta garderoben att alla blåa paket knuffar upp dörren och ramlar ut ovanpå mig.<br /><br />Jag ska kämpa mig upp givetvis, men just nu är det nog bäst att jag försöker sortera bland paketen innan jag tränger ihop dem i skåpet igen.<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-1532426396433149629?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-69449424463816526322009-04-20T11:43:00.002+02:002009-04-20T11:47:59.866+02:00Igår eftermiddag när jag gick förbi spegeln såg jag en tvättbjörn... Det var jag, visade det sig sen.<br /><br />Jag har mörka, röda, vistna och svullna påsar under ögonen. Jag vet inte om det är tröttheten eller om det är kortisonet eller om jag från och med igår faktiskt ser ut såhär.....<br /><br />Operation "Concealer" har tagit sin början....<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-6944942446381652632?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-40609698351792019202009-04-18T10:40:00.002+02:002009-04-18T10:56:14.934+02:00Idag känns det bra. Trött, slapp och ont i leder och muskler, men bra psykiskt.<br /><br />Jag och syrran ska iväg och köpa gödning, blommor och lite annat smått och gott och jag har för dagen matchat min svarta kofta och vita topp med en buff med samma färger.<br /><br />Sminket sitter på. Jag har fått börja lägga en tjock rand brun ögonskugga längs med ögonfransraden - både uppe och nere - för att jag har så glesa fransar numera. Om jag inte sminkar mig, så ser jag ut som en sjuk Christoffer Reeve.....<br /><br />Jag har börjat kämpa med mina extra-kilon. Man kan visst både gå upp i vikt och ned i vikt när man får Taxotere - och med min otur så går jag naturligtvis upp i vikt....vad annars???<br /><br />Vi har en liten damm precis utanför vårt hus och nu när det har blivit vår så har vi fått besök av ett gräsandspar. Barnen älskar det och springer ut så fort de ser att paret vaggar upp till vår tomt. Precis vid tomtgränsen bjuds det på torrt, gammalt bröd och när måltiden är uppäten kvackar de ner till dammen igen. Jag älskar att bo såhär!<br /><br /><em>Jag läste på text-tv att bland bröstcancerpatienterna lever 88% fortfarande efter 5 år! Det är ju jättebra och naturligtvis tar jag detta till mig och tänker plussa på mig där och höja procenten lite till. </em><br /><em></em><br /><em>En bra inställning hjälper mycket - i allafall rent psykiskt! Jag tänker inte låtsas som om jag inte är rädd att jag ska tillhöra den andra delen av procentsumman - jag är skiträdd. Men, den rädslan och den ångesten åker ner i ett blått paket och så in i garderoben.</em><br /><em></em><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-4060969835179201920?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-33188734275016129522009-04-15T14:10:00.002+02:002009-04-15T14:26:01.863+02:00Solen lyser på skitiga fönster och bildar rutmönster i golvet i köket. Det luktar nyskurat golv och kaffedoft.<br /><br />Dörren öppnas och in kommer äldsta sonen och slänger sin skolväska på tvättmaskinen.<br /><br />Syrran är här och vi dricker kaffe och pratar. L äter mackor och dricker mjölk och springer sen ut i trädgården och sparkar fotboll.<br /><br />Vi skrattar och pratar. Sonen tittar in emellanåt och sträcker armarna upp i segergest.<br /><br />Jag hämtar A på dagis. Han och en kompis samlar arga skogsmyror i en balja under skratt och stoj. De har kepsar båda två och ser så friska och kavata ut att jag blir full i skratt.<br /><br />Sambon ringer och hör vad vi ska äta till middag.<br /><br />Det är vår och det är vardag. Idag finns ingen cancer.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-3318873427501612952?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-55089658508601819012009-04-13T12:27:00.002+02:002009-04-13T12:39:28.076+02:00Jag har varit på väg till helvetet, men hann vända innan - en bit innan.<br /><br />Jag har haft värre ont den här gången. Skelettet, huvudvärken, svettningarna och frossan har känts av mer än förra gången.<br /><br />Jag haltar fortfarande och det spränger och kryper i mig, men jag är definitivt på väg tillbaka!<br /><br />Påsken har spenderats hos mina föräldrar. De har pysslat om mig, tagit hand om mig och servat mig och jag har mest bara legat och tagit plats. Det har varit guld värt!<br /><br />Pojkarna och sambon har varit i Småland i en stuga ihop med min svärmor och svägerska och deras familjer och fiskat och påskat sig!<br /><br />Nu har det gått drygt fyra månader med cancern i första rummet och det är klart att barnen, sambon och jag känner av det och känner oss slitna och trötta. Sambon får ju dra det tyngsta lasset här hemma när jag bara ligger och har ont. Barnen tycker att det är jobbigt att jag ibland inte ens orkar sitta uppe och spela Yatzi.<br /><br />Vi tröstar oss med att det "bara" är några veckor till, men inser samtidigt att familjelivet och sambolivet tar skada av en sån här situation. Vi får nog lägga mycket energi och kraft på att hitta tillbaka till livet och till oss själva igen när allt det här cancerskitet är över.<br /><br />Jag skriver mer en annan gång.<br /><br />Kram på er sålänge! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-5508965850860181901?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-89017972301286139542009-04-08T21:01:00.003+02:002009-04-09T18:26:04.466+02:00Jo, doktorn kände och klämde och kunde inte hitta tillstymmelse till tumör i bröstet och inga körtlar i armhålan!!!!! Naturligtvis finns cancerceller kvar och operationen ska göras, men jag tycker ändå att detta är värt att fira!<br /><br />Dessutom så sa han att när tumören har reagerat så starkt på cellgiften att den har försvunnit, så är det ett gott tecken! Och detta är en doktor som säger rakt ut vad han tycker - oavsett om det är bra eller dåligt!<br /><br />Jag är så glad!!!!<br /><br />Mina prover var jättebra. För att fortsätta hålla mina värden uppe, så får jag den förhatliga vita blodkroppssprutan imorgon, men det får jag ju ta....<br /><br />Dessutom tog de blodprov på mig och ska sätta igång med genundersökningen, dvs undersöka om jag bär på bröstcancergenerna BRCA1 eller BRCA2.<br /><br />OM jag har BRCA1, så har jag stor risk att få bröstcancer i även det nu friska bröstet och dessutom 50% risk att få äggstockscancer!!!! Så skulle den jävla genen finnas hos mig, så opereras dessutom både det friska bröstet samt äggstockarna bort i förebyggande.<br /><br />OM jag har BRCA2 så innebär det att även mina söner kan få bröstcancer, men där finns det ingen förhöjd risk för mig att få äggstockscancer. Det friska bröstet tas bort.<br /><br />Den operation som jag ska göra i slutet av maj innebär att det sjuka bröstet tas bort. Det högra bröstet rör de inte i detta läget.<br /><br />Det som talade för att jag har BRCA1-genen är att min tumör är HER 2-negativ och hormon-negativ och så tyckte jag att han sa E-negativ (vad nu det innebär...). Så ser tydligen mönstret ut för de tumörerna som dyker upp när man har den här genen.<br /><br />Det som talar emot är att jag inte har någon närma i släkten som har eller har haft bröst- eller äggstockscancer. Detta är ju väldigt märkligt, eftersom man tydligen har jättestor risk (tyckte han skrev 50-80%) att få bröstcancer när man väl har genen. Det kan ju vara så att min pappa är bärare (män får inte bröstcancer av BRCA1-genen, men kan vara bärare och skicka den vidare till sina döttrar), men det innebär ju också att isåfall bör ju min farfar också haft genen och hans pappa i sin tur....eftersom ingen av kvinnorna som vi vet har haft bröstcancer.<br /><br />Min högst amatörmässiga känsla är att jag INTE bär på någon gen utan att jag bara har haft en jävla otur, helt enkelt som har först och främst tillhört 1 av 10 kvinnor som får bröstcancer och sen dessutom tillhört den 1-2% av de här 10% som får den under 35 års ålder!<br /><br />Jag kan leva med den oturen och hoppas att jag inte har någon jävla bröstcancer-gen!<br /><br />Nä, nu ska jag inte svära - det är ju en firardag idag! Tumören är borta och jag har bara EN enda cellgiftsbehandling kvar!!!! <em>(Firar, firar - med tänkt partyhatt och sån där blåsmojäng som tjuter och rullar ut sig!)</em><br /><br />Nu inväntar jag taxbetten - rödmosig och kortisonsvullen som jag är!<br /><br />Kram på er! Så glad jag blir att ni kommenterar och orkar läsa mitt dravel!<br />A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-8901797230128613954?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com17tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-66524014590049985842009-04-07T22:07:00.003+02:002009-04-07T22:21:09.052+02:00Japp, nu har jag laddat upp med kortison inför morgondagens femte behandling!<br /><br />Som fågel Fenix ska jag lyfta från askan...(påsktema, tänkte jag.... fågel=kyckling...) och bli dålig först och sedan bli så frisk, så frisk, så frisk!<br /><br />Idag drabbades jag av en sån enorm trötthet att jag bara somnade i soffan, som en klubbad säl, efter inhandlingen av påskäggen till mina bortskämda små illbattingar...<br /><br /><em>Trots Skattkammarön, Lalandia och Skånes Djurpark, så får mina små älsklingar "inte göra nåt roligt - nångång!!!!" Dessutom är det "tråkigt hemma för du e bara sjuk och trött"....</em><br /><em></em><br /><em><strong>Men påskägg har den tråkiga mamman fixat till de små (påsk)lammen. Hrmpf!</strong></em><br /><em></em><br />Jag har också varit en runda på Vårdcentralen och tagit blodprov - <em>peppar, peppar, kattafan - att de är bra, så jag får behandling imorgon!</em><br /><em></em><br />När jag skuttar ifrån onkologen imorgon, så har jag bara <strong>en</strong> futtig behandling kvar och jag funderar starkt på att dansa till parkeringen, likt en kärlekskrank Laila mot sin Niclas....fast i mitt fall - en skallig, trött åttioåring mot en måttligt road sambo.....<br /><br />Tolv kortisonare till imorgon bitti och sen är jag fulltankad och redo inför Taxoteren!<br /><br />Jag är säkerligen inte lika tuff imorgon och följande vecka, men sen, sen är jag på gång igen!<br /><br />Glad Påsk på er - och käka lite (läs mycket) godis för mig oxå!<br /><br />Kram A-K<br /><em></em><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-6652401459004998584?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-34146716520336603672009-04-06T15:19:00.004+02:002009-04-06T15:42:31.134+02:00<a href="http://2.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/SdoGWWO4qlI/AAAAAAAAAC0/vAkqaNqaH34/s1600-h/vargen.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5321572890686564946" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 92px; CURSOR: hand; HEIGHT: 116px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/SdoGWWO4qlI/AAAAAAAAAC0/vAkqaNqaH34/s320/vargen.jpg" border="0" /></a> Imorse, innan jag hann tänka på hur trött jag alltid är nuförtiden, så hävde jag ur mig till nymornade barn att vi skulle åka till Skånes Djurpark.<br /><br />Sagt och gjort - efter ett kaffebälande som hade platsat i Guinness Rekordbok, begav vi oss iväg till detta underskattade utflyktsmål.<br /><br />Barnen har varit där tusentals gånger, men skuttar ändå lika förväntansfulla ur bilen och småspringer till entrén varenda gång vi kommer dit.<br /><br />Det mysigaste är den medhavda matsäcken. Den ska gärna avnjutas direkt efter sälarna - som idag visade upp en bedårande vit sälkut - och överblivna smulor ska kastas åt hungriga svanar, gräsänder och diverse andra nyfikna fjäderfän.<br /><br /><em>Jag håller mig och min rumpa på behörigt avstånd från svanarna. Min syster blev jagad av en när hon var liten (svan - inte rumpa!). Den sprang efter henne och bet henne i häcken! Det är lömska djur, de där fjäderbeklädda monsterna!</em><br /><br />Det bästa för en sliten, cellgiftstrött tvåbarnsmamma är Tarzan-banan. Idag fick de klättra, balansera och gå armgång två gånger, medan jag tacksamt satt på bänken mittemot med solen i ansiktet. Härligt!<br /><br />Ungefär två timmar senare befann vi oss vid visenterna; barnen fortfarande med spring i benen och jag mer och mer benhasande och med tungan dragandes i asfalten.... Herregud, vad jag har dålig kondis nuförtiden. Jag flåsar och pustar värre än Stora Stygga Vargen när han ska blåsa ner de tre små grisarnas hus.<br /><br />Nu håller jag på att tvätta. Barnen är ute och skjuter prick med vattenpistol. Det är vår!<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-3414671652033660367?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-68285484372968924982009-04-05T18:20:00.002+02:002009-04-05T18:38:27.599+02:00I helgen har vi varit på Lalandia och busat hela helgen. Mjäe, jag har mest tagit det lugnt och bara varit, men sambon och barnen har busat och badat. Det har blivit många skratt och mycket mys. En helg för avkoppling!<br /><br />Jag var inte den ende som kom påklädd och med huckle in i badlandet. Det var jag, ett par förvirrade pensionärer (mjäe, de hade kanske inte huckle, men de kunde ha haft det...) och så en och annan muslim!<br /><br />Vädret har varit kanonfint och vi har tagit små korta promenader - bara att få sol i ansiktet känns ju otroligt härligt!<br /><br />Batterierna är inte laddade med energi, men väl med familjemys - och det är inte illa, det heller.<br /><br />Trött är jag och har varit hela helgen. Jag skulle kunna sova hela natten och hela dagen och ändå vaknat upp och varit förlamande trött. Konstigt.<br /><br />På tisdag börjar jag att ladda upp med kortisontabletter inför onsdagens femte cellgiftskur. Jag bävar lite inför biverkningarna, men inser samtidigt att det är bättre att ta tjuren vid hornen och få gjort skiten än att gå och vänta på det!<br /><br />När onsdagen är över så har jag ju bara en enda (!) cellgiftskur kvar och det känns nästan lite overkligt.... Jag vågar liksom inte riktigt ropa hej ännu..<br /><br />Sambon är ledig på onsdag och är med som moraliskt stöd när jag cellgiftar mig och det är fantastiskt skönt att ha honom där. Det är psykologiskt viktigt....att vi gör det ihop liksom.<br /><br />Barnen har ju påsklov, så de ska lämnas till farmor och leta efter påskharen hos henne ett par dagar. Det är lite mixade känslor det där, med att lämna bort barnen.<br /><br />Samtidigt som jag är trött och behöver vila, så saknar jag ju dem enormt mycket när de inte är här. Fast å andra sidan så har de ju roligare hos farmor när jag inte mår så bra.<br /><br />Rapport biverkningar ang första kuren Taxotere: Nu kan jag lägga till torrsprickor under tumnagel! Det gör så jäkla ont. Jag har köpt Helosan-salva och den smörjer jag tummen med och lindar in i ett plåsterpaket - det blir lite bättre...<br /><br />Sen undrar jag om cyto-hjärnan är i sitt esse.... När vi var ute på en av våra promenader så pekade jag bort mot en hage och sa till barnen: - Titta på de små hästarna! Barnen och mannen såg helt oförstående ut och det med rätta, eftersom jag pekade bort mot en massa getter!<br /><br />Jag kunde ha svurit på att det var såna små söta hästar som gick omkring i hagen och betade.... Jag skyller på cellgiften....<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-6828548437296892498?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-65476658521748499142009-04-03T11:00:00.003+02:002009-04-03T11:18:16.613+02:00Imorse när jag satt framför teven - som vanligt - med en kopp kaffe och A tjatande bredvid mig om att vi skulle ut och hoppa studsmatta....(A förstår inte att jag är trött.... och går runt som en Duracell-kanin och tjatar, tjatar och tjatar...), så fastnade jag på Malous efter tio.<br /><br />Där pratade de om en bok, som jag har tänkt att jag skulle läsa som heter "Livet kan inte vänta". Den handlar om tre kvinnor med obotlig cancer. En av de där kvinnorna, Sabina, hade en blogg tills för några dagar sedan då hon gick bort; <a href="http://mittlivsabina74.blogspot.com/">Sabinas kamp</a>.<br /><br />Jag följde den bloggen slaviskt och jag blev så ledsen när jag läste att hon hade dött.<br /><br />På "Efter tio" satt två släktingar till en annan av kvinnorna; Hanne. Hon dog för ett år sedan av sin bröstcancer, som hade spridit sig vidare till skelettcancer. Innan hon dog fick de reda på att hennes syster, som nu var i Malous teve-soffa, också hade fått bröstcancer.<br /><br />Hur som helst, jag blev så tagen av deras historia och kunde identifiera mig med deras bilder av sjukhus-sängar, cellgiftsdropp och huvudsjalar, att jag blev helt ledsen. Stora tårar rann ned på mina kinder och jag var ledsen, inte bara för deras skull utan också för min egen.<br /><br />Jag har bröstcancer - det är fan inte klokt!<br /><br />Systern hade opererat bort det friska bröstet också, eftersom det fanns en stor risk att få tillbaka cancern i det. Deras cancer är ärftlig - de är alltså bärare av någon av de där generna.<br /><br />Jag vet inte om min är ärftlig. De har inte gjort någon utredning på mig ännu. Ska jag förutsätta att min är ärftlig och därför ta bort även det friska bröstet eller ska jag låtsas som ingenting??<br /><br />Utredningen kommer säkert inte att göras förrän operationen är över. Ska jag då vänta på den eller ska jag kräva att de tar det andra bröstet samtidigt?<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-6547665852174849914?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-77539790925872209612009-04-02T15:59:00.002+02:002009-04-02T16:05:32.310+02:00<a href="http://4.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/SdTF_pZbeQI/AAAAAAAAACs/l3ShZmUBl9w/s1600-h/tr%C3%B6tter.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5320094757066340610" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 116px; CURSOR: hand; HEIGHT: 116px" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/SdTF_pZbeQI/AAAAAAAAACs/l3ShZmUBl9w/s400/tr%C3%B6tter.jpg" border="0" /></a>Oj, idag är jag så trött, så trött....<br /><br />Imorse gick jag en lång runda i solskenet, men det straffar sig nu.... Jag är helt totalt tömd på energi och till barnens förtret orkar jag bara ligga i soffan.<br /><br /><br /><br />Det verkar som om den här tröttheten blir värre och värre.<br /><br /><br /><br />Nä, nu ska jag tillbaka till sofflocket och lägga mig under en filt och försöka få ut något mönster av alla de där svarta prickarna som dansar framför ögonen på mig....<br /><br /><br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-7753979092587220961?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-81528256755960839442009-04-01T08:46:00.003+02:002009-04-01T08:54:42.589+02:00Idag har jag redan hunnit lura både sambon och föräldrarna!<br /><br />Sambon lurade jag med att det snöade hemma och föräldrarna med att L hade studiedag och frågade om de kunde komma och passa honom. Alla svalde de betet! Hihi!<br /><br />Tröttheten blir värre och värre. Jag vet inte om det har med blodvärdet att göra eller om det är så att kroppen är sliten av alla cellgifter.....<br /><br />Har börjat fundera på strålningen - måste man vara sjukskriven då oxå, eller orkar man börja jobba då? Går man tillbaka till jobbet som om inget hade hänt eller börjar man med, typ halvtid för att känna sig för?? Blir man trött av strålningen?<br /><br />Jag längtar till jobbet och till vardagen igen, med allt vad det innebär. Däremot inser jag att jag behöver tonvis med energi först och det är något som jag inte har idag.<br /><br />Kanske får man tillbaka orken när cellgiftsbehandlingarna är slut? Hur pass jobbig är operationen? Har man ont länge efteråt?<br /><br />Idag sa A att han tyckte att jag var finare med hår. Hihi, ja - inte hade det varit den här "frisyren" om jag själv hade kunnat välja.<br /><br />Däremot har det börjat växa mer och mer nu och jag står häpen inför alla mina fjun på huvudet! Den här cellgiften har oxå håravfall som biverkning, men mina hårstrå trotsar och växer....<br /><br />Det är bra - trotsa på! Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-8152825675596083944?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-72249370966553381002009-03-31T11:59:00.002+02:002009-03-31T12:14:39.338+02:00Idag skulle min farfar fyllt 83 år - om han hade levt...<br /><br />Han gick bort i lungcancer 1996, någon månad innan han skulle ha fyllt 70 år. Alldeles för tidigt.<br /><br />När barnen kommer hem ska vi ta en tur till kyrkogården och hälsa på både farfar och farmor.<br />Jag har inte varit där sedan jag blev sjuk.<br /><br />Jag har precis varit på jobbet ett par timmar. När jag kom hem var jag helt slut och låg och flämtade som en blåsbälg på soffan. Att tänka och koncentrera sig är tydligen inte en självklarhet när man har cytohjärna!<br /><br />Nu är hela hemmet fullt av tuppar, kycklingar och flygfärdiga trollpackor. A och jag pyntade igår med både köpta och hemmagjorda påskalster och nu finns de både här och där, i alla former och färger.<br /><br />Ute skiner solen och det känns som vår!<br /><br />L cyklade till skolan i morse - alldeles själv; stolt över ansvar för cykelnyckel. A tog sparkcykeln till dagis, glatt pratandes om dagiskompisarna och deras upptåg och jag halvsprang bredvid.<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-7224937096655338100?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-55777132140323535712009-03-30T10:43:00.003+02:002009-03-30T11:05:10.982+02:00Upp som en sol.... Humöret går upp och ned. Idag är det upp.<br /><br />A har en kompis hemma och de leker "Star Wars". L är i skolan. Jag ligger på soffan och softar lite, med ena örat koncentrerat på teven och det andra på leken däruppe....<br /><br />Igår städade jag lite och putsade t om lite fönster. Idag känns det skönt att det är gjort.<br /><br />Imorgon ska jag till jobbet. Det ska bli skönt att komma dit igen och träffa arbetskamraterna; om än bara på fika...<br /><br />Vi har kollat lite på resor på nätet, men innan vi bokar måste jag dubbelkolla med doktorn, så att jag verkligen kan åka iväg utan problem efter strålningen.. Någon som vet?<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-5577713214032353571?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-15517031142552570442009-03-28T19:32:00.002+01:002009-03-28T19:55:16.487+01:00Ju längre tiden går desto mer saknar jag mitt hår. Det kan ha något att göra med att jag numera har lite ludd på skallen; ljust, glest och luddigt hårfjun.<br /><br />Det fanns en tid i mitt liv då mitt hår var min allra käraste kroppsdel. Jag tyckte aldrig om min näsa, mina ögon såg sömniga ut, mina lår var tjocka, rumpan stor, men mitt hår var fint. Mitt hår och mina ögonfransar.<br /><br />Mitt hår är borta och mina ögonfransar har blivit glesa. Kvar har jag bara allt det där andra, som jag sedan så lång tid tillbaka har slutit fred med.<br /><br />Jag vet, håret kommer tillbaka (<em>i de allra flesta fall</em>, läste jag förfärat i broschyren om cellgift..), men ibland är det riktigt jobbigt att känna sig annorlunda.<br /><br />Ibland är det urtrist att dra på sig en buff om huvudet och sminka sitt kortisonsvullna ansikte.<br /><br />Ibland tycker jag att det är jättejobbigt att slå ifrån mig alla dessa nyfikna och närgångna blickar. Att skaka av mig och låtsas som om jag inget märker när folk vänder sig om och tittar på mig.<br /><br />Visst, mitt utseende skriker <em>cancer</em> och jag vet att folk inte tittar för att göra mig obekväm. Jag vet att de tycker synd om mig och undrar, men ibland orkar jag bara inte.<br /><br />Det finns tillfällen då jag har lust att chockera; att gå ut utan buff om skallen och visa mig som jag ser ut. Det finns gånger då jag har lust att skrika <em>"Jag har cancer och har just fått cellgift, din jävla idiot"</em> i telefonen till försäljare som undrar om de stör.<br /><br />Det finns också gånger då jag helst vill gömma mig inomhus och inte visa mig. De gångerna skäms jag för mitt utseende. Skäms för ollonskallen, skäms för de svullna ekorrkinderna och skäms för att jag är sjuk helt enkelt.<br /><br />Idag var jag en helt vanlig mamma som tittade på sonen när han spelade fotboll. Föräldrarna i laget vet om att jag har cancer och har sett mig så många gånger nu med min buff att de inte längre reagerar.<br /><br />Idag glömde både jag och sambon att det är en annan tid nu; en tid med cancer, och vi åkte direkt hem och bokade en helg till Lalandia. En helg att umgås med familjen och njuta innan jag får nästa cellgift.<br /><br />Nu är det snart dags för nästa cytostatika-kur. Jag får den mitt i påsklovet och barnen och sambon ska åka iväg ett par dagar och hälsa på min svägerska och hennes familj, som har hyrt en stuga.<br /><br />Själv ska jag husera hos mina föräldrar. Jag kunde ha varit hemma, men när man mår dåligt så är det så skönt att ha någon som tycker lika synd om en som man själv gör - och då är det bra med sina föräldrar!<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-1551703114255257044?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-2112887509579085512009-03-27T12:53:00.002+01:002009-03-27T13:17:20.746+01:00Idag är en stor dag för L och hans mamma. Idag har nämligen L cyklat till skolan själv och därigenom fått ansvar för cykelnyckel.<br /><br />Om några minuter ska han komma hem - stolt cyklandes förhoppningsvis. Om det inte är så att samme L lyckats glömma stänga ryggsäcksfacket och blivit av med nyckeln... Då kommer han troligtvis gåendes och något slokörad....<br /><br /><strong>I posten idag låg en kallelse till strålning!</strong> Den 1 juli ska jag genomgå min första strålning! Det är en sån milstolpe för mig! Nu kan jag liksom se slutet på skiten.<br /><br />Någon dag innan (24/6) ska jag in till strålningsenheten för <em>fixering</em> och <em>CT</em>....<br />Är lite osäker på vad detta är, men jag antar att CT:n görs för att säkerställa rätt strålningsställe? Men vad är fixering??<br /><br />Så min plan för v 27-31 är strålning varenda vardag - goodbye semester!<br />Sambon <em>tröstade</em> mig med att han och barnen kunde åka till Mallis istället... Grrrrr.<br /><br />Nu ska jag leta resor på nätet.... Ja, inte till sambon och pojkarna....utan till hela familjen i september.<br /><br />Då är jag färdigbehandlad och då ska vi iväg och fira att den här perioden är över! Åhhhh, vad jag längtar!<br /><br />Taxen har gett med sig! Och nu med facit i hand, så har jag inte fått särskilt många bett av hundjäkelen.<br /><br />Att förvänta sig inför nästa Taxotere-behandling:<br /><br />- efter ca 2-3 dagar få ont i hela skelettet - först jävligt och sen bli gammal trött käring.<br />- förstoppning och sen diarré - det där poffet....<br />- nageltrasning<br />- svettningar<br />- tröttheten<br /><br />Skelettsmärtor, de riktigt jävliga, höll i sig i ungefär 2 dagar. Sen blev det hanterbart och gammal käring-smärtor.<br /><br />Back on track någotsånär, om man bortser från tröttheten, ca 9 dagar senare....från cellgiftsdatum.<br /><br />Den andra cellgiften - EC - som jag fick innan, var värre med illamåendet.<br />Taxoteren - är värre med skelettsmärtorna.<br /><br />Men det blir nog jämt lopp dem emellan. Jäkla doktor som skrämde mig med pratet om skärselden! Så farlig tyckte jag definitivt inte att den var.<br /><br />Ska bli kul (fel ordval...) att se hur min bröstsyster Monne upplever sin Taxotere....<br /><br />Jag är glad. Det är vår i luften, sonen kom hem med cykel och cykelnyckel (!), det är fredag och jag har fått datum för strålning!!!!!<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-211288750957908551?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-19057354536706628932009-03-25T16:33:00.004+01:002009-03-25T16:50:53.211+01:00<a href="http://3.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/ScpSOmr00SI/AAAAAAAAACk/aCaD0QYmfkg/s1600-h/tax.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5317152720920301858" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 121px; CURSOR: hand; HEIGHT: 85px" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/ScpSOmr00SI/AAAAAAAAACk/aCaD0QYmfkg/s320/tax.jpg" border="0" /></a><br /><div>Okej, nageltrasning kom som ett brev på posten. Jag har ändå oljat in, filat ned och målat med skyddande genomskinligt nagellack, men det räckte tydligen inte.....</div><br /><div></div><div><em>Det fina nagelskydds-kitet fick jag från onkologen, innehållande ovanstående produkter och en informationsfolder där det stod om Taxoteres inverkan på naglarna.</em></div><br /><div></div><div>Den värsta smärtan är över! Jag har lite ont i revbenen och i min högra stortå, men inget att tala om; så då gör jag inte det heller....</div><br /><div></div><div>Tröttheten är kvar och det känns som om någon skyfflat in ett helt lass sand under ögonlocken på mig, så jag går omkring som en zombie. Idag orkade ändå zombien att sminka sig, så jag ser det som ett stort framsteg!</div><br /><div></div><div>A fick trippel-vaccination + stelkramp igår. Idag är han lite låg och gnällig. Det värker i armen och han ser sliten ut. Ingen dagis imorgon, månne?</div><br /><div></div><div>Imorgon ska jag iväg till vårdcentralen för omläggning av picc-linen. </div><br /><div></div><div>Eftersom jag fick den där vitablodkropps-sprutan så slipper jag åka dit i tid och otid för att ta blodprov. </div><div>Enligt doktorn ska mina blodvärden ligga uppe på en bra nivå under mesta delen av perioden och då räckte det tydligen om jag kollar hela blodstatusen dagen innan nästa cellgift.</div><br /><div></div><div>Svettningarna är kvar och jag svettas varmt och kallt omvartannat, men jag antar om det är allt vad "tax-bett" jag får, så ska jag nog vara tacksam.... eller tax-sam...<em>hihi - jag var tvungen...</em></div><br /><div><em></em></div>Kram på er! A-K<br /><div></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-1905735453670662893?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-20932336353498940092009-03-24T17:31:00.003+01:002009-03-24T17:50:27.866+01:00Jodå, likt ett framrusande, lätt haltande... ånglok for jag fram och skrek och hade mig på äldste sonen för en stund sedan. A hade slagit honom med leksakssvärdet på benet varvid L tog skölden och slog allt vad han kunde med den smala änden på A:s skuldra, som sprack upp i ett sår med blå bultande svullnad runt om.<br /><br />När A lugnat sig lite fick han också en släng av sleven och jag tog både svärd och sköld ifrån dem!<br /><br />Jag håller på att bli galen! Blir galen på att vara här inne i huset i 24 timmar om dygnet, galen på bråkiga barn och galen på den här jävla sjukdomen som begränsar mig och gör mig till en dålig mamma!<br /><br />Framför mig ser jag familjen Annorlunda från teve, som på ett pedagogiskt och lugnt sätt hade satt sig ner på huk framför L och A och förklarat för dem båda att det är fel att slåss och göra varandra illa. Inget skrik, inget ånglokande och inget dåligt samvete. Bara kärlek och kramar.<br /><br />I vårt bråk kom inte kärleken och kramarna förrän arga mamman hade slutat att pysa rök ur öronen och L motvilligt gått med på att krama lillebror och de båda sagt förlåt.<br /><br />Nu sitter de med huvudena ihop och spelar Nintendo DS. Jag sitter och skäms och önskar Arga mamman all världens väg in i den tänkta garderoben.<br /><br />Jag har fått nog av min sjukdom, min trötthet och mina begränsningar. Jag är trött på cancer, sjalar, ollonskallar, picc-line, sjukhus och fan å hans mormor.<br /><br />Jag vill tillbaka till tiden då jag hade gissat att picc-line var någon sorts gasledning eller nåt; till den tiden när man kunde planera semestrar och utflykter; när jag orkade åka iväg och shoppa och inte blev trött av bara tanken.<br /><br />Tillbaka till den tiden då bröstcancer var något som drabbade andra och inte mig eller någon i min närhet.<br /><br />Jag vill tillbaka till tiden då jag var en bra mamma; en mamma som orkade hoppa studsmatta och jaga barnen runt med häxhår och häxnäsa. Tillbaka till den person/mamma/sambo jag var då.<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-2093233635349894009?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-704251274750092232009-03-23T09:30:00.002+01:002009-03-23T09:44:06.326+01:00I natt har jag sovit rätt så bra, faktiskt. Jag har fortfarande ont, men hanterbart.<br /><br />Än så länge så känner jag så här av Taxoteren:<br /><br />- ont i hela skelettet (känns inuti skelettet, ungefär som om skelettet ska brytas av)<br />- värk i knä, rygg, fingrar och tår (gammal tanta-krämpor)<br />- förstoppning och diarré (jätteont i magen i någon dag och sen poff (!)...ja, ni förstår själv....)<br />- ollonskallesvett (kall- och varm svettig omvartannat)<br />- trött, trött, trött<br />- beige (jag är beige utan färgskiftningar - över hela kroppen beige, liksom. Som om jag vore tecknad....)<br /><br />Det som är bra med denna cellgiften är:<br /><br />- inget illamående!!!!<br />- det tar 2-3 dagar innan biverkningarna sätter in<br /><br />Doktorn sa att om det skulle bli riktigt jävligt med biverkningarna; om jag t ex grät och skrek av smärta, så kunde jag få morfin utskrivet. Vanliga värktabletter hjälper inte, enligt doktorn.<br /><br />Jag, för det är nog väldigt olika, behöver inget morfin. Min smärta är hanterbar. Jag känner mig bara mörbultad och gammal.<br /><br />Nu när jag läser igenom vad jag skriver, så låter det som om jag har det riktigt jävligt - så är det inte. Jag ligger i soffan och dåsar, ändrar ställning, upp och går emellanåt och så tillbaka till soffan igen....<br /><br />Det känns tvärtom lite bättre idag än vad det gjorde igår.<br /><br />Mitt skäggstrå på hakan har förresten tackat för sig och gått till sällare jaktmarker. Se där ja, inget ont som inte för något gott med sig....<br /><br />Tack för era fina kommentarer och för att ni tänker på mig! Det betyder så mycket!<br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-70425127475009223?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-43918571171749858142009-03-22T15:31:00.002+01:002009-03-22T15:37:32.827+01:00Nu har de kommit! Jag har ont överallt! I hela skelettet, i ryggen, bröstet, knäna, nacken, armarna, benen och min högra stortå!<br /><br />Jag har inte sovit många minuter i natt. Så fort jag ligger mer än fem minuter i samma sovställning, så får jag ont och måste vända mig.<br /><br />Jag stelnar till som en gammal tanta och måste upp och röra mig emellanåt för att överhuvudtaget kunna böja knäna.<br /><br />Min tunga är full av svamp och det gör rejält ont när jag äter, tungan domnar bort emellanåt och så är det de där jäkla myrkrypningarna som håller på att göra mig galen!<br /><br />Men annars är det bra! Jag hör av mig när jag orkar!<br /><br />Kram A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-4391857117174985814?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-69923593346823139502009-03-20T09:22:00.002+01:002009-03-20T09:30:11.664+01:00Jag kan säkert inte ropa hej ännu, men än så länge så känner jag mig oförskämt bra. Trött, rödmosig och lite lite ont i ryggen och bröstkorgen, men inte alls som förra gången som jag tog den där jäkla vitablodkropps-sprutan.<br /><br />Ev. biverkningar beträffande Taxoteren kan jag nog förvänta mig att åka på imorgon. Doktorn sa att det tog 2-3 dagar innan jag skulle känna av den....<br /><br />Men då är då och nu är nu. Idag ska jag ta med sambon på en promenad i skogen och njuta av att jag faktiskt orkar det!<br /><br />Fortfarande stekhet på kinderna och frusen på ollonskallen!<br /><br />Jag skriver mer när jag vet mer....<br /><br />Kram på er och tack för att ni orkar läsa! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-6992359334682313950?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-22524985863234283252009-03-18T14:13:00.003+01:002009-03-18T14:15:34.012+01:00Idag har jag fått min fjärde cellgiftsbehandling - den första kuren Taxotere.<br /><br />Dessutom fick jag en ny sån där jävla vita blodkroppsspruta! Blä!!!!<br /><br />Just nu är jag rödmosig i ansiktet - man skulle kunna steka ägg på mina kinder, om man hade velat....<br /><br />Trött, trött och trött!<br /><br />Vi hörs när jag orkar skriva lite mer om ev. biverkningar!<br /><br />Kramar till er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-2252498586323428325?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-20452480176513524012009-03-15T16:49:00.002+01:002009-03-15T17:01:48.528+01:00Det är ett bra ord, tycker jag. Idag har jag hela kroppen full av just "jävlaranamma"!<br /><br />På onsdag får jag min 4:e cellgiftsbehandling. Det ska bli skönt att börja på den nya cellgiften, så slipper jag oroa mig för hur jag ska må. Då vet jag.<br /><br />Jag står ut. Jag orkar igenom, hela vägen.<br /><br />Och när jag har kämpat igenom all cytostatika - alla 6 behandlingarna - då har jag fyra veckor på mig att vila innan operation. Då ska jag njuta. Kanske åker jag och mannen till Ölands djurpark med barnen och sover över några nätter. Bara vi. Promenera, titta på djuren, åka karusell och bara vara. Tid för reparation av såväl kropp som själ.<br /><br />Åh, vad jag längtar tills efter cellgifterna. <strong>Jag orkar stå ut.</strong><br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-2045248017651352401?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-62057437324544845672009-03-14T12:55:00.002+01:002009-03-14T12:59:10.808+01:00Vi har haft en natt för oss själva - jag och sambon. En natt där vi bara har varit två i sängen. Inga söner har kommit en efter en och krupit ner under vårt täcke och puttat ned oss från sängen.<br /><br />Dessa söner har i natt legat och knuffats med mormor och morfar - och sambon och jag har sovit som ett par grisar. Kommer inte ihåg senast när vi hade morgonmys, några avsnitt av Lost på morgonen och så frukost framför teven.<br /><br />Nu ska jag tvinga ut sambon med ut på en promenad och sen ska vi hämta barnen.<br /><br />Kram A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-6205743732454484567?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-90258872217741683762009-03-13T20:55:00.003+01:002009-03-14T18:15:31.521+01:00Jag tjatar om och om igen om att jag är nervös inför nästa cellgift; Taxotere.<br /><br />Inte så konstigt om man läser vad FASS skriver om biverkningarna.....<br /><br />Läs och häpna!<br /><br /><span style="color:#000066;"><strong>Under pågående behandling på sjukhuset kan följande allergiska reaktioner (inträffar hos fler än 1 av 10 personer) inträffa:<br /></strong>• rodnad i ansiktet, hudreaktioner, klåda<br />• tyngdkänsla över bröstet, andningssvårigheter<br />• feber eller frossa<br />• ryggvärk<br />• lågt blodtryck.<br /></span><span style="color:#000066;"><em>Flera allvarliga reaktioner kan inträffa.<br />Ditt allmäntillstånd kommer att övervakas noggrant under behandlingen av sjukhusets personal. Meddela personalen omedelbart om du märker någon av dessa reaktioner.<br /></em><br /></span><span style="color:#000066;"><strong>Mellan infusionerna med TAXOTERE kan följande inträffa och frekvensen kan variera mellan givna kombinationer av läkemedel:<br />Mycket vanliga (inträffar hos fler än 1 av 10 patienter):<br /></strong>• Infektioner, minskning i antal röda blodkroppar (anemi) eller vita blodkroppar (vilka är viktiga för att bekämpa infektioner) och trombocyter<br />• feber: om detta sker måste du omedelbart kontakta din läkare<br />• allergiska reaktioner som beskrivs ovan<br />• aptitlöshet (anorexi)<br />• sömnlöshet<br />• domningskänsla eller myrkrypningar eller smärta i leder och muskler<br />• huvudvärk<br />• smakförändring<br />• inflammation i ögat eller ökat tårflöde<br />• svullnad orsakad av bristfälligt lymfdränage<br />• andfåddhet<br />• nästäppa; inflammation av hals och näsa; hosta<br />• näsblod<br />• sår i munnen<br />• orolig mage inklusive illamående, kräkningar och diarré, förstoppning<br />• magsmärta<br />• matsmältningsbesvär<br />• tillfälligt håravfall (efter avslutad behandling bör normal hårväxt i de flesta fall återkomma)<br />• rodnad och svullnad av handflator och fotsulor, vilket kan orsaka hudfjällning (detta kan även inträffa på armarna, i ansiktet eller på kroppen)<br />• förändring i färgen på dina naglar och eventuell påföljande nagelavlossning<br />• muskelsmärta eller värk; ryggvärk eller skelettsmärta<br />• menstruationsrubbningar<br />• svullnad av händer, fötter, ben<br />• trötthet; eller influensaliknande symtom<br />• viktökning eller viktminskning.<br /><br /></span><span style="color:#000066;"><strong>Vanliga (inträffar hos färre än 1 av 10 men fler än 1 av 100 patienter)<br /></strong>• svampinfektion i munnen<br />• uttorkning<br />• yrsel<br />• nedsatt hörsel<br />• sänkt blodtryck; oregelbunden eller ökad hjärtrytm<br />• hjärtsvikt<br />• inflammation i matstrupen<br />• muntorrhet<br />• sväljsvårigheter eller sväljningssmärtor<br />• ökad blödningsbenägenhet<br />• förhöjda leverenzymvärden (därav behovet av regelbundna blodprovskontroller).<br /><br /></span><span style="color:#000066;"><strong>Mindre vanliga (inträffar hos fler än 1 av 1000 men färre än 1 av 100 patienter):<br /></strong>• svimning<br />• hudreaktioner, kärlväggsinflammation och svullnad lokalt vid insticksstället<br />• inflammation i tjocktarmen; tunntarmen; perforering av tarmen<br />• blodpropp.<br /></span><br />Tja, vad säger man? Inte blev jag mindre nervös i allafall....<br /><br />Kramar A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-9025887221774168376?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-33985818357082922032009-03-13T11:07:00.003+01:002009-03-13T11:20:40.302+01:00Mitt halsonda har blivit värre, så i morse ringde jag in till onkologen. Det visade sig att mina prover var bra - så bra som om jag hade varit frisk(!), så därför behövde jag inte göra någonting.<br /><br />Ingen penicillin, ingen karantän och ingen inläggning! Hurra!<br /><br />Så då har den där förbaskade vitablodkroppssprutan gjort nytta i allafall!<br /><br />Jag kurerar mig med proteindrinkar och granatäpplejuice.... föga upphetsande, men nyttigt.<br /><br />Ikväll är det Let´s dance - utan Carl-Jan i och för sig.... Om inte Carl-Jan får vinna, så hejar jag på Laila.<br /><br />Imorgon är det Melodifestivalen! Jag hejar på H.E.A.T - det är en bra låt och dessutom är det dags att skicka någonting annat än vanlig svensk-svängig-dansbandsaktig-svensktoppengung.<br /><br />Reserv är Alcazar - lite disco har ju ingen dött av, eller hur?<br /><br />Är så trött på min ollonskalle nu, så att jag t o m drömmer om hår. Scarfsen känns tråkig, utan scarfs känner jag mig som Boy George och med peruk som Farbror Barbro....<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-3398581835708292203?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-87629483938063813582009-03-12T16:57:00.002+01:002009-03-12T17:08:06.453+01:00Mitt humör är lagom. Inte speedat glad och inte deprimerande nere - neutral liksom.<br /><br />Jag är sliten och trött och känner mig inte riktigt redo för en ny cellgiftsomgång ännu. Visst, jag kunde ju räknat ut själv att jag skulle bli mer trött efter varje cellgift, men jag trodde nog ändå att jag skulle ha mer energi än vad jag har.<br /><br />Dessutom har jag fått lite ont i halsen. Läkarna sa att jag skulle höra av mig om jag fick ont i halsen eller feber, men hur ont ska jag ha för att höra av mig?<br /><br />Som det känns nu, så har jag liiiiite ont i svalget - det river lite alltså. Jag har inte ont när jag sväljer eller så. Kvalificerar mitt halsonda mig till att ringa in eller ska jag avvakta? Var går gränsen, liksom? Man vill ju inte hypokondriker.... Inte vara den som sköterskorna himlar med ögonen åt och tittar i smyg på varandra och skakar på huvudena.... <em>Nu ringer hon igen....</em><br /><em></em><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-8762948393806381358?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-20383214408178161942009-03-10T19:14:00.002+01:002009-03-10T19:33:48.625+01:00Så sa en kompis till mig innan idag och plötsligt så slog det mig på riktigt.<br /><br />Herregud! Jag ska bli av med ett bröst!<br /><br />Det bröstet som alltid har suttit på mig, ska bort.<br />Det ska slängas i en sån där rostfri skål - en sån som finns hos Dr House och Greys Anatomy.<br />Det ska ligga där blodigt och med en tumör i, för att sedan skäras i och analyseras av grönklädda kirurger och labmänniskor.<br /><br />Och sen, ja, vad händer sen med det då? Ska det slängas i korgen för kemiskt avfall eller ska det läggas i en glasburk med genomskinlig sörja och stå bredvid en halv hjärna på en hylla i ett lab?<br /><br />Var blir alla bortskurna kroppsdelar av egentligen?<br /><br />Jag ska gå på stranden med ett bröst och en geléprotes!<br /><br />Jag har nog inte riktigt funderat ut vad det här innebär för mig som person och som kvinna.<br /><br />Blir det ledsamt när jag vaknar upp efter operationen som enbröstad eller tycker jag bara att det är skönt och ser det som en början på mitt friska liv?<br /><br />Kommer jag att spy galla över alla bystiga kvinnor? Kommer jag att bli militant feminist och gå längst fram i demonstrationståg mot porren, mot kvinnoförnedringen och mot Playboy-världen?<br /><br />Kommer jag att känna mig mindre kvinnlig? Kommer min sambo tycka att jag ser grotesk ut? Kommer jag tycka det?<br /><br />Jag ska ha en hyllningsdag för mina två bröst! Jag ska hylla och beundra dem en hel dag! Det tycker jag att de är värda.<br /><br />En hyllningsdag för bröst - det borde vi väl kunna klämma in i almanackan, va?<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-2038321440817816194?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-61122685314772676712009-03-10T15:35:00.002+01:002009-03-10T15:51:10.452+01:00Nyss ringde en försäljare till mig och försökte få mig att byta elbolag. Det är väl inget med det, tycker ni. Nej, det hade det väl inte varit heller om inte denna människa börjar samtalet såhär:<br /><br />- <em>Hej, jag ringer från XXXXXkraft och skulle vilja prata med den som har hand om energin i hushållet.</em><br />- Jaha, ja du kan prata med mig, säger jag då (rätt så vänligt).<br />- <em>Okej, vad bra. Hur är det med dig? (frågar hon käckt med en massa sorl i bakgrunden)</em><br />- Ehh, jooohhh, det är väl bra. Hur så? (säger jag lite svävande och funderar på om jag ska säga att jag är cancersjuk och göra henne mitt av, liksom....)<br />- <em>Ehh, he he, (skrattar hon lite nervös av mitt "hur så")</em><br /><em>- Var ligger XXXX (byn där jag bor)?</em><br />- I Skåne. (säger jag kort och funderar på om jag ska be henne kolla på kartan innan hon ringer, men jag låter bli.)<br />- <em>Okej, där ser man, hehe. (säger hon och förstår att hon nog får skynda sig att komma till saken innan jag blir irriterad på riktigt.)</em><br />Sen förklarar jag kort och gott att vi precis har bytat elleverantör och att jag inte är intresserad.<br />- <em>Okej, då hör vi av oss igen om ett år, säger den käcka tjejen innan jag hinner säga att hon inte behöver göra sig besväret.</em><br /><br />Vad är det med dessa försäljare som måste fråga hur man mår? Jag vet och hon vet att vi inte känner varandra och att vi inte bryr oss det minsta om hur den andre mår.<br /><br />Vissa av dessa försäljare säger dessutom "tjena XXXX" när de ringer. Detta retar jag mig ännu mer på!<br /><br />Ring gärna och försök sälja grejor, men försök inte smila in er hos mig genom att använda mitt namn och fråga hur jag mår.<br /><br />Hm, jag antar att jag inte är en sån trevlig person just nu.<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-6112268531477267671?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-86202085111026837902009-03-09T17:02:00.004+01:002009-03-09T17:42:06.240+01:00Jag har aldrig ens funderat över att man har hår i näsan. Ínte förrän nu när jag har rinnsnuva och jag får snyta mig för jämnan - det finns liksom inget näshår som fångar upp.<br /><br />Likadant är det på huvudet. Herregud, vad jag svettas! Nu när jag har ollonskalle, så rinner all svett ner i ögonen på mig. Tänk så mycket svett ni andra går runt och har i håret!!!!! Ni skulle bara ana.<br /><br />Det är likadant när jag duschar - fast då är det tvål jag får i ögonen, inte svett...ja, ni fattar, va?<br /><br />Idag har varit en dag from hell...<br /><br />Av någon anledning har mina barn gjort sitt bästa för att ta livet av varandra och jag har haft fullt sjå med att sära på bråkstakarna hela dagen. De snappar upp när man inte känner sig okej och då ska de jäklas extra mycket.<br /><br />När det blev för mycket fick jag muta dem med att de skulle få pengar om de städade bilarna, så det gjorde de - och jag åkte på 50 kr! Fast bilarna blev fina inuti och jag fick lugn och ro en stund.<br />Barnarbete är inte fel i alla lägen....<br /><br />Jag och sambon kör rena maffiametoder när vi uppfostrar våra barn - fast utan lik i bakluckan och vita loafers.<br /><br />Vi kör med utpressning: - Om du inte städar ditt rum, så får du ingen veckopeng!<br />Vi mutar: - Om du gör läxan nu, så kan vi titta på film sen.<br />Vi hotar: - Gör din läxa nu annars så får du inte leka med någon imorgon!<br /><br />Nä, nu ska jag sätta mig med en kopp kaffe och titta på Scooby Doo.<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-8620208511102683790?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-53544924230538589962009-03-08T18:21:00.004+01:002009-03-08T18:38:01.698+01:00<img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5310872182458058226" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 116px; CURSOR: hand; HEIGHT: 84px" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/SbQCHJrqhfI/AAAAAAAAACU/MPDtaBJKeJs/s320/kanelbulle.jpg" border="0" />Oj, idag har jag haft energi; jag har gjort korvgryta och sedan bakade jag kanelbullar och bröd. Nu är jag dessvärre rätt så sliten, men stolt över att jag orkade!<br /><div></div><br /><div>Imorgon, om orken fortsätter..., tänkte jag städa. Jag har A hemma imorgon också, så vi får se hur mycket vi hinner. Det ska ju lekas en hel del också...</div><br /><div></div><div>10 dagar till cellgift nr 4! Jag ska njuta av dessa 10 dagar! </div><br /><div></div><div>Först ska jag sätta mig i soffan en stund och sedan ska jag upp och hjälpa barnen göra en riddarborg i lego. </div><br /><div></div><div>Kram på er! A-K</div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-5354492423053858996?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-34558229965384624042009-03-07T18:36:00.003+01:002009-03-07T18:40:41.752+01:00Vår bröllopsång! Den här ska vi ha när vi gifter oss. Jag tänker mig att vi står på toppen av Stens huvud och när vi har sagt ja, så spelas den här låten upp!<br /><br />Vad tror ni?<br /><br /><a href="http://www.youtube.com/watch?v=eG-oeVVqPBg#">http://www.youtube.com/watch?v=eG-oeVVqPBg#</a><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-3455822996538462404?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-60828689431730140852009-03-06T11:43:00.002+01:002009-03-06T12:08:35.973+01:00Jag känner mig okej, men ganska så trött och tömd på energi.<br /><br />Idag är A ledig från dagis. Han är full av energi och vill allt samtidigt. Då får jag plocka fram gamla ordspråk och säga som Alfons Åbergs pappa: "Allt har sin tid" och " En sak i taget".<br /><br />Vi har spelat Mario Kart, jagat varandra och spelat Alfons Åberg på datorn. Emellanåt har jag fått ta lite pauser och lagt mig med filt i soffan och då har han snällt tagit fram nån leksak och lekt själv.<br /><br />A är så mycket bättre än jag på Nintendo DS. Tänk att bli omkörd av en femåring när man verkligen gör sitt bästa och skjuter honom så fort man får chansen med gröna missiler....<br /><br />Plitorna under och runt om piccline-omslaget har blossat upp igen; röda, kliiga och elaka.<br /><br />Jag har smort de rackarna som är från förra omslaget med Kortison-kräm, men det verkar bara hjälpa för stunden.<br /><br />L har fått hosta och ont i halsen. Jag försöker att inte vara ända in i ansiktet på honom, men hur lätt är det när han kryper upp i knäet på mig och vill sitta nära?<br /><br />Igår pluggade vi rättstavning, L och jag. Det var svåra ord som: vattenkanna, ritblock och blomkruka. Han gillade inte det där med att plugga ord och det blev både bråk, skrik och grimaser (från L alltså - jag försökte att inte räcka ut tungan till honom även om jag var sugen ibland att göra en riktigt ful grimas).<br /><br />Till slut kunde han stava alla orden och jag får hoppas att stavningen inte åkte ut ur hjärnan på honom till förmån för någon annan obetydlig vetskap på väg till skolan i morse.<br /><br />Han kan så mycket och ibland lägger han huvudet på sned och rättar mig när jag, som igår t ex, säger att djuret på teven är en hyena.<br /><br />- Men mamma, det är ingen hyena - det är en vildhund. Det ser du ju på öronen.<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-6082868943173014085?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-75257511056690482532009-03-04T21:26:00.005+01:002009-03-04T21:59:26.655+01:00<a href="http://3.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/Sa7rbsrQ-qI/AAAAAAAAABk/n2hidtDzur8/s1600-h/images.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5309439871798016674" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 112px; CURSOR: hand; HEIGHT: 98px" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/Sa7rbsrQ-qI/AAAAAAAAABk/n2hidtDzur8/s320/images.jpg" border="0" /></a><br /><div>Jag lullar runt lite på dagarna - någon timme är jag på jobbet och några timmar i soffan framför teven. Jag har börjat bli inbiten "Hem till gården-tittare" och "Lilla huset på prärien-tittare och gråtare.." <em>Ja, vad ska jag säga.....Mary har ju blivit blind...</em><br /><br />Många har undrat (mjä, kanske ingen egentligen, men visst låter det bra att börja en mening så?) hur det ligger till med min kroppsbehåring och jag får väl säga att det är blandat.<br /><br />Några hårstrå växer fortfarande bak i nacken annars har jag bara diffusa luddiga fjun på skallen - bortsett från ett på den vänstra sidan av pannan. Det står stolt och vajar i vinden och jag tycker att det är synd att rycka bort det. Det har blivit som en symbol - som fågel Fenix ungefär....<br /><br />På benen växer inte många strån. Jag rakade mig precis i början av första cellgiftsbehandlingen och de har inte kommit tillbaka. Samma med håret under armhålorna - och könshåret.<br /><br />De hårstråna saknar jag inte och det är bara skönt att slippa hålla på att raka och raka och raka för att sedan nästa dag mötas av vassa små stubb igen...<br /><br />Jag har fått behålla mina ögonfransar och ögonbryn - än så länge... Ta i trä, ta i trä, tvi tvi tvi kattafan.....(tittar mig över vänstra axeln...- visst är det väl vänstra, va...när det går en svart katt över vägen...??), men jag har ju tre cellgifter kvar att ta, så....man vet ju aldrig.<br /><br />Så summan av kardemumman... Det är väl egentligen bara håret på skallen som jag saknar...<br />Och oj, vad jag saknar det nu. Att sätta upp i klämmor, gummisnuddar eller bara knyta överhåret och köra en penna igenom....<br /><br />Tanten bredvid oss (hon är över nittio...) var ute och räfsade idag när jag gick ut för att slänga sopor. Hon tittade väldigt underligt på mig med avsmalnade ögon och nånstans kunde jag höra hennes tankar...<br /><br /><em>"Har hon nu gått och blivit muslim? Visst är det väl dem som går runt med sjalar runt huvudena... (räfs, räfs) Undrar om hon ska göra en minaret av skorstenen och väcka mig varje morgon med dagens ord från Koranen. (räfs, räfs) Behöver hon inte bygglov till det? Kan jag sätta mig emot ett religionsbyte, tro? Jag måste ringa kommunen....."</em><br /><em></em><br />Jag har varit och tagit blodprov idag och peppar, peppar, så har de inte ringt så då tror jag helt sonika att jag har bra värden. Hurra!<br /><br />Imorgon är det spolning av picc-line, L har fotbollsträning och dessutom har jag själv bokat in en klippning för båda av barnen, så det blir fullt upp hela dagen...<br /><br />Kram på er! A-K</div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-7525751105669048253?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-50772197076039056592009-03-01T21:18:00.003+01:002009-03-01T21:41:21.299+01:00Nu är jag tillbaka igen från några dagar "from hell".<br /><br />Jag fick ju den där jäkla sprutan, den som skulle hjälpa min kropp att producera fler vita blodkroppar.<br /><br />Doktorn sa att jag kunde få influensasymptom i ett par dagar, men då tänkte jag inte direkt på att det skulle vara jävligt - jag menar...jag får ju cellgifter! Vad kan vara värre än det, eller hur?<br /><br />Jo, vitablodkropps-sprutan, skulle det visa sig. Jag har legat i sängen ända sedan i torsdags och idag är första dagen som jag faktiskt vistas i köket mer än ett par sekunder i taget.<br /><br />Illamående, ont i bröstbenet, ont i nacken, en huvudvärk som skulle chocka självaste Ipren-gubben, trötthet (bara förnamnet.....), en törst som inte gick att stilla, ständiga toalettbesök (bara nr 1), förstoppning, otrolig kallsvettning, frossa osv osv....<br /><br />Jag har sovit kanske en kvart i taget och sedan har jag vaknat av att jag antingen har varit kissnödig, illamående, kallsvettig eller bara haft ont i hela kroppen.<br /><br />Det har varit jävligt och igår ringde jag till mamma och grät, klagade och malde om och om igen hur jävla orättvist allting är och hur jävla synd det är om mig!<br /><br />Även syrran har fått sin beskärda del av klagomål, men det är så skönt att få medlidande av sin mamma och syster. De tycker så synd om mig - och det behöver jag när jag är låg.<br /><br />Ja, även sambon har gång på gång intygat att han också tycker synd om mig, så han kommer inte undan, han heller....<br /><br />Idag mår jag bra, bortsett från lite illamående då och då. Förstoppningen har löst sig (hihi...) och när jag var på toa fick jag världens chock.<br /><br />Jag satt i godan ro, där på toa, och läste Kvällsposten och var mitt uppe i att läsa om Agnes och hennes problem med hörsnäckorna i gårdagens Melodifestival, när jag kände att det onda i magen lättade och att jag faktiskt kunde leverera (! ja, jag vet bajs, bajs, bajs!).<br /><br />Till historien hör också att vi hade slut på toapapper, så jag snodde med mig några servetter in på toan.<br /><br />I allafall jag torkade mig och skulle precis till att spola när jag råkade titta ner i toastolen. Jag vet inte varför, kanske för att försäkra mig om att jag verkligen hade gjort något, men jag blev helt kall när jag såg att det var helt rött i hela toastolen! Shit, tänkte jag. Nu är det kört, nu har något i min kropp gått helt itu, organen är sönder, tarmarna sönderfrätna och ja, nu har jag typ sekunder innan jag segnar ner och dör liksom.<br /><br />Då får jag plötsligt se formen av en fröjdefull jultomte med stor julklapps-säck och stort tomteskägg i toa-vattnet - jag hade ju torkat mig med julservetter och det röda var inget annat än en stor, lagom tjock jultomte!<br /><br />Se där ja, det var väl en julsaga om någon?<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-5077219707603905659?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-43899287832941198732009-02-25T15:33:00.002+01:002009-02-25T15:48:40.470+01:00Idag har jag tagit min förhoppningsvis sista EC-behandling - slut på hallonsaften alltså (<em>för er som inte är bröstsystrar, så är en av cellgifterna ilsket röd till färgen. Därför skämtar sjuksystrar och patienter om att man får hallonsaft och rödvin. Vi vet ju att det är cellgifter - annars hade vi ju inte mått dåligt av det - vi är inte dumma, men ni fattar, va? JA, jag vet Kaotiska Kryptiska Kaarina - jag mår dåligt av rödvin oxå! )</em><br /><br />Nu har jag bara hälften av cellgifterna kvar!<br /><br />De sista tre behandlingarna är Docetaxen och inför det så ska jag imorgon iväg till Vårdcentralen (föga förvånande...) och ta en spruta som ska få mina vita blodkroppar att öka på sig markant. Tydligen så går Docetaxenen ännu mer åt dem vita blodkropparna och eftersom jag redan i nuläget är rätt så lågt nere så får jag lite hjälp till mina "krigare" (ordet krigare använder jag när jag ska förklara för frågvisa barn vad immunförsvar är....).<br /><br />Dessutom fick jag en burk med kortisonsalva med mig hem att smörja på ilsket röda plitor som vägrar kasta in handduken. De vätskar sig och lämnar äckligt gula blippor på omslaget och på min hud! Blä!<br /><br />Sköterskan flyttade omslaget uppåt så att de ilsket röda plitorna ska försvinna - lite mer i vägen, men bättre än all klåda!<br /><br />Sköterskan undrade om jag själv ville spruta in "extra krigare" med sprutan imorgon!<br />VA?? Jag skrattade lite, men tystnade fort när jag insåg att hon faktiskt menade allvar.<br /><br />Är det verkligen någon som själv fixar det där med att sticka in en spruta i sin egen mage? Jag hade aldrig vågat! Jag får kräk-känslor bara jag tänker på det. (Det kan vara cellgifterna som gör det också, det får jag låta vara osagt....)<br /><br />Och tumören har krympt ytterligare - bara 2,7 cm! Dessutom fick doktorn verkligen leta efter de där 2 körtlarna i armhålan som tydligen också krymper som attan. Perfekt!<br /><br />Så detta är en bra dag. En trött och sliten dag, men en bra dag!<br /><br />Kram på er - och tack för att ni orkar läsa igenom mina inlägg! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-4389928783294119873?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-81364867222964286142009-02-24T17:48:00.003+01:002009-02-24T18:11:26.767+01:00<a href="http://1.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/SaQpjbjhufI/AAAAAAAAABc/v-Q_OWpgjDY/s1600-h/MPj02628460000[1].jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5306411949618215410" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 212px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/SaQpjbjhufI/AAAAAAAAABc/v-Q_OWpgjDY/s320/MPj02628460000%5B1%5D.jpg" border="0" /></a>Johodå, mina neutrofila hade stigit till anmärkningsvärda 1,6! Hurra!<br /><div></div><br /><div>Totalt vita blodkroppar: 4,9 - <em>det låter bra och mycket.</em></div><br /><div>Neutrofila: 1,6</div><br /><div>Hb: 126</div><br /><div></div><div>Jag tycker att det låter som en kärnfrisk kropp, men jag är ju lekman såklart .... =)</div><br /><div></div><div>Cellgifter imorgon alltså och när jag steppar ut från onkologen så har jag genomgått hälften av mina cytostatika-behandlingar. Det får man väl säga är en milstolpe, va?</div><br /><div></div><div>Igår gjorde jag och barnen en egen sammansatt komposition av "10 små indianer". </div><br /><div>Vi höll handen för munnen och den andra handen som en tänkt fjäder på huvudet. Sen sjöng vi och satt som skräddare (eller i vårt fall - indianer) runt en tänkt lägereld när plötsligt björnen (!) (moahhhahhha) dök upp. Det var svårt, för att inte säga omöjligt, att hålla sig för skratt när 10 små indianer (eller som i vårt fall - tre) sprang allt vad de kunde för att undgå den ilskna björnens käftar samtidigt som de höll för munnen och vajade med handen som en fjäder.....</div><br /><div></div><div>Jag antar, såhär i efterhand att det var en "in the moment-grej" och att det kanske inte låter så fantastiskt när man berättar det, men herreguuuuuud vad jag skrattade!</div><br /><div></div><div>Det är fantastiskt att ha barn!</div><div> </div><div><em>Och tack Monne, din Ökande-vitablodkroppar-kram hjälpte!</em> </div><div> </div><div>Kram A-K</div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-8136486722296428614?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-77547368245182934672009-02-23T14:53:00.004+01:002009-02-23T15:23:49.171+01:00<a href="http://1.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/SaKxM-yFRuI/AAAAAAAAABU/8jds10T8jrM/s1600-h/MPj04074820000[1].jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5305998147565471458" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 213px; CURSOR: hand; HEIGHT: 138px" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/SaKxM-yFRuI/AAAAAAAAABU/8jds10T8jrM/s320/MPj04074820000%5B1%5D.jpg" border="0" /></a> På uppåtgående, men inte tillräckligt bra! Blä! De ska vara minst 1,5, men när de väl har börjat gå upp så kan det gå ganska fort, tröstade sjuksköterskan mig.<br /><br />Fortsatt penicillin och så nya prover imorgon! Jag är nästan inneboende på Vårdcentralen - är där fasiken varje dag numera.<br /><br />Det som är SKIT är att jag tycker att det är så jävla tråkigt att inte få komma ut och träffa folk! Det är fan som att sitta i fängelse. Jag ser fram emot imorgon när jag ska till Vårdcentralen och träffa mina kompisar pensionärerna - de är dom enda som jag "socialiserar" med nuförtiden.<br /><br />Ja, jag är en surpuppa idag eller som A säger; <em>Surpumpa</em>.<br /><br />L sade att han hade sett en trafikant på teve. Jaha, sa jag stolt och tyckte att jag hade en bildad son med imponerande vokabulär.... tills jag såg att han pekade på en elefant och bestämt hävdade att en trafikant är en sorts liten elefant.<br /><br />Såna grejor får mig att skratta. Som den där gången när L var säker på att talgoxe var en tjur eller när jag frågade A om han ville ha mer dricka och han svarade - Nej tack, jag vill inte ha mer dricka, kram Rodney.<br /><br />A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-7754736824518293467?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-64482573897781014732009-02-23T10:52:00.005+01:002009-02-23T11:09:42.028+01:00<a href="http://3.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/SaJ0GErSKPI/AAAAAAAAABM/I5rACOzQwHI/s1600-h/daniel+doppsko.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5305930958679189746" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 105px; CURSOR: hand; HEIGHT: 101px" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/SaJ0GErSKPI/AAAAAAAAABM/I5rACOzQwHI/s200/daniel+doppsko.jpg" border="0" /></a> Imorse var jag på vårdcentralen ungefär en kvart över åtta. Jag smet förbi alla pensionärer och två provrör senare var jag ute igen. Smidigt, det där.<br /><br />I dörren till provtagnings-rummet mötte jag en av de mina, dvs tjej i 30-årsåldern med sjal runt huvudet.<br /><br />Lite förvånade tittade vi på varandra för att sedan hälsa igenkännande och leende till varandra. (Ungefär som förr när jag var liten och vi bilade i utlandet. Så fort det kom en bil med S på bilen så blinkade och tutade man till varandra - just bara för att man var svensk.)<br /><br />Jag är inte bara svensk nu utan har också medlemskap i "Vi som har sjal på huvudet-landet". Ett trevligt folkslag av sällan skådat slag - <em>tack och lov</em>.....<br /><br />Något som också sammanbinder, kanske speciellt oss 70-talister, är att prata om barndomen,<br />t ex tv-program, barnprogram osv osv.<br /><br />Det kan bli prat om Professor Bathazar, Fem myror, Ballongen spricker, Hajk osv osv.<br /><br />För mig dyker det speciellt upp en figur. En figur som jag gillade mycket och vars låt jag fortfarande kan sjunga högt för mina barn.<br /><br />Därför har jag idag lagt in en bild på Daniel Doppsko, från Sålundastad - precis så som jag minns honom.<br /><br />Håll till godo!<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-6448257389778101473?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-15636117567930779292009-02-22T13:56:00.002+01:002009-02-22T14:16:57.889+01:00Igår var jag så ledsen och funderade över framtiden och om scenarier som KAN ske.<br /><br />Idag är jag positiv och glad. När jag sminkade mig i morse tyckte jag t o m att jag var ganska snygg med ollonskalle; ögonen och ansiktet kommer liksom fram bättre utan hår.<br /><em>Vem hade kunnat tro att jag kunde sluta fred med mitt hårlösa jag?</em><br /><br />Det fick mig att tänka på hur anpassningsbar och töjbar man egentligen är i sina känslor och gjorde mig glad över att jag är en person som ser glaset halvfullt.<br /><br />Men för att ta mig igenom måste jag också inse jävligheten i sjukdomen och bearbeta alla känslor som dyker upp oanmälda.<br /><br />Jag känner mig fortfarande pigg och det känns som om proverna kommer att vara bra imorgon.<br /><br />På måndag alltså, blodprovstagning och på onsdag min tredje cellgiftskur och min, enligt planeringen, sista EC-behandling. Då är jag halvvägs genom cyto-träsket och mina följande tre behandlingar kommer att vara Docetaxel.<br /><br />Ja, jag är lite nervös inför Docetaxelen. Nu vet jag liksom hur jag reagerar på EC:n och så plötsligt står jag inför något nytt.<br /><br />Dessutom ska jag ju ta en massa Betapred (12 tabletter x 2 dagen innan och så 12 tabl kl 08 samma dag och sen 12 tabl igen nästa dag).<br />Det säger ju sig själv att det finns en stor risk att jag inte kommer att vara Duracellkanin då precis...<br /><br />En annan fundering som har dykt upp nu när operationen kommer närmare är om man ska kräva att de opererar bort det friska bröstet också när de ändå är igång.<br /><br />Några cellgiftskamrater (äldre sådana och med återfall i och för sig) sa att om de hade fått göra om allt igen så hade de velat ta bort det friska också som förebyggande åtgärd.<br /><br />Då undrar jag naturligtvis: Sätter sig hellre återfallet i bröstet eller är det slumpen som avgör?<br /><br />Annars så är det ju bättre att ha ett bröst kvar?<br /><br />A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-1563611756793077929?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-61831212532286585952009-02-21T18:23:00.002+01:002009-02-21T18:34:00.758+01:00Idag fick jag reda på att en kompis till en kompis dog i cancer för en vecka sedan.<br /><br />Hon var i min ålder och hade två barn som är 2 och 5 år.<br />Hon hade blivit friskförklarad efter att ha haft livmoderhalscancer och sedan fått återfall.<br /><br />Jag blev så ledsen när jag fick reda på det - för hennes skull, men också för min.<br /><br />Det hela blir så verkligt och jag inser att även om jag kan bli frisk från cancerinvaderingen, så är det inget som säger att det inte kommer tillbaka med förnyad styrka om ett, två eller fem år!<br /><br />En sorg över att mitt bekymmerslösa liv är över.<br /><br />Kommer jag att leva på helspänn nu efter att mina behandlingar är över och få ångest över varenda röntgen och blodprov? Hur länge kommer jag att leva? Kommer cancerhelvetet tillbaka??<br /><br />Kommer jag att behöva återanvända de där tänkta blåa paketen i den tänkta garderoben för att stuva undan de mörka tankarna framöver??<br /><br />Jag får ångest över den här tjejen och undrar hur hon har förberett sina barn på att hon kommer att dö.<br /><br />Livets jävlighet.<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-6183121253228658595?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-47477987750569611432009-02-20T14:55:00.005+01:002009-02-20T15:31:27.274+01:00<a href="http://4.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/SZ6-UGybB7I/AAAAAAAAABE/ndDUiZfGAf0/s1600-h/MPj04276040000[1].jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5304886663717783474" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 200px" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/SZ6-UGybB7I/AAAAAAAAABE/ndDUiZfGAf0/s200/MPj04276040000%5B1%5D.jpg" border="0" /></a>Så har då läkaren ringt och tydligen så har mina vita blodkroppar börjat fatta galoppen och ökat på sig lite, men de är nog några tröga rackare för det var inte tillräckligt.<br /><div><div><br /><div>Fortfarande för låga värden alltså och nu ska jag fortsätta knapra penicillin över helgen och så ska jag ta en fullständig blodstatus på måndag morgon för att se om jag (läs kroppen - för JAG orkar...) orkar med nästa cellgiftsbehandling (onsdag 25/2). </div><br /><div>Skit skit och dubbelskit!</div><div></div><div>Kram på er! A-K</div></div></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-4747798775056961143?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-49895225538374122392009-02-20T10:08:00.002+01:002009-02-20T10:26:44.722+01:00<a href="http://2.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/SZ5z5ngDUdI/AAAAAAAAAAc/Omr76a7NIdk/s1600-h/MPj04095520000[1].jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5304804844782178770" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/SZ5z5ngDUdI/AAAAAAAAAAc/Omr76a7NIdk/s320/MPj04095520000%5B1%5D.jpg" border="0" /></a> Nu har jag varit på blodprovstagning på Vårdcentralen.<br /><br />Det verkar som om pensionärerna har mer överseende när man traskar förbi med en sjal runt huvudet - ingen försökte tackla mig med rollatorn i allafall....<br /><br />Nu väntar jag och så ska jag ringa in till onkologen i eftermiddag och få besked vad jag ska göra härnäst.<br /><br />Penicillinen heter Tavanic och en ask innehåller bara 7 tabletter - dunderkur? Man ska ta en tablett om dagen, så nu är jag uppe i 3, så får vi se om det hjälper upp värdena lite.<br /><br />Jag mår fortfarande bra och känner mig pigg. Innan jag ringer ska jag ta mig ut i snön och slira mig runt på en promenad.<br /><br />Sambon ska köra iväg och hämta barnen - som har sportlovat sig hos farmor ett par dagar - och jag ska passa på att städa. Jag har sagt det förr och säger det igen - Var fan kommer all smuts ifrån??<br /><br />Men jag ska inte klaga. Jag tillhör ju de störda människorna som faktiskt tycker att det är roligt att städa.... Jag vet, helt sjukt.... det med.<br /><br />Ikväll är det Let´s dance och Carl-Jan är tydligen magsjuk! Det kan sluta hur som helst och jag ska sitta förberedd iförd mysbyxor och en stoooor skål med popcorn!<br /><br />Carl-Jan for president!<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-4989522553837412239?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-14064907597366793882009-02-18T18:46:00.002+01:002009-02-18T19:01:11.445+01:00Min kropp är Johnny - och han ljuger!<br /><br />Igår var jag iväg och handlade kläder. Mitt bland en massa hostande och nysande människor.<br />Jag vägrade. Jag vägrade att hålla mig inne när jag var pigg och kände mig bra.<br /><br />På kvällen körde vi hem till ett par kompisar och drack en kopp kaffe.<br /><br />Imorse kände jag mig fortfarande pigg och vi var hemma hos mina föräldrar och hälsade på.<br /><br />Allt kändes som vanligt. Som förr liksom - och mamma sade att jag såg så pigg och fräsch ut.<br /><br />På kvällen ringde de från onkologen och sa att mina prover var lågt nere. Mina vita blodkroppar låg på 0,36 och ska tydligen ligga över 1,5, så jag fick pallra mig ner till apoteket och hämta antibiotika!<br /><br />Nu ska jag ta penicillin till på fredag då jag ska in på extra provtagning, så får vi se vad det visar för resultat.<br /><br />Om jag får feber, ont när jag kissar eller ont i halsen så ska jag ringa in till onkologen. Då får jag tydligen antibiotika i blodet.<br /><br />Tydligen mår min kropp inte så bra som den låtsas - min kropp heter Johnny. Och han ljuger!<br /><br />Tusan oxå - tillbaks i karantän!<br /><br />Kram på er! A-K<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-1406490759736679388?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-6187407733840780703.post-22042107990885727032009-02-16T15:15:00.003+01:002009-02-16T15:35:27.041+01:00<a href="http://4.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/SZl5kE5InfI/AAAAAAAAAAU/OFlr-xGGo3M/s1600-h/j0432600[1].png"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5303403696901103090" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 144px; CURSOR: hand; HEIGHT: 144px" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_xg_UfDoZ4eM/SZl5kE5InfI/AAAAAAAAAAU/OFlr-xGGo3M/s320/j0432600%5B1%5D.png" border="0" /></a><br /><div>Jag är så glad och så varm inombords! Idag när jag frusen gick ut till brevlådan för att samla in dagens reklam och räkningar, så låg där ett paket med mitt namn på.</div><br /><div></div><br /><div>Jag trodde att det var L:s jeans som äntligen kom tillbaka från H&amp;M, så döm om min förvåning när det trillar ut ett stort choklad och en påse grönt te tillsammans med ett brev med en underbar liten flicka på.</div><br /><div></div><br /><div>Det var från en av mina bästaste vänner som jag har kommit så nära nu på senare tid. Hon heter Nina och är så underbar, omtänksam och vacker - både på insidan och utsidan!</div><br /><div></div><br /><div>Tack snälla du! </div><br /><div></div><br /><div>Vänner är kärlek!</div><br /><div></div><br /><div>Kram på er! A-K</div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6187407733840780703-2204210799088572703?l=bliavmedcancer.blogspot.com' alt='' /></div>A-Khttp://www.blogger.com/profile/01945082897390101577noreply@blogger.com1